Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 28. 11 juli 1931
- Litteratur
- Anmälan: Statistik im Dienste der Technik, av C. G. Brodén
- Tekniska föreningar
- Ingenjörsklubben i Falun, av T. Q.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansatt korrelation; korrelation mellan
tidsbestämda förlopp; analys av periodiska förlopp; indextal.
Denna korta uppräkning av kapitelrubrikerna visar att
alla viktigare områden blivit beaktade. Handboken är
ej uppställd för tillämpning på något speciellt område,
men för den, som skall använda något statistiskt
förfaringssätt, bör det ej vara någon svårighet att finna
sig till rätta med denna hjälpreda. En omfattande
litteraturförteckning höjer avsevärt bokens värde.
C. G. Brodén.
TEKNISKA FÖRENINGAR
Ingenjörsklubben i Falun
avhöll sitt andra kvartalssammanträde för detta år å
stora Bergslagssalongen i Falun lördagen den 13 juni
under disponent E. Lundqvists presidium.
Den främsta frågan bland dagens diskussionsämnen,
"Principiella synpunkter på planeringen av ett
kraftdistributionssystem med särskild hänsyn till
Krångede-kraftens överföring", inleddes av chefen för Bergslagens
gemensamma kraftförvaltning i Västerås, dr M. Matell,
med ett föredrag över ämnet.
Talaren påvisade inledningsvis den växande betydelse
själva krafttransiteringen numera fått för
anläggningskostnaden av ett kraftföretag därigenom, att
kraftöverföringarna numera ske på betydligt större avstånd än
förr. För oss gäller detta speciellt vid överföring av
norrländsk vattenkraft till sydligare delar av landet.
Vid planering av ett kraftverksföretag nödgas man
först och främst mot den påtagliga lägsta utbyggnadskostnaden
per effektenhet vid största möjliga utbyggnad
väga den lika påtagliga förlusten vid bristande
möjlighet att omedelbart utnyttja hela den utbyggda
energitillgången. Man finner då i regel, att kraftföretagets
utbyggnad måste ske successivt under smidig anpassning
till avsättningsmöjligheterna.
Huru skall man då bäst bygga kraftöverföringen?
Räknar man med att inom ett fåtal år få verket
fullständigt utbyggt, finner man, att linjen från början bör
utföras för fulla effekten, varom icke måste linjeutbygget
också utföras i etapper. Vid valet av utbyggnad har
man då att avpassa linjens dimensioner, det vill säga
anläggningskostnad så, att eventuella besparingar i
denna huvudpost ej uppvägas av energiförlusterna vid
kraftöverföringen, man måste hålla rätt kurs mellan
anläggningskostnaderna Schylla och förlustkostnadernas
Charybdis.
Talaren gick så in på de formler, som man uppställt
för detta syfte, överingenjören vid Stockholms
elektricitetsverk K. Laurell samt professor S. Velander ha
främst bidragit härtill. Med hjälp av dessa formler
kommer man till en viss "ekonomisk spänning" och
en viss "ekonomisk area", varvid man bland annat
– approximativt uttryckt – finner, att överföringskostnaden
vid lika linjelängder är proportionell mot
kvadratroten ur överföringseffekten och att det
avstånd, över vilket kraft kan överföras för viss kostnad
per kW, likaledes är proportionellt mot kvadratroten ur
överföringseffekten. Som exempel härpå anfördes, att
om det lönar sig att överföra 50 000 kW från
Indalsälven till Stockholm – ca 450 km – så bör det också
principiellt sett löna sig att överföra den fyrdubbla
effekten, 200 000 kW, den dubbelt så långa vägen från
Nore i Norge till trakten av Hamburg i Tyskland.
De med hjälp av de utarbetade formlerna erhållna
resultaten giva klart besked rörande huvudmåtten för en
viss kraftledning, men för att inpassa dessa mått i
förefintlig måttstandard måste man tillgripa
specialundersökningar för ernående av praktiskt användbara värden.
Vidare gäller det härvid att finna det ur ekonomisk
synpunkt lämpliga skedet för dubblering av linjerna vid
stigande effektöverföring, varvid av stabilitetshänsyn en
bestämd skillnad framkommer mellan "korta" och
"långa" överföringar. För de senare finner man
således, att en dubblering i själva verket måste ske
redan innan belastningen blivit så stor, att besparingen i
kraftförlust betalar nyanläggningen.
