Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 378 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 4 juli 1931 - Den svenska sockerindustrien, av Ch. Birch-Iensen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Sockerkonsumtion pr invånare i Sverige.

rådde före sekelskiftet en överproduktion på socker i
vårt land. Denna tid är för länge sedan förbi tack
vare en stark konsumtionsstegring. Perioden 1895–99
konsumerades i vårt land årligen i medeltal 88 439 ton
socker (räknat i råsocker). 1907 var siffran 138 825
ton, 1923 199 336 ton. 1928 steg konsumtionen till
242 802 ton och har sedan ytterligare ökats. (Fig. 1.)
Svenska sockerfabriks aktiebolagets expeditioner av
raffinerat socker, som under dess första verksamhetsår
uppgingo till 109 402 ton, hade för verksamhetsåret
1930/31 stigit till 188 500 ton. Detta ger någon bild
av de ökade anspråken på vår raffinadindustris
prestationsförmåga.

Tyvärr förslår vår svenska betskörd inte att ensam täcka
konsumtionsbehovet, trots det att råsockerproduktionen
stigit från 80 810 ton året 1899/1900 till 186 635 ton
1930/31.[1] Vid Svenska sockerfabriks aktiebolagets fabriker
avverkades 1907/08 754 785 ton betor, 1930/31 1109 372 ton.
Även råsockerindustrien har således haft att motsvara
ökade krav, så mycket mer som tekniskt-ekonomiska skäl
nödvändiggjort en förkortning av kampanjen.

Om jag slutligen nämner, att vårt företag har att räkna
med ca 19 000 betodlare och att enligt officiella
utredningar 50–60 000 människor sysselsättas med
arbete för betodlingen, därav enbart i Skåne inemot
30 000 lejda arbetare, skall jag i detta sammanhang
icke trötta med flera siffror.

Fabrikationsmetoden.

I min resumé över sockerindustriens tidigare historia
har jag med flit undvikit att beröra industriens
tekniska utveckling, då detta hade blivit ett allt
för vidlyftigt kapitel för att kunna inpressas inom
ramen för denna redogörelse. Den tekniska utvecklingen
under bolagets hittillsvarande verksamhetsår må dock
något beröras.

Jag måste då först förutskicka den upplysningen, att
det tekniska förfarandet för framställning av socker
ur betor principiellt sett är detsamma nu som för 40 år
sedan. Ideliga förbättringar och utformningar i
arbetsmetoderna ha givetvis företagits och företagas
alltjämt, men själva tillvägagångssättet är i huvudsak
oförändrat och några revolutionerande uppfinningar,
som vållat hel omkastning av fabrikationsmetoden, ha
icke förekommit.

Fabrikationsmetoden är alltså fortfarande i stora
drag följande:

Efter tvättning och Vägning sönderskäras betorna och
utlakas under värme med vatten, som undantränger den
sockerhaltiga saften ur betsubstansen. Denna saft
renas genom tillsats av bränd kalk, som därefter
utfälles med kolsyra och frånfiltreras jämte största
delen av betsaftens föroreningar. Den sålunda renande
sockerlösningen koncentreras genom kokning med ånga i
avdunstningsapparater samt inkokas i kokpannor,
varigenom sockret bringas att utkristallisera. I
centrifuger avskiljes dessa kristaller, varefter den
ej utkristalliserade återstoden ånyo underkastas
kokning, kristallisation och centrifugering, då
moderluten – melassen – avföres ur fabrikationen,
emedan dess renhet genom anrikning av föroreningarna
sänkts så, att ur denna genom kristallisation ej
mera socker står att utvinna. Det erhållna sockret,
som benämnes råsocker, förarbetas vidare i raffinaderier
på så sätt, att det tvättas, bringas i lösning som
filtreras, avfärgas i regel med benkol, varefter genom
upprepade kristal-lisations- och reningsprocesser olika
raffinadprodukter framställas. Slutprodukten, vårt
vanligen använda socker, hos vilken praktiskt taget
alla föroreningar äro borta, innehåller 99,9 %
kemiskt rent socker.

Rationaliseringsåtgärder.

När Svenska sockerfabriks aktiebolaget började sin
verksamhet omfattade detta 18 råsockerfabriker med
3 saftstationer samt 9 raffinaderier. Sammanräknar
man den dagliga avverkningsförmågan, som resp.
råsockerfabriker hade i början av sin verksamhet,
kommer man till en kapacitet av 6 200 ton betor per
dygn. Då företaget bildades år 1907, hade den
sammanlagda avverkningsförmågan ökats till 13 657
ton per dygn, och under 1930 års kampanj kunde samma
18 fabriker förarbeta sammanlagt 23400 ton per dygn.
Råsockerfabrikernas sammanlagda dygnsavverkning har
således från företagets bildande ökats med 70 %.
(Fig. 2.)

Under det att råsockerfabrikernas antal är oförändrat,
har det däremot befunnits önskvärt att koncentrera
raffinaddriften, och av denna anledning nedlades under
åren 1913–16 fem raffinaderier (Hasslarp, Hälsingborg,
Lund, Norrköping och Ystad), så att allt raffinadarbete
koncentrerades till de fyra återstående i Arlöv,
Göteborg, Landskrona och Stockholm. År 1907 var de
nio raffinaderiernas dagliga insmältningsförmåga 5 500
dt råsocker, under det att de fyra kvarvarande nu kunna
insmälta, 9 000 dt, vilket således betyder en ökning av
dygnskapaciteten med 63 %, trots minskningen av antalet
raffinaderier.

För att emellertid icke komma allt för mycket på


Fig. 2. Betavverkning ton pr dygn 1907–1930.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>