Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 28. 11 juli 1931
- Ny metod för bestämning av värmeledningskoefficienter, av Bertil Stålhane och Sven Pyk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<h1>TEKNISK TIDSKRIFT</h2>
HÄFT. 28 ÅRG. 61 11 JULI 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Ny metod för bestämning av värmeledningskoefficienter, av fil. lic. Bertil Stålhane och civilingenjör
Sven Pyk. – Förbättring av egenskaperna hos icke-järnmetaller. – Notiser. – Litteratur. –
Tekniska föreningar. – Rättelse.
NY METOD FÖR BESTÄMNING AV VÄRMELEDNINGSKOEFFICIENTER.
[1]
Av fil. lic. Bertil Stålhane och civilingenjör Scen Pyk.
Förefinnes en temperaturskillnad inom en kropp,
inträder en värmetransport. Är temperaturskillnaden
konstant, inställer sig så småningom ett fortvarighetstillstånd,
varvid en konstant värmemängd per tidsenhet, dvs.
en konstant effekt, passerar genom en viss sektion av
materialet utefter temperaturaxeln.
Man kan teckna q = – [lambda] F . dt / dl där q är effekten,
F sektionen ifråga, dt/dl temperaturfallet i en viss
punkt på axeln l. Minustecknet anger, att
värmetransporten äger rum i den riktning, utefter vilken
temperaturen faller. Proportionalitetsfaktorn [lambda] kallas
värmeledningskoefficient och får dimensionen
cal/cmsek.°C eller i tekniskt mått kcal/mtim.°C.
Är temperaturfallet lineärt utefter en sträcka l,
blir, om minustecknet bortfaller, q = [lambda] . F . t2–t1 =
=[lambda] . F . [delta] t / l där [delta] t är temperaturdifferensen mellan
sträckans ändpunkter.
Analogien med Ohms lag för elektrisk ström är ju
fullständig, q, strömstyrkan, är proportionell med
[delta] t, spänningsfallet, och omvänt proportionell mot
motståndet, l / F . [lambda], där [delta] är spec. ledningsförmågan.
Om man i ett visst fall känner effekt, area, längd
och temperaturdifferens kan [lambda] beräknas ur ekvationen
[lambda] = q . i / [delta] r . F,
Föreligger icke fortvarighetstillstånd utan temperaturfältet
är föränderligt, blir (temperaturens
förändring med tiden) dt / d[tau] = a d (dt / dl) / dl (temperaturfallets
per längdenhet förändring efter témperaturaxeln l).
Proportionalitetsfaktorn a kallas temperaturledningstal
och har dimensionen cm2/sek.
Ur sambandet mellan materialets värmekapacitet
och temperatur stegring samt temperaturfall och
värmetransport erhållas a = [lambda] / d . c där d betyder spec.
vikt och c spec. värme. Med kännedom om
konstanterna d och c kan alltså den ena koefficienten
beräknas ur den andra. Man kan därför tänka sig
metoder för bestämning av värmeledningskoefficienter,
vilka basera sig, antingen på mätning med ett föränderligt
temperaturfält, eller mätning i fortvarighetstillstånd.
Då de förstnämnda metoderna vanligen erfordra en
invecklad matematisk behandling av försöksresultaten,
som innefatta komplicerade tidsfunktioner, använder
man sig i allmänhet av direkt [lambda]-bestämning
medelst mätning i fortvarighetstillstånd.
Det gäller då, att i försöksobjektet etablera ett konstant
värmeflöde och att bestämma flödets effekt, dimensioner
samt temperaturdifferensen i fråga.
Tillförandet av en önskad effekt åstadkommes utan
svårighet på elektrisk väg. Bortförandet av densamma
i systemets kallare del sker med hjälp av ett kylmedium,
i allmänhet luft eller vatten, vars temperatur hålles
konstant. Det gäller blott att utan förluster så att säga
leda värmeflödet i en bana, vars dimensioner kunna
bestämmas.
Fig. 1.
I detta hänseende är Nusselts1 anordning för
pulverformigt material oangriplig. Fig. 1. Här utvecklas
en effekt med ett elektriskt element (E) i en
ihålig sfär, mellan vars inre och yttre metallhölje
(B och A) försöksmaterialet befinner sig.
Värmeflödet är sålunda detsamma på olika avstånd
från centrum. Däremot växer arean med centrumavståndet.
En enkel integration av värmemotstånden ger
emellertid [lambda] = q / [delta] t 4 [pi] . r 2 – r1 / r1 . r2, där r1 och r2 äro inre
[1] Efter föredrag av fil. lic. Bertil Stålhane hållet vid
Ingeniörsvetenskapsakademiens sammanträde den 8.5.1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0399.html
