Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 32. 8 aug. 1931
- En diskussion inom Teknologföreningen om beredskapsarbeten ur teknisk synpunkt, av G. Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN DISKUSSION INOM TEKNOLOGFÖRENINGEN OM
BEREDSKAPSARBETEN UR TEKNISK SYNPUNKT.
När på vårkanten diskussionens vågor gingo höga på
den socialpolitiska arenan rörande den då på riksdagens
bord liggande frågan om beredskapsarbeten anordnades
den 12 maj inom teknologföreningen en diskussion för
att söka utröna huruvida ur teknisk synpunkt något
vore att tillägga i ena eller andra riktningen till de
framkomna argumenten. Kort efteråt avgjordes frågan
av riksdagen i enlighet med k. m:ts proposition.
Teknisk tidskrift har tidigare, häfte 4, 1931, redogjort för
den ställning i saken, som intogs av särskilda inom
socialdepartementet tillkallade utredningsmän, vilka
avgåvo sitt yttrande den 17 jan. d. å. Frågan är för
ögonblicket icke särskilt aktuell och när den – av
utrymmesbrist något försenat – ånyo här beröres så är det
för att för framtiden arkivera huvudinnehållet av
nyssnämnda diskussion inom föreningen.
Som inledare hade de förutnämnda utredningsmännens
ordförande, generaldirektör G. Malm, ställt sig till
förfogande. Inledningsföredraget följer här nedan,
diskussionen återgives i ett följande häfte.
Generaldirektör Malm berörde först det allmännas
åtgärder för arbetslöshetens motverkande samt den
socialdemokratiska kritiken därav. Utredningsmännens
uppdrag, fortsatte inledaren, var enligt direktiven att göra
en klarläggande utredning av teknisk natur och att
sålunda söka konstruera en teknisk anordning, som
motsvarade de på riksdagens beslut grundade, av k. m:t
lämnade direktiven. Så synnerligen klara äro ej dessa
direktiv, men ur dem och riksdagsdebatten ansågo
utredningsmännen sig kunna fastställa följande
grundläggande punkter, på vilka förslaget skulle vila.
1. Till regeringens förfogande skulle ställas ett
reservationsanslag av lämplig storlek, med vars hjälp
regeringen skulle kunna mera smidigt anpassa de
offentliga arbetena efter konjunkturerna, så att en
större anpart av dessa arbeten igångsattes under
depressionstider.
2. Arbetena skulle ligga vid sidan av det normala
arbetsprogrammet, dvs. utanför de olika verkens
ordinarie budgeter.
3. Lönerna och arbetsförhållandena borde vara den
allmänna marknadens.
Utredningens uppgift var sålunda att med dessa
huvudgrunder såsom utgångspunkt göra upp förslag till
teknisk anordning för en beredskap av allmänna
arbeten, som kunna tillgripas vid depressionstider. Det var
av direktiven utan vidare klart, att man avsåg statliga
arbeten och ej sådana hos kommuner eller andra
samhälleliga institutioner.
Då direktiven angåvo, att de ifrågavarande arbetena
skulle ligga vid sidan av det normala arbetsprogrammet,
kunde ej uppdraget gärna åsyfta de på vederbörande
statliga verks budget ifrågakommande anslagen.
Möjligheten att manövrera en tillräckligt effektiv
beredskapsanordning, genom att regeringen helt enkelt på
budgeten upptager anslag för lämpliga arbeten, har
således ej underställts utredningsmännens bedömande. I
förbigående ha dessa dock berört frågan och därvid
framhållit som sannolikt, att man på den vägen,
varigenom riksdagens detaljerade anslagsprövning sålunda helt
bevarades, ej skulle kunna ernå den nödiga smidigheten
vid en påkommande hastig försämring av arbetsläget.
Skall en sådan smidighet vinnas, lär riksdagen få lov att
överlåta beslutanderätten till k. m:t inom ramen av ett
reservationsanslag.
