Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 34. 22 aug. 1931
- Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel, av Frithiof H. Stenhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 34 ÅRG. 61 22 AUG. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
<sp>INNEHÅLL:</sp< Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel, av civilingenjör Frithiof H. Stenhagen.
– Ombyggnad av ångpanneanläggningen vid Lessebo pappersbruk, av ingenjör E. Winning. – Verein
Deutscher Ingenieure har fyllt 75 år. – Notiser. – Litteratur.
VÄRLDSPRODUKTION, TILLGÅNGAR OCH FÖRBRUKNING AV SVAVEL.
Av civilingenjör Frithiof H. Stenhagen.
Produktionen av nativt svavel har under de senaste
decennierna undergått en märklig förändring i
avseende på såväl kvantitet som produktionsland.
Sålunda har som nedanstående siffror utvisa
världsproduktionen enbart på det sista decenniet nära nog
fördubblats och dessutom har den italienska
produktionen, som vid seklets början helt dominerade
marknaden, sedan