Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 32. 8 aug. 1931 - En diskussion inom Teknologföreningen om beredskapsarbeten ur teknisk synpunkt, av G. Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandla ett sådant ärende borde organet vara så
sammansatt, att ett omständigt remissförfarande undveks.
Även för denna uppgift strävade man att få en
befintlig, permanent statsinstitution, samt föreslog såsom
sådan socialstyrelsen, kompletterad på visst sätt däribland
även med ekonomisk sakkunskap och erfarenhet.
Styrelsen har redan till sin uppgift att följa
arbetsmarknadsfrågorna, däribland arbetslöshetsspörsmålet, samt
arbetsförmedlingsfrågorna.
Utredningsmännen sågo i denna förberedande
behandling genom en sålunda kompletterad socialstyrelse också
en garanti för, att nationalekonomiska synpunkter blevo
beaktade vid de olika frågornas behandling.
Socialstyrelsen, som överhuvud ställt sig starkt
kritisk till hela förslaget, har uttalat en hel del
betänkligheter mot den föreslagna centrala handläggningen i
socialstyrelsen. Socialministern har därför föreslagit
direkt handläggning i departementet på sätt, vartill jag
skall återkomma.
Med stöd av direktiven och den riksdagsskrivelse, vari
utredningen begäres, ha utredningsmännen föreslagit,
att beredskapsarbeten böra anordnas för att i
utjämnande syfte motverka de större svängningarna i
konjunkturutvecklingen. De böra därför komma till utförande
endast vid kristillfällen med åtföljande arbetslöshet i
större omfattning, och hela anordningen är vidtagen för
att vid sådana tillfällen på ett snabbt sätt kunna utöka
den statliga verksamheten till sådana arbeten, som äro
av klar angelägenhetsgrad. Finnas inga sådana arbeten,
ja, då få de arbetslösa helt och hållet hjälpas på andra
vägar.
Dessa arbeten skulle däremot varken komma i fråga
vid den säsongarbetslöshet, som har normal karaktär,
eller vid den s. k. "omsättningsarbetslösheten", varmed
förstås vid omflyttningar eller ombyten av
arbetsanställningar uppkommande arbetslöshetsperioder, vilken
ofta är en normal företeelse.
Det kan ej bli tal om att här gå in på alla de
speciella förhållanden, som kunna förekomma. De få ju
bedömas mot bakgrunden av de allmänna direktiv, som
givits, och man tycker, att förslaget lägger den
förberedande prövningen i händerna på ett sakkunnigt och
omdömesgillt organ.
Men vad som torde vara klart är, att då, såsom av
inventeringen framgått, det väsentligen är
anläggningsarbeten eller liknande arbeten, som kunna komma i fråga,
så kunna beredskapsarbetena, om de anordnas enligt det
av utredingsmännen angivna förslaget, endast erhålla
en begränsad räckvidd. Sålunda komma de att i mycket
begränsad utsträckning få betydelse för industriarbetare,
nämligen endast i den mån sådana skulle kunna anses
äga full kompetens för det ifrågasatta arbetet.
Begränsningen framkommer i själva verket automatiskt även på
annat sätt.
Den allmännast gjorda anmärkningen mot
beredskapsarbetena har varit den, att det är svårt att draga upp
en klar gräns mellan dem och reservarbetena med
därför gällande bestämmelser.
Utredningsmännen ha så att säga teoretiskt angivit
följande. Det betecknande vid reservarbeten är, att de
skola bereda tillfälle till nödtorftig försörjning genom
arbete för de arbetslösa utan krav på kompetens för det
ifrågavarande arbetet. Det primära är därvid att skapa
arbete åt alla slag av arbetslösa vid det arbete, som
befinnes lämpligt att utvälja, utan att man särskilt betonar
arbetets angelägenhetsgrad eller upprätthåller fordran
på kompetent arbetskraft.
Utslagsgivande för ett beredskapsarbete skall vara,
att det är klart vitsordat vara angeläget för det
allmänna att få det utfört, vadan det för att förbättra
arbetstillgången kan sättas i gång vid en tidigare
tidpunkt. Finnes intet sådant arbete planerat, blir det
intet beredskapsarbete av.
