Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 27. 4 juli 1931
- Den svenska sockerindustrien, av Ch. Birch-Iensen
- Ekonomisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 6. Raffinadtull inklusive subvention.
rimlig proportion till produktionskostnaderna. I jämförelse
med Java intar Cuba en låg produktionsståndpunkt.
Visserligen är Cubas produktion större och steg 1929/30
till ca 5,5 mill. ton, men avkastningen pr arealenhet är på
grund av bevattningssvårigheter knappt en tredjedel av
Javas, och likaledes är Cubas tekniska nivå lägre.
Produktionskostnaderna på Cuba ligga i dag omkring 2
cents pr pound. Då världsmarknadspriset f. n. är ca 1,20
cent pr pound, kan man förstå med vilka oerhörda förluster
Cuba f. n. arbetar och att detta land i särskild grad varit
angeläget om att få till stånd en reglering och även tagit
initiativet till den överenskommelse, som i dessa dagar träffats.
De betproducerande länderna återigen ha i regel genom
höga tullmurar icke blott värnat om sin betodling och sin
sockerindustri, utan även i skydd av tullar och subventioner
under sockerkrisens år fortsatt att utöka sin betodling.
(Fig. 6.) Vårt ur sockerproduktionssynpunkt lilla land har
ju ingen export, men vi hava det oaktat haft en mycket
allvarlig känning av den stora striden på världsmarknaden.
Det må vara nog att nämna, att vårt effektiva pris, dvs. efter
avdrag av sk.att och rabatt å vårt ledande märke K 5, som
1913/14 var 34,66 öre, i dag är 25,72 öre pr kg.
Det låga pris för råvaran – sockerbetan – som världsmarknadspriset
för socker medgivit, och som starkt hotat den för vårt sydsvenska
jordbruk så viktiga betodlingens bestånd, har som bekant föranlett
statsmakterna att såväl i år som i fjol lämna betodlingen särskilt stöd.
Som jag nämnde har Cuba lidit svårt under sockerkrisen, starkt
beroende som det är #,v sin sockerindustri. Ej ens det av naturen
gynnade och starkt distansskyddade Java har fått sina
produktionskostnader täckta. Mellaneuropas länder, för vilka
sockernäringen är hart när ett livsvillkor, ha, trots alla statliga
åtgärder, ej kunnat bjuda denna näring ens tillnärmelsevis drägliga
förhållanden. I denn,a situation har det lyckats att åstadkomma,
vad man under senare år flera gånger förgäves sökt, nämligen att
förmå de stridande parterna till en överenskommelse. Den 9 maj
i år ratificerades av samtliga de stora sockerexporterande
länderna den plan för världsöverskottets balanserande och
produktionens inskränkande, som efter sin upphovsman, den
amerikanske advokaten Chadbourne, erhållit namnet
Chadbourne-planen. Denna innebär i korthet, att det nu befintliga
överskottet skall släppas i marknaden endast med årligen
begränsade kvantiteter under 5 år, och att produktionen i
huvudländerna under samma tid skall inskränkas t. e. å Cuba
med 26 %, å Java med 10 %, i Tjeckoslovakien med 20 %, i
Tyskland med 17 %, allt ,av 1929/30 års produktion. Sammanlagda
produktionsminskningen beräknas till ca 3 300 000 ton årligen.
Genom denna överenskommelse räknar man med att ett jämviktsläge
under avtalsperioden skall kunna uppstå, så att produktion och
konsumtion åter komma att motsvara varandra. För att emellertid
förebygga en för stark stegring av sockerpriset med därav befarad
produktionsökning, innefattar överenskommelsen även det tillägget,
att de till planen anslutna länderna vid prislägen mellan 2 och 2 1/2
cents per pound efter ytterligare överenskommelse kunna få öka
sin produktion.
Den stora striden mellan betsockret och rörsockret har – åtminstone
för de närmaste åren – avblåsts. Kampen har länge varit förödande
för alla parter och vållat icke minst de stora producenterna oerhörda
förluster. Man vågar hoppas att sockermarknaden och därmed även
sockerindustrien så småningom skola återgå till mera naturliga
förhållanden. Och man har – så långt man nu kan se – grundad
anledning våga påstå, att vid de prislägen på sockermarknaden,
vid vilka sockerproduktion åter blir lönsam i de stora
rörsockerproducerande länderna, vår inhemska industri, tack
vare de rationaliseringsåtgärder, som under årens lopp vidtagits,
och vilka även framdeles komma att fortsätta, skall kunna bestå
till gagn för vårt land och dess jordbruksnäring.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Den gångna månaden har medfört en tilldragelse av utomordentlig
betydelse för den fortsatta ekonomiska utvecklingen i världen,
nämligen den Hooverska aktionen i krigs skuldsfrågan.
Efterskänkandet av ett års amortering av krigsskulden är ingalunda
en amerikansk gest av generositet, utan en åtgärd till självförsvar
från U. S. Ars sida. Det är under trycket av ett hotande ekonomiskt
kaos i Mellaneuropa med dess menliga följder icke blott för det
övriga Europa utan för hela världen, som U. S. A:s ledande
politiker uppgivit sin tidigare passiva hållning gentemot Europa
och i handling erkänt det ekonomiska sammanhanget mellan Europa
och U. S. A. eller rättare sagt mellan världens ledande industristater.
Det råder knappast något tvivel om att den tyska valutan befann
sig i ett ytterst prekärt läge vid tidpunkten för den Hooverska
aktionen och att den allt starkare kapitalflykten hade alla utsikter
att sluta med en katastrof för Tysklands näringsliv. Det finansiella
nödläget manifesterade sig utåt i de genomgripande nödförordningarna.
Tyska riksbankens allt svårare ställning markerades genom en höjning
av diskontot med 2 %. Dessa omständigheter i förening med den
allmänna ekonomiska krisen samt den tilltagande aktiviteten från
de radikala elementen inom landet ha även för den amerikanska
politiska opinionen gjort klart, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0392.html
