Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 27. 4 juli 1931 - Den svenska sockerindustrien, av Ch. Birch-Iensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupet med denna framställning, skall jag i det följande utvälj
några av de större utgiftsposterna och genom dem söka belysa
resultatet av utvecklingen på olika områden.
En av de största utgiftsposterna i vår industri liksom praktiskt
taget all annan produktiv verksamhet, är avlöningskontot. År
1908/09 utgjorde vårt bolags avlöningskonto ca 7,5 mill.
kronor, och ca 20 år därefter ca 10 mill. kronor, således en
förhöjning med 33 %. När man ser denna höjning mot
bakgrunden av att tillverkningskvantiteten under samma tid
höjts med 50 % och timlönen med icke mindre än 162 %,
torde man finna, att vi jämförelsevis väl lyckats hålla tillbaka
detta konto.
Detta resultat ha vi nått genom att konsekvent införa varje
arbetsbesparande maskin och anordning, som tillfredsställande
kunnat förränta anläggningskostnaden. Vi ha sålunda först
och främst bortarbetat alla grovarbetaregäng såsom exempelvis
betlossare, säckbärare och transportarbetare av alla slag.
Vidare ha vi genom införandet av större och mera mekaniserade
enheter minskat personalbehovet och höjt arbetsprestationen.
Jag vill nu redogöra för några av de viktigaste åtgärder, vi
vidtagit i arbetsbesparande syfte.
Förr i tiden hade vi stora betupplag ute på vågstationerna.
Genom att i förväg systematisera lantbrukarnas leveransförhållanden
och utarbeta en generalplan för varje fabrik såväl beträffande
betemottagning som järnvägstransport, ha upplagen vid
vågstationerna försvunnit och därmed en arbetsstyrka på
över 500 man.
För fastställande av smutsprocenten hos de till vågstationerna
levererade betorna ha vi tidigare haft provtvättanläggning vid
varje vågstation. Nu ha vi ordnat det så, att samtliga betprov
i förseglade, vattentäta påsar samlas till en centraltvättanstalt
vid fabriken för fastställandet av smutsprocenten. Härigenom
ha vi lyckats ytterligare nedbringa behovet av arbetskraft vid
vågstationerna.
Ett arbete, för vilket förr erfordrades stor arbetsstyrka, var
lossningen av betor vid fabrikerna. Då en fabrik av normalstorlek
har att lossa ca 120 järnvägsvagnar betor i dygnet, kan man förstå
vilket betydande arbetareantal, som härför behövdes, då lossningen
skedde för hand. Numera lossas betorna mekaniskt antingen
genom tippning av järnvägsvagnarna eller också genom vattenspolning,
och för detta arbete åtgår endast 3 till 5 man i skiftet per fabrik.
I själva fabriksdriften ha vi genom att automatisera och förstora
apparaturen vunnit betydliga arbetsbesparingar. Jag vill därvid särskilt
nämna förstoringar och förbättringar av diffusionsbatterierna,
filterpressarna och sockercentrifugerna.
Transportanordningar ha även införts i stor omfattning, och då bör
nämnas, att stålbandstransport varit oss till stor nytta särskilt för
betmassa, stenkol och råsocker.
Råsockertransporterna förtjäna sitt särskilda omnämnande. Förr
sackades allt råsocker i rå-fabrikerna och uppstaplades i magasin
för att sedermera efter hand inlastas ,i järnvägsvagnar eller ångbåtar
till raffinaderierna. Nu lagras och försändes 80 % av allt råsocker
osäckat. Från centrifugerna föres sockret med elevatorer och
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