Praktiskt blir skillnaden markerad därigenom, att
reservarbetena utföras av arbetslöshetskommissionen och
beredskapsarbetena utav de ordinarie verkens
arbetsledande organ enligt deras vanliga regler.
En begränsning i arbetenas omfattning ligger sålunda
redan häri, då dessa organ ju endast ha en begränsad
kapacitet.
I själva verket ligger också en klar begränsning i
tillgången på vid varje tidpunkt klart angelägna arbeten.
Om man ur den synpunkten nagelfar det tillgängliga
inventariet, så synes mig, att, sedan socialministern tagit
bort vägarna, man för närvarande knappast kan klart
godkänna annat än en del av de skenfria korsningarna.
De äro ju även bra ur den synpunkten, att varje korsning
för sig utgör ett arbetsobjekt av lämplig och måttlig
storlek. Måhända skulle även ett eller annat av de
övriga framförda förslagen efter närmare undersökning
kunna accepteras.
Det har redan förut framhållits, att det för att
undvika friktioner vore bäst, om beredskapsarbeten
ordnades på andra områden än dem, där
arbetslöshetskommissionen plägat arbeta.
Om man undersöker, vilka arbeten
arbetslöshetskommissionen under de sista 5 åren sysslat med, skall man
finna, att ca 1/3 utgjorts av vägbyggnader i distrikten,
1/3 av arbeten åt domänstyrelsen (dikningar, röjningar,
skogsvägar m. m.) samt 1/3 av diverse arbeten, såsom
flygfält, skjutvallar, flottledsbyggnader, idrottsplatser,
järnvägar m. m.
Vi se, att arbetslöshetskommissionen sysslat till ej
ringa del med vägbyggnader, och med hänsyn härtill är
socialministerns uteslutning tills vidare säkerligen
välbetänkt. Däremot är det ej säkert, att detta är
fördelaktigt ur rent teknisk-vägekonomisk synpunkt, ty
arbetslöshetskommissionens vägbyggnader bli ju ej
särskilt billiga. De ha sin betydelse i, att de sysselsätta
flera människor och tillgodose
arbetslöshetskommissionens särkilda arbetslöshetsteknik.
Det är i själva verket så, att beredskapsarbeten efter
utredningsmännens linjer med klart styrkt
angelägenhetsgrad samt ledda av de befintliga statliga verk, som
ha arbetsledande organ, således med den inskränkning,
socialministern föreslagit, icke gärna kunna svälla ut
till någon stor verksamhet, konkurrerande med
arbetslöshetskommissionens verksamhet, utan i stället måste
helt naturligt te sig såsom en mycket måttlig
ansvällning av dessa statliga verks ordinarie arbeten. De ha
egentligen fördelen att vid behov kunna sättas i gång
relativt hastigt, eftersom pengar redan finnas och ej
behöva begäras hos riksdagen. Det har ju föreslagits, att
man första året skulle anslå 3 millioner kronor.
Erfarenheten kommer troligen att visa, att detta anslag är
till sin storlek väl avpassat för en anordning enligt
utredningsmännens förutsättningar utan vägbyggnader,
och med fasthållande vid samma linjer kan höjningen ej
bli särdeles stor, om man ej tager vägarna med.
Utredningsmännens förslag har bedömts mycket olika.
De tekniska statsverk, som ha arbetsledande organ, ha
tagit det hela som en enkel och praktisk åtgärd för att
vid behov kunna genom nyttig, statlig verksamhet öka
arbetstillgången.
Men åtskilliga myndigheter ha i den föreslagna
anordningen sett en konkurrerande linje till de nuvarande
reservarbetena, när det gäller att motverka arbetslöshet
genom den s. k. arbetslinjen och att de senare skola
utträngas.
I detta avseende förefaller det, att man dömer fel, om
man utgår från förslaget och den mycket begränsade
räckvidd, som det, linjerätt tillämpat, har. Man kan ju
förmena, att med en sådan räckvidd är förslaget av föga
värde. Det är väl dock så, att om situationen är svår,
så är varje positiv hjälpåtgärd av värde.
Å andra sidan måste erkännas, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