Beredskapsarbetet är att betrakta som ett vanligt
arbetstillfälle, som i visst syfte anordnas i förtid. För att
ett arbete skall komma i fråga såsom beredskapsarbete,
måste dock fordras, att det skall vara av klart styrkt
angelägenhetsgrad. Prövningen härav skulle i detta fall
ske av k. m:t inom ramen för det tillgängliga anslaget
och ej av riksdagen.
Till beredskapsarbeten skola i främsta rummet
utväljas sådana, som falla inom verksamhetsområdet för en
statlig myndighet, vilken kan utföra vederbörande arbete
i egen regi och disponerar erforderlig redskapsutrustning.
Utredningsmännen hava även sökt få med sådana
grupper allmänna och till omfattningen betydande
arbeten, där arbetsledningen lätt kunde ordnas genom
inkopplande av befintliga arbetsledande organ.
Förfarandet vid vägars utnyttjande såsom beredskapsarbete skulle
sålunda helt enkelt bestå däri, att det vägdistrikt, i
vilket efter vederbörlig utredning ett vägbygge borde
startas, genom vederbörande länsstyrelse skulle få anslag ur
reservationsanslaget för beredskapsarbeten, varefter
arbetet skulle skötas alldeles som distriktets andra
vägarbeten och kontrolleras genom länsstyrelsen och
vägingenjören.
Emellertid har socialministern i propositionen
begränsat sig till den föregående kategorien (arbete i egen regi
genom statliga verk), vilket också tills vidare torde ur
flera synpunkter vara klokt.
Infordrade uppgifter från ett stort antal statliga verk
gåvo vid handen att arbeten om sammanlagt 150–160
millioner kronor, därav för vägbyggnader ca 84 millioner
och för skenfria korsningar ca 37 millioner, kunde tänkas
erforderliga under närmaste 5 års perioden. Efter
gallring ansågo sig utredningsmännen kunna uttala, att
arbeten för ca 50 millioner kronor borde kunna komma i
betraktande såsom beredskapsarbeten. Häri ingå inga vägar.
Utredningsmännen påpeka, bland annat, att den
under utredning varande frågan om ett riksvägnät torde
för sin lösning kräva mycket arbete, som lämpligen kan
utnyttjas såsom beredskapsarbete.
De skenfria korsningarna representera den
arbetsreserv, varmed man i första hand har att räkna.
Praktiska män borde kunna utan vidare vara överens om, att
dessa äro lämpliga arbeten i detta sammanhang.
Av de 422 förläggningar av plankorsningar, som
anmälts, belöper huvudparten på korsningar av
statsjärnvägar (278 arbetsföretag och 26,3 millioner kronor
beräknad kostnad) samt återstoden, 144 företag och 10,6
millioner kronor, på korsningar mellan väg och enskild
järnväg.
Beträffande vägkorsningar med statsbanorna föreslå
utredningsmännen, att utförandet härav såsom
beredskapsarbete skall uppdragas åt statens järnvägar. För att
ej den administrativa behandlingen skall hindra ett
snabbt igångsättande, om behov föreligger, föreslå
utredningsmännen, att statens järnvägar skall göra de
tekniska förslagen och kostnadsförslagen i samråd med
vägingenjören samt förskjuta kostnaderna för denna
utredning. Dessa få de sedan täckta. Sedan förslag
uppgjorts, granskas dessa genom länsstyrelsen, som i
vederbörlig ordning inhämtar beslut från vägdistriktet
angående fullgörande av vägunderhållet.
Om det i den ordning, som härför gäller, blir bestämt,
att en friläggning av järnvägstrafiken skall utföras
såsom beredskapsarbete, skulle sedan anslagsfrågan
ordnas på det sättet, att statens järnvägar lämnar ett
bidrag, motsvarande kapitalvärdet på den minskade
driftkostnaden. Vägdistriktet skulle slippa undan med sin
författningsenliga andel av markkostnaderna. Resten
skulle utgå av reservationsanslaget för beredskapsmedel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0451.html
