Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 392 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1931 - Ny metod för bestämning av värmeledningskoefficienter, av Bertil Stålhane och Sven Pyk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett visst material. Med några olika effekter gjordes
avläsning efter vissa tider.

Sedermera undersöktes andra material och olika
tråddiametrar. Formelns konstanter bestämdes
genom tillbakaräkning ur resultaten. Som goda
medelvärden gälla a = 0,0445 och [beta] = - 1,90, varvid formeln
får följande utseende:
[lambda] = 0,0445 q / l . [LAMBDA] T (log [tau] – 2 log 2 r – 1,90)
om q uttryckes i watt, [tau] i sek., och l och r i cm, samt
[LAMBDA] t i °C. (Logaritmen är sålunda uppdelad. Vidare
är infört 2 r, dvs. diametern.)

Fig. 5.

För en viss tråd äro r och l konstanter. Avläses
alltid efter en viss tid är även log [tau] konstant.
Formeln kan då förenklas till [lambda] = K[tau] . q / [LAMBDA] t .

Tab. 1.
Ricinolja: [lambda] = 0,00043; l = 2,00; 2 r = 0,05.

q	[tau]	[LAMBDA] t	[phi] ([tau], r)	[lambda]
0,0433	30	4,85	2,17	0,00043
0,0433	60	6,1	2,48	0,00040
0,0433	120	6,6	2,78	0,00041
0,0433	180	7,1	2,96	0,00040
0,0433	240	7,25	3,08	0,00041
0,0780	40	9,2	2,30	0,00043
0,0780	80	10,2	2,60	0,00044
0,0780	120	10,8	2,78	0,00045

I tabell 1 synes resultatet av en mätning på
ricinolja med tillämpning av ovanstående formel.
Trädtjockleken var 0,05 cm, mätzonens längd 2 cm.
Resultaten omfatta serier motsvarande två olika
effekter, den mindre med avläsningar från 30 till 240 sek.
Tyvärr var icke noggrannheten i fråga om
temperaturbestämningen tillräckligt stor. Största differensen
är emellertid mindre än 10 % och medelfelet
betydligt mindre. Den större effekten ger något högre
värden, möjligen beroende på begynnande konvektion.

Tab. 2.

2r (40< [tau] < 120)	H2 [lambda] = 0,00138	Glycerin [lambda] = 0,00069	Ricinolja[lambda]= 0,00043
0,016	0,00132	–	–
0,050	0,00130	0,00068	0,00042
0,073	0,00140	–	0,00042
0,10	0,00140	0,00071	0,00046
0,21	0,00139	–	–

Tabell 2 visar resultaten för tre substanser och
med olika trådtjocklekar. Siffrorna utgöra medeltal
av några olika avläsningar, vid tider mellan 40 och
120 sek. Från 0,16 unn till 2,1 mm diameter ge
alltså mätningarna med tillämpning av formeln
tillfredsställande resultat även för olika substanser, med
[lambda]-värden från 0,00043 till 0,0014.

Det är tydligt att metoden med fördel borde kunna
tillämpas även på andra slags material. Så t. e. är
det en utomordenligt enkel sak att ingjuta en
liknande mätbygel med sina spänningstrådar i ett
provstycke av paraffin, asfalt, gips eller cement. Själva
mätningen utföres på ett par minuter.

Vidare kan pulverformiga material undersökas.
Resultaten av några mätningar visas i tabell 3.

Tab. 3.

	Korksmulor	Kiselgur	Sjösand
Tabell värde	0,000090	0,000106	0,00080
Tabell värde	0,000105	0,000120	0,00020
2 r = 0,10
(120 < [tau] < 360)	0,000100	0,000112	0,00045
2 r = 0,93
(600 < [tau]< 1 800)	0,000097	0,000108	0,00047

Här är dels mätt med 1 mm nickeltråd, dels såsom
varande ett extremt fall, med en värmekropp med
ca 10 mm diameter. Den senare utfördes på så sätt,
att en motståndsspiral lindades på ett isolerat rör,
inuti vilket spänningstrådarna fördes. På så sätt
erhölls en effektavgivare med analog verkan som
den raka tråden, men med gynnsammare
ström-spänningsförhållanden.

Resultaten visa god överensstämmelse och ligga
inom gränserna för tillgängliga tabellvärden för
materialen i fråga. Att observera är att tiden för
avläsning måste tagas proportionsvis längre med den
grövre staven, 10 till 30 minuter, mot endast 2 till
6 minuter för tråden. Som allmän regel gäller, att
avläsningstiden [tau] (sek.) skall ligga inom ett intervall,
som bestämmes av talgränserna 1 000 . 2 r resp.
3000 . 2 r (där 2 r är tråddiametern i cm).

Dessutom måste den för temperaturfältets
utbredning tillgängliga materialmängden anpassas efter
tråddiametern. Med rimliga effekter resp.
temperaturdifferenser (< 10°) gäller här, att den fria radien
i massan bör vara större än\ [kvdratrot] 50 . 2r cm.

Fig. 6.

Emellertid kan en ännu enklare anordning än den
ovan beskrivna giva tillfredsställande resultat. Fig. 6.
Här sker temperaturmätningen med en termometer
inuti den stav på vilken motståndslindningen är
anbragt. Motståndstråden utgöres i detta fall av
konstantan, alltså med mycket liten temperaturkoefficient,
så att en viss strömstyrka alltid ger en viss
effekt oberoende av temperaturen.

Denna stav kan stickas in i vilken tillräckligt stor
påse eller låda som helst, där ett pulverformigt
material, som skall undersökas, befinner sig. En viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>