Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 394 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 11 juli 1931 - Förbättring av egenskaperna hos icke-järnmetaller, av Erik Hallström - Notiser - Ferrozell — ett nytt material för tystgående kuggväxlar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än 99 procentig aluminium. De flesta aluminiumartiklar
bestå av 99 procentig aluminium. Hållfastheten hos
aluminium AW 15 är också högre än ren aluminiums.
Trots detta äro de båda materialiernas bearbetningsegenskaper
nästan lika, och för bådas bearbetning kan samma
mekaniska hjälpmedel användas. Utglödgning sker vid
500–520 °C. Följande tabell visar skillnaden mellan
hållfasthetsvärdena hos AW 15 och 99 % aluminium.

			Ren 99	proc.
	Aluminium	AW 15	alumi	nium
	mjuk	hård	mjuk	hård
Draghållfastheter kg/mm2 . . .	11,8	26,0	8,0	19,5
Töjning i procent . . .	27,0	3,0	34,0	2,4
Brinellhårdhet kg/mm2 . . .	32,0	59,0	24,0	42,0

En metall, vars legeringar också äga framstående
egenskaper, är beryllium. Redan en tillsats av ytterst
ringa mängd av detta material till tunga metaller ger
överraskande resultat. Beryllium framställes med en
renhet av 98 proc. Metallen är som känt så hård, att
den skär glas, ungefär en tredjedel lättare än aluminium,
men den är mycket spröd. Dess värdefullaste egenskap
ligger däri, att den genom ringa tillsats till tunga
metaller kan åstadkomma mycket högvärdiga legeringar.
I synnerhet visa beryllium-kopparlegeringarna, de s. k.
berylliumbronserna, alldeles överraskande egenskaper.
En tillsats av endast 2,5 proc. beryllium till koppar höjer
hållfastheten till det femdubbla och hårdheten till det
sexdubbla. Såväl plåt som gjutgods av denna legering
kan härdas. Det gjutna materialets draghållfasthet kan
uppgå till 88 kg/mm². 2,5 procentig berylliumbrons låter
sig härdas till stor hårdhet enligt uppvärmnings- och
avkylningsprocessen. Produkten får härvid en
draghållfasthet av:
2,5 procentig härdad berylliumbrons 135 kg/mm².
3 procentig härdad berylliumbrons 150 kg/mm².

Redan 2,5 procentig härdad berylliumbrons uppnår
alltså fjäderstålets hållfasthet. Talen för ifrågavarande
egenskap hos nämnda legering äro för övrigt:

Böjningshållfasthet . . .	216	kg/mm2.
Skärhållfasthet . . .	76	kg/mm2.

Hårdhet (i härdat tillstånd) upp till 400 Brinell.

Värmeledningsförmågan överträffar avsevärt gängse
kolvlegeringars.

Berylliumbrons låter sig med lätthet gjutas, och det
gjutna materialet har inga som helst ytfel, såsom fallet
är med aluminiumbrons. Berylliumbrons är i mjukt,
ohärdat tillstånd mycket tänjbar, vilket medför
mångsidiga bearbetningsmöjligheter. Den kan med lätthet
valsas liksom många andra bronser, ägnar sig bra för
dragning, Smidning och stansning och kan vid 600–700°
pressas i formar, liksom fallet är med mässing. Då
elasticiteten hos denna brons är utomordentligt stor och dess
benägenhet för trötthet ringa, lämpar den sig väl för
framställning av fjädrar. Undersökningar ha visat, att
en spiralfjäder av detta högvärdiga material kunnat
utstå tre millioner påkänningar utan att slappna, medan
fjädrar av bästa stål under likartad påfrestning utstått
endast två millioner arbetsrörelser. Vid bladfjädrar har
man konstaterat möjligheten av tio millioner böjningar
utan brottsymptom. En dylik fjäder, som underkastades
sexton millioner böjningar, var till och med efter detta
höga antal påkänningar fullkomligt felfri.

Berylliumbronsens förmåga att uthärda påkänningar
är, då det gäller fjädrar, 4 1/2 gånger större än mässing, 3
gånger större än nysilver och 2 1/2 gånger större än
fosforbrons eller nickelin. Bronsens livslängd är också till
följd av högre korrosionsbeständighet större än andra
bronsers, och överträffar även stålets.

Trots att berylliumbrons fortfarande betingar ett
ganska högt pris, lönar det sig i många fall att använda
detta material. Så är fallet, då det är fråga om mindre
konstruktionsdelar såsom fjädrar och dylikt, där
materialpriset i förhållande till helfabrikatets totalkostnad
icke spelar någon större roll, och stor vikt fästes vid
produktens kvalitet. Ifrågavarande brons lämpar sig
även för kirurgiska instrument. Berylliumbronser med
0,9–1,5 proc. beryllium äro mycket ändamålsenliga som
lagermetall. Försök ha visat, att avnötningen härvid
blott är en tredjedel av den vid tennbrons, utan att axeln
skadas. På grund av sin stora affinitet till syre
användes beryllium som desoxidationsmedel, och man har
särskilt provat denna verkan på koppargöt. Det har visat
sig, att en tillsats av endast 0,01 proc. beryllium
förlänar kopparn en elektrisk ledningsförmåga av 53, medan
med 0,02 proc. fosfor, det vanliga desoxidationsmedlet,
endast kan uppnås en ledningsförmåga av 44. Även vid
legering av beryllium med nickel eller kobolt ha mycket
gynnsamma resultat uppnåtts. Dessa legeringar äro
mycket motståndskraftiga mot havsvatten och utmärka
sig för hög hållfasthet vid temperaturer upp till 400. De
äro lämpliga för framställning av membran, ventiler,
kondensatorer, kirurgiska instrument med mera dylikt.
                                                        Erik Hallström.

NOTISER

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>