Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 33. 15 aug. 1931 - En diskussion inom teknologföreningen om beredskapsarbeten ur teknisk synpunkt, av L. Marcus, E. Nordendahl, E. P. Wretlind, A. Ekwall, G. Malm, C Forssell, Lindeberg, M. Serrander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den förre. Beredskapsarbeten bliva därför
eftersträvade av jordbruksarbetare, som sedan trycka på sina
kommittenter för att utverka, att riksdagen ställer allt
större belopp till förogande för anordnande av
beredskapsarbeten, på vilka de förtjäna mera än i jordbruket.
Från en jordbruksarbetares synpunkt äro
beredskapsarbeten alltid erforderliga. Det rent tekniska och det
organisatoriska i denna fråga kan man mycket lätt
komma till rätta med; faran ligger i, att man genom
att skapa olika slag av nödhjälpsarbeten kan komma
att ställa hela vårt goda och välbeprövade system för
arbetslöshetens bekämpande på huvudet. Vi ha löst
arbetslöshetsproblemet genom att anordna
nödhjälpsarbeten (reservarbeten) till löner, som ligga under
marknadslönen. På grund av den låga lönen söker sig
nödhjälpsarbetaren så fort som möjligt till andra
arbeten i den fria marknaden, och arbetslönerna regleras
och arbetskraftens rörlighet bibehålles, vilket allt är
det väsentliga.
Civilingenjör E. P. Wretlind: För närvarande byggas
i avsevärd grad skenfria järnvägskorsningar på
entreprenad. Detta torde vara lämpligt för dessa arbeten,
bl. a. därför att där fordras i stort antal tekniskt
underbefäl. Utan nyanställning finnes icke tillräckligt
sådant befäl vid statens jänvägar om större
beredskapsarbeten skola igångsättas. Tydligen är det önskvärt
att kunna få i gång beredskapsarbetet hastigt, men det
är också av vikt, att dessa arbeten hastigt kunna
upphöra. Otvivelaktigt få dock alla allmänna arbeten, som
utföras av staten, lätt en viss evighetstendens. Det
skapas en kår av ingenjörer och fackarbetare, som icke
så lätt låta avspisa sig. Exemplen från Kalix och
Seskarö äro talande. Man kan däremot knappast tänka
sig ett mera naturligt arbetsområde för fri
entreprenadverksamhet än sådana beredskapsarbeten, som
hastigt kunna igångsättas och hastigt avvecklas. Man
har icke pretention på att enskilda firmor skola ha fast
anställda arbetare, som skola pensioneras. Det har
icke sagts i propositionen, att dessa arbeten skola skötas
av statliga verk under egen regi. Vid de enskilda
järnvägarna arbetar man ofta på entreprenad. Det borde
icke vara omöjligt med svenska folkets kända
laglydighet att arbeta på ett ställe med vägentreprenad efter
nödhjälpslön och på ett annat med beredskapsarbeten
med på orten gällande normallöner. Det framlagda
förslaget var troligen gott och riktigt.
Överingenjör A. Ekwall: Det är tvenne
omständigheter, vilka äro av vikt att fasthålla for att icke
beredskapsarbeten, sådana som de nu föreslagits, skola
medföra ogynnsamma verkningar. Den ena är att –
tvärtemot vad förste byråingenjör Marcus tyckes vilja
hävda – riksdagens mening med skrivelsen i fjol var
att bringa viss lättnad i arbetslösheten men icke att
snabbt lösa frågan om skenfria korsningar. Den andra
är frågan om anslags beviljande. Härvidlag har
inledaren framhållit, att den föreslagna begränsningen
till 3 millioner kronor är en garanti för att dessa
arbeten icke komma att få alltför stort omfång. Då
emellertid omfattningen av arbetena kan bliva i hög
grad beroende av en tillfällig riksdagsmajoritet, borde
man söka finna ut en ordning, som härvidlag kunde
utgöra en regulator. Vattenfallsstyrelsen har i sitt
utlåtande, avgivet i generaldirektör Malms frånvaro,
uttalat, att om riksdagen på regeringens förslag under
normala förhållanden på arbetsmarknaden ansloge
medel till bestämda arbeten av det slag, som
utredningsmännen angivit såsom lämpliga beredskapsarbeten
och vilkas uppskjutande icke är förenat med några
egentliga olägenheter, samt medgåve k. m:t räft att
med viss tidsbegränsning pröva, huruvida arbetet
skulle ställas på framtiden och medlen reserveras, tills
konjunkturutvecklingen visade ökad arbetslöshet, så
skulle skapas en av regering och riksdag prövad
arbetsreserv. Det ifrågasattes sålunda, att man icke skulle
under tider med arbetslöshet utföra beredskapsarbeten
före den annars lämpliga tidpunkten och härför i
förskott disponera medel utan i stället utföra den efter
normala tidpunkten och härför inbespara och hålla i
beredskap erforderliga anslagsbelopp.
