Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 32. 8 aug. 1931
- Apparat för mätning av vibrationer i tre mot varandra vinkelräta plan, av René Leonhardt
- Karl Gustaf Brunnberg †, av Erik Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikta in dem på registreringsapparatens
cylinderlins eller på observationsspegelns
inställningspunkt genom .att vrida på de knappar, som äro
betecknade med "Spiegel drehen" och "Spiegel kippen".
Registreringsapparaten är så byggd, att man kan
byta pappersremsa vid dagsljus. Kasetten rymmer
30 m bromsilverpapper. Inställningen för olika
registreringshastigheter sker genom att man vrider,
drager och skjuter en utanpå apparaten befintlig knapp.
Apparater, som endast registrera vibrationernas
rörelser i vertikal led eller horisontell led, tillverkas
också. Dylika äro bl. a. lämpliga, då det icke finnes
utrymme för en apparat, som registrerar rörelserna
utefter tre axlar. Man får då utföra tre mätningar
efter varandra, var och en visande vibrationsrörelsernas
komponent utefter en av de tre axlarna. René Leonhardt.
KARL GUSTAF BRUNNBERG †
Med Karl Gustaf Brunnberg, som den 15 juni
skördades av döden, bortgick en mångbetrodd och väl
förfaren bergsman samt en god och högt värderad kamrat.
Född den 15 januari 1867 genomgick han tekniska
högskolan och bergshögskolan under åren 1887–90
och anställdes 1893 som kemist och gruvmätare vid
Grängesbergs gemensamma gruvföryaltning. Redan
efter några år avancerade han dock till andre och år
1899 till förste gruvingenjör vid nämnda förvaltning.
Som gruvingenjör i Grängesberg kom Brunnberg
att taga en synnerligen verksam och betydelsefull del
i den modernisering, som svensk gruvhantering
genomgick under åren närmast före och efter
sekelskiftet. I Grängesbergs exportfält hade dittills
brytningen uteslutande skett i öppna dagpallar men tiden
var inne att ordna jämväl för underjordisk brytning
i de mäktiga och hårda malmerna, ett problem som
icke var lätt att lösa på ett tekniskt och ekonomiskt
tillfredsställande sätt. Någon inhemsk erfarenhet
hade man ej att bygga på och utomlands funnos ej
heller några fullt motsvarande förhållanden.
Tillsammans med direktör Per Larsson i Røros –
sedermera i Striberg – utarbetade emellertid Brunnberg
den brytningsplan för Exportfältet – tvärgående
magasin med mellan dem tvärställda malmpelare,
avsedda att senare uttagas medelst skivbrytning – som
sedan under ett par decennier framåt följdes.
Grängesberg blev under hans tid det stora
experimentalfältet, där nya maskiner och nya idéer i stor skala
prövades och varifrån betydelsefulla impulser
utgingo till övriga gruvfält i landet. Ty de
erfarenheter av olika slag som vunnos i Grängesberg, ställdes
då – liksom nu – oförbehållsamt till hela den
svenska gruvhanteringens förfogande, vilket länder
Grängesberg och dess ledning till ovansklig heder.
Talrika äro de ingenjörer, som i Grängesberg tjänat
sina sporrar under Brunnbergs ledning och ännu
flera äro de, som sökt och fått hans råd och hjälp i
kvistiga fall. Sedan Trafikaktiebolaget Grängesberg–Oxelösund
förvärvat även de stora lappländska
fyndigheterna togs Brunnbergs stora erfarenhet i
anspråk även för ordnandet av brytningen av dessa, i
det han var konsulterande vid Kiirunavaara och
Gällivare malmfält åren 1904–07. Med utgången av
sistnämnda år lämnade han Grängesberg och
tillträdde befattningen som disponent vid Persbergs
gruvaktiebolag, vilket bolag år 1913 förenades med
Tabergs, Nordmarks och Finnmosse gruvor m. fl.
företag till Filipstads bergslags gemensamma förvaltning,
för vilken förvaltning Brunnberg samtidigt blev chef
och vars ledning han sedan handhade till sin död.
Även i den värmländska gruvhanteringen kom
Brunnberg att beteckna en vändpunkt. Med honom
kommo nya maskiner och brytningsmetoder, nya
schakt och anrikningsverk – ja, där kom en helt ny
fart i arbetet, som nog att börja med kom
värmlänningarna att flämta en smula. Men med seg energi
och outtröttlig arbetsförmåga genomförde Brunnberg
sina planer och Persberg av i dag liknar föga 1908
års Persberg.
Brunnberg var en arbetsmänniska som få och
fordrade också mycket arbete av sina medhjälpare. Men
han var på samma gång en god och rättvis chef, som
med glädje såg sina underlydande ingenjörer kamma
sig upp och som sedan genom hela livet blev en
oförliknelig vän för dem. Ty en egenskap ägde Karl
Gustaf Brunnberg, som framför hans många andra
goda egenskaper må hugfästas i hans minnesruna –
och det var vänfasthet. I det stycket – liksom i alla
andra – var han en sann bergsman, i vilken icke är
något svek. Hans minne som bergsman lever i hans
verk, men hans minne som människa skall leva i
tacksamma vänners hjärtan. Erik Malm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0450.html
