Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 423 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 30. 25 juli 1931 - Notiser - En jättelik hyvelmaskin, av René Leonhardt - Flytande bränsle ur torvströ - Dieselmotorer som kraftreserv vid vattenkraftverk, av F. H. S. - E. G. Acheson avliden - Höstmässan i Leipzig 1931 - Tyska undersökningar av Heavisideskiktet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Hyvelmaskinen sedd från framsidan.

alla anliggningsytorna med hjälp av en skruv, som
manövreras från plattformen. Pelarna förbindas upptill
med en ihålig travers. Bädden har tre glidbanor för
arbetsbordet. De båda yttre äro plana i bottnen, den
mellersta däremot V-formad. Styrningen av bordet sker
med hjälp av den mellersta banan, medan de yttre
endast tjäna till stöd.

Bordets rörelse åstadkommes av två reverserbara
likströmsmotorer, vilka mekaniskt åtskilda arbeta på var
sin i maskinbädden monterade växellåda. Motorstyrkan
utgör hos varje motor 60 hkr vid ett varvtal av 185 till
1 300 v/min. Motorernas rörelse överföres till bordet
med två kuggstänger. Bordets hastighet kan
kontinuerligt regleras i förhållandet 1:7 på rent elektrisk väg
såväl vid arbets- som tomgångsrörelsen. Motorerna
regleras enligt Leonardsystemet och med hjälp av
gränslägeströmbrytare samt tryckknappar. Hastigheterna vid
arbets- och återgångsrörelserna uppgå till ca 4, resp.
40 m/min. Skärkraften uppgår till ca 40 000 kg.
Spån-arean utgör i gjutjärn ca 350 mms och i stål med
brotthållfastheten 45,5 kg/mm² ca 300 mm². Maskinen väger
totalt ca 250 000 kg.                                 René Leonhardt.

Flytande bränsle ur torvströ. Tekniska föreningens
i Finland förhandlingar (juni 1931) omtalar, att de av
professor G. Komppa under flera år bedrivna
undersökningarna av möjligheten att utvinna flytande bränsle
ur torvströ numera fortskridit så långt, att
laboratorieförsöken inom kort kunna vara avslutade.

Professor Komppa har kommit till resultatet, att ur
torv med 10–15 % vatten genom stark upphettning och
högt tryck lättare kan erhållas flytande bränsle än ur
stenkol och brunkol. Man erhåller en råprodukt, ur
vilken bensin, brännolja och maskinolja kunna
avdestilleras. Som biprodukter erhållas dessutom
karbolsyra, pyridin, paraffin m. fl. ämnen. Komppas
undersökningar gälla även framställning av flytande bränsle
ur sågspån, vilka undersökningar sägas hava utfallit
tillfredsställande.

Det bör måhända än en gång anmärkas, att dessa
intressanta resultat framgått ur försök i
laboratoriemässig skala.

Dieselmotorer som kraftreserv vid vattenkraftverk.
De tekniska och ekonomiska fördelar som äro förenade
med användandet av oljemotorer som kraftreserv vid
vattenkraftanläggningar synas alltmera vinna beaktande.
Den största anläggningen av detta slag i Schweiz är f. n.
under utförande i Winterthur för St. Gallisch-Appenzellische
Kraftwerkes i Rubel räkning. Anläggningen
består av tre dieselmotoraggregat med en sammanlagd
effekt av ca 30 000 kW. Motorerna byggas som
8-cylindriga, dubbeltverkande tvåtaktsmotorer för vardera
10 000 kW fullbelastningseffekt.                                 F. H. S

E. G. Acheson avliden. Den 6 juli avled i New York
den framstående uppfinnaren på elektrokemiens område
dr Edward Goodrich Acheson. Född i U. S. A. 1856,
blev A. år 1880 assistent hos Edison, i vilken egenskap
han bl. a. bereste Europa för installation av elektriska
belysningsanläggningar. Han började dock snart att
ägna sig åt egen uppfinnarverksamhet och gjorde sig
år 1891 känd genom upptäckten av carborundum, som
han erhöll genom att smälta koks och sand i ljusbågsugn.

Mera känd torde dock A. hava blivit genom sin
uppfinning av metoder för framställning av syntetisk grafit
och sina av grafit framställda smörjämnen, aquadag,
oildag och gredag.

Många av teknologföreningens medlemmar hade år
1913 tillfälle att göra Achesons bekanskap vid hans
besök i Sverige, vid vilket han även gästade föreningen.

Höstmässan i Leipzig 1931. Enligt vad som meddelats,
kommer "Haus der Elektrotechnik" att hållas stängt
under årets höstmässa men öppnas åter till vårmässan
1932, så att besökarna då komma att erhålla en obruten
bild av utvecklingen på det elektrotekniska området
sedan föregående vårmässa.

Tyska undersökningar av Heavisideskiktet. I häfte
15, 1931 (sid. 214), refererade Teknisk tidskrift de
undersökningar av Heavisideskiktets höjd, som nyligen
utförts av U. S. Bureau of Standards. Ungefär samtidigt
ägde motsvarande mätningar rum i Tyskland på
föranstaltande av professor J. Zenneck vid tekniska
högskolan i München. Professor Zenneck har lämnat en kort
redogörelse för dessa mätningar i "Forschungen und
Fortschritte" (nr 19, 1931), varur vi inhämta följande.

Mätningarna ägde rum nattetid mellan september 1929
och juli 1930. Som sändare användes dels Münchens
rundradiosändare med våglängden ca 530 m, dels en
Reichpost-Zentralamt tillhörig sändare, som placerades
vid foten av Herzogstand (vid Kochel). Båda sändarna
kompletterades med en apparat, medelst vilken tecken
kunde utsändas 500 gånger i sekunden. Varje tecken
hade en varaktighet av endast ca 0,0001 sek.

Mottagaren var utrustad med ett Brauns rör, vars
fluorescensfläck befann sig i cirkelformig rörelse,
synkront med teckensändaren, och beskrev 500 varv/sek.
När mottagaren träffades av en direkt impuls från
sändaren eller av det från Heavisideskiktet återkastade ekot,
slungades fluorescensfläcken ut ur sin cirkelformiga
bana. Eftersom fläcken löpte synkront med sändaren,
iakttogs detta förlopp som en stillastående bild på rörets
skärm och kunde sålunda bekvämt fotograferas. Genom
mätning av vinkelavståndet mellan punkten för
sändarens direkta påverkan och punkten för ekots inverkan å
fläcken, kunde ekots fortplantningstid bestämmas med
en noggrannhet av i bästa fall 1/5 000 000 sek.,
motsvarande en noggrannhet av högst ca 1 km vid
bestämningen av det reflekterande skiktets höjd.

Med denna metod företogos under 46 nätter
sammanlagt 550 fotograferingar. Ett exempel på en dylik
mätning visas i fig., där mätningsresultaten för den 27 juni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>