Om dessa regler följdes vid beviljandet av anslag
för beredskapsarbeten, skulle detta i viss mån motverka
en alltför stark ansvällning av dylika arbeten.
Generaldirektör G. Malm: Den i vattenfallsstyrelsens
utlåtande framförda tanken är i sig själv tilltalande.
Men erfarenheten visar nog, att finns det medel, så
uppstår en mycket stark tendens att använda dem. Den
antydda vägen vore troligen icke framkomlig. Den
metod, som civilingenjör Nordendahl kallade för
avhuggning av topparna vore nog då riktigare och kunde leda
till önskat resultat. Att staten bör iakttaga mycket
stark återhållsamhet i tider, då det förefinnes en rik
tillgång på arbete låter nog riktigt. Men det är dock
så, att just vid sådana tillfällen, i så kallade "goda
tider", kräves stark utveckling även inom de
verksamhetsgrenar, som staten har att besörja. Det är riktigt,
att inom vissa områden t. e. sjukhusområdet, man
möjligen skulle kunna gå in för en stark återhållsamhet
under högkonjunktur, men det kräves därför en
självdisciplin hos regering och riksdag, som är svår att
åstadkomma då statskassan flödar.
Ingenjör Wretlinds uttalande om entreprenadarbeten
vore riktiga, men saken bör uttryckas så, att man
härutinnan icke skall göra skillnad mellan de arbeten, som
ett verk utför som beredskapsarbeten, och de arbeten,
som verket utför med vanliga anslag. Man bör akta
sig för att konservera en stor arbetarkår vid statens
verk, som kan bli staten nog så dyr.
Principfrågan är utomordentligt svår. Den, som
tänkt sig in i frågan och därvid anlagt och tillämpat
synpunkter, som synts honom riktiga, bleve dock icke
övertygad om dessa synpunkters ohållbarhet, utan att
saken blev praktiskt prövad. Så vore fallet med
utredningsmännen. Och en god garanti mot, att dylika
arbeten obehörigen igångsattes ansågs ligga i den
föreslagna förstärkningen av socialstyrelsen med krafter
även utanför verket vid behandling av ärenden rörande
beredskapsarbeten.
Dessa frågor ses alltid med utgångspunkt i den
nuvarande situationen. Man finge dock hoppas, att
förhållandena en gång ånyo skola bliva sådana på
arbetsmarknaden, att någon arbetslöshetskommission icke
längre kommer att behövas. Sannolikt kommer dock
icke detta att inträffa under de närmaste tio eller
femton åren. Om man sålunda tänker sig att man återgått
till sådana förhållanden, som funnos före 1914, torde
systemet med beredskapsarbeten medgiva en relativt
god utjämning i arbetstillgången. Under nuvarande
förhållanden är den utökning, som kan åstadkommas för
3 eller 4 millioner av mycket begränsad räckvidd, då
de arbetslösas antal går upp till 30 000 eller 40 000.
Inledaren ville ingalunda gå in med hela sin själ för
denna sak, men hade sett på den som ingenjör samt
menade, att det fanns skäl för att pröva sig fram.
Civilingenjör Nordendahl hade icke sagt, att man
skall konservera hela statens järnvägars rallarekår,
men väl att, om man inskränkt sig till detta, erhölle
man en rimlig begränsning av problemet. Nu riskerar
man, att en beredskapsarbetare blir så väl avlönad, att
han med kraft kommer att medverka till att dessa
beredskapsarbeten göras perpetuella. Som nödhjälpsarbeten
användes förr, exempelvis under 1908–9 års
kris, makadamslagning, med noggrann individuell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