Föredragshållaren demonstrerade även det fallet, att en
anläggning efter viss beräknad tid komme att
fördubblas till sin storlek och påvisade, att vid successiv
utbyggnad av kraftverket man ur rent ekonomisk synpunkt
redan från början borde utbygga kraftledningen för den
överföringseffekt, som man kunde uppnå inom en tid
av 20 till 30 år. Häremot står dels kravet på ökad
driftsäkerhet, som talar för dubbla linjer, dels
transformeringskostnaden, som stiger hastigare med
spänningen än själva kraftlinjen. Kalkylerna komplicerades
ytterligare genom inverkan av en del andra faktorer,
t. e. samarbete med andra kraftföretag, transformatorstationernas
storlek m. m. För dessa faktorer nödgas
man nöja sig med interpolering mellan ett fåtal
fullständigt prisberäknade fall.
För fyra år sedan visade vid ett föredrag i Falun
dåvarande chefen för Bergslagens gemensamma
kraftförvaltning, Torsten Ericson, att tillgodoseendet av
Mellansveriges ökade kraftbehov i första hand borde
ske från Krångedeforsarna i Indalsälven. En
utbyggnad av dessa är nu igångsatt. Talaren hänvisade i
detaljerna härom till redogörelsen i Teknisk tidskrift 1930,
h. 33 och 34. Under sista året ha planerna förändrats.
I stället för att såsom förut planerat förlägga
huvud-fördelningsstationen till Åshammar med i huvudsak en
västlig och en östlig distributionslinje har man nu
funnit det lämpligare att draga ned huvudlinjen för 220
kV och 240 mms koppararea ända till Stockholm, detta
med hänsyn till stadens såväl starkt växande
kraftbehov, som 1940 torde överstiga 100 000 kW, som dess
ångkraftreserv. Huvuddistributionspunkten skulle då
komma att förläggas i närheten av Horndal med tre
distributionslinjer om 77 kV, 1 mot nordost, l mot
nordväst samt 1 sydvästlig för eventuell förlängning över
Hällefors till Uddeholmsnätet.
Föredraget belönades med kraftiga applåder och
ordföranden betonade i sitt tack till föredragshållaren det
stora intresse såväl industrien som allmänheten hyste
för detta företag samt den respekt för och det förtroende
till de ekonomiska och vetenskapliga grunder, på vilka
företagets ledning planerade sitt arbete.
Det andra diskussionsämnet, berörande "industrien
och sjukkassorna", inleddes av amanuensen i k.
socialstyrelsen, Ragnar Engström.
Föredragshållaren erinrade inledningsvis därom, att
sjukkasselagstiftningen oavbrutet stått på dagordningen
sedan år 1925. Först i maj d. å. hade den fått sin
lösning genom det då fattade riksdagsbeslutet. Frågan
hade sålunda varit segsliten, men den hade icke
utgjort någon partiskiljande angelägenhet, då alla de tre
större riksdagspartierna i tur och ordning haft den på
sitt program. Det har ju gällt att vid iråkad sjukdom
stödja dem, som vore i behov av ekonomiskt stöd.
Undersökningar ha visat, att ca 50 % av fattigvårdens
understödstagare råkat i misär genom sjukdomar. Man
måste så långt möjligt hindra förekomsten av ett
samhällets ekonomiska bottenskikt.
Industrien är ifråga om sjukhjälp ganska tungt
belastad. En undersökning inom socialstyrelsen, som
berört 541 000 arbetare, visade, att 303 000, dvs. 56 % av
dessa enligt avtal äro av arbetsgivarna tillförsäkrade
vissa hithörande förmåner. Av dessa åtnjuta 160 000
läkarvård även för hustru och minderåriga barn.
Familjeläkarvård bekostas i genomsnitt för 50 % av de
nämnda 303 000 arbetarna, inom metallindustrien för
mera än 75 %, inom livsmedelsindustrien 90 % och
inom pappers- och grafiska industrien för samtliga,
alltså 100 %. För kemiskt-tekniska industrien är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0409.html
