Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1931 - Ordnandet av teknologernas och de unga ingenjörernas arbetspraktik, av T. Lindmark, Nils Fredriksson och H. R. Schultz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara av stort värde och underhjälpa frågans vidare
behandling. Ty att en omorganisation av våra
praktikbyråer är önskvärd, därom råder nog föga tvivel.
Undervisningsrådet Nils Fredriksson.
Vad professor Lindmark sagt angående praktikens
betydelse i avseende å dem, som studera vid tekniska
högskolan, gäller i huvudsak och kanske i än högre
grad beträffande eleverna vid de lägre tekniska
läroanstalterna, tekniska elementarskolor, fackskolor och
gymnasier.
Vid de gamla tekniska elementarskolorna
förekommo visserligen inga bestämda krav på praktisk
utbildning fore inträdet, men det är ganska vanligt,
att åtskilliga av de inträdessökande ha en ofta ganska
avsevärd praktik, och dessa tillerkännas gärna ett
visst företräde framför andra sökande. Frånvaron av
bestämd praktikfordran har emellertid ansetts vara
en brist, varför man vid de nyorganiserade
läroverken, tekniska fackskolor och tekniska gymnasier,
uppställt särskilda krav i berörda avseende. Sålunda
gäller vid de tekniska fackskolorna, att den
inträdessökande skall styrka medelst arbetsbetyg, "att han
under minst 2 år deltagit i yrkesmässigt arbete av
sådan art, att det kan anses utgöra en god
förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde
sökes". Vid de tekniska gymnasierna fordras minst 2
månaders praktik före inträdet, och denna skall vara
utökad till minst 6 månder före uppflyttning i högsta
klassen.
Här liksom vid tekniska högskolan är erfarenheten
av praktikens betydelse för skolstudierna något
växlande. I allmänhet gäller, att med god praktik följer
större mognad och bättre omdöme i det tekniska
tillämpningsämnena, varemot de, som ha lång praktik,
ofta, åtminstone i början, ha svårare att reda sig i
det rent teoretiska. Denna olägenhet kan emellertid
väsentligen förebyggas, om vederbörande vinnlägger
sig om teoretiska studier vid sidan om det praktiska
arbetet, något som även ofta sker.
För utsikterna att efter avgångsexamen erhålla
anställning och för framgången i den fortsatta
verksamheten är en god praktisk utbildning otvivelaktigt till
största gagn. Detta gäller icke blott dem, som få
direkt med det praktiska arbetet att skaffa, såsom
arbetsledare och dylikt, utan även för ritare,
laboranter m. fi. samt likaledes för de många, som få
sysselsättning i teknisk affärsverksamhet.
Frågan är blott, hur den erforderliga eller önskvärda
praktiska utbildningen lämpligen skall kunna förvärvas.
I allmänhet föreligger härför ingen annan möjlighet
än att söka anställning som arbetare, men även denna
utväg är ofta stängd. Och den, som lyckats erhålla
anställning, får sällan tillfälle att lära något
nämnvärt, om han ej kan leta sig till det själv. På så
sätt förspilles ofta en hel del av praktikantens tid,
och praktiken blir ej sådan, som den borde bli.
I betraktande av detta förhållande och särskilt med
hänsyn till de svårigheter, praktikkravet vållade vid
de nyinrättade tekniska fackskolorna, hänvände sig
skolöverstyrelsen i november 1924 till Sveriges
industriförbund med anhållan bland annat, att förbundet
måtte vidtaga åtgärder för beredande av möjlighet
till ordnad praktisk utbildning särskilt för sådana,
som ämnade söka inträde vid tekniskt läroverk.
Industriförbundet inskränkte sig till en början till att
bringa denna hänvändelse till förbundsmedlemmarnas
kännedom, men efter förnyad framställning från
skolöverstyrelsens sida hänsköt förbundet frågan till
anslutna branschorganisationer såsom Sveriges
maskinindustriförening, Sveriges elektroindustriförening och
Sveriges kemiska industrikontor. Förbundet önskade
branschorganisationernas medverkan till
åstadkommande av dels en anordning, varigenom
praktikanställning skulle kunna förmedlas, dels ock
schematiska program för den praktiska utbildningen i olika
fack. Med ledning av de upplysningar, som på denna
väg erhöllos, beslöt så industriförbundet i december
1925 att omhändertaga den berörda
praktikförmedlingen på så sätt, att förbundet "emottager
ansökningar angående önskad praktikanställning och, i
den mån det befinnes lämpligt och möjligt,
förmedlar dylik anställning eller lämnar den sökande
anvisning om var anställning eventuellt kan erhållas".
Beträffande program och andra bestämmelser för
praktikutbildningens lämpliga genomförande förelågo
vissa förslag, som likväl icke blivit slutbehandlade,
men industriförbundet hoppades kunna återkomma
därtill inom kort.
Nämnda beslut har genom cirkulärskrivelser från
skolöverstyrelsen delgivits såväl de tekniska
läroverkens ’styrelser som rektorerna vid de allmänna
läroverken m. fl. läroanstalter för att årligen bringas till
kännedom för därvarande lärjungar och även delgivas
eventuella inträdessökande samt spridas genom
pressen i den mån detta lämpligen kan ske.
Den sålunda igångsatta praktikförmedlingen har
emellertid icke omfattats med något större intresse
och ej heller lett till avsett resultat. Åtskilliga
ansökningar ha inkommit men ej på långt när så många,
som man kunnat förvänta. Och i en del fall synas
ansökningarna endast ha syftat till vanlig
arbetsanställning mot högsta möjliga avlöning utan tanke på
systematisk utbildning. Å andra sidan klagas över
att praktikanter ibland fått gå alldeles utan lön men
ändå ej erhållit någon handledning eller satts i
tillfälle att lära något, som kunde vara värt att offra
något för. Ibland har det hänt, att, sedan
industriförbundet bemödat sig om att skaffa sökande önskad
praktikanställning, vederbörande helt enkelt uteblivit,
eller om han börjat, slutat efter någon dag, ifall han
lyckats få annat jobb. Man har visserligen sökt
åstadkomma bättre ordning genom att föreskriva särskilda
ansökningsformulär och fordra rekommendationer
före antagandet, men trots allt har det ej blivit någon
riktig reda eller framgång med praktikutbildningen
på denna väg.
Bättre har man lyckats ordna praktikantfrågan vid
vissa enskilda företag, exempelvis vid "Asea", varom
vi torde få närmare upplysningar i nästa föredrag.
Även åtskilliga sammanslutningar ha tagit hand om
de tekniska krafternas praktiska utbildning på ett
systematiskt sätt. Professor Lindmark nämnde
Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen.
Jag kan tillägga Svenska bryggareföreningen och
Sveriges tegelmästareförening, som var på sitt område
ordnat praktikfrågan synnerligen väl. Även vissa
statens verk såsom marinen och järnvägen ha särskilda
anordningar för personalens praktiska utbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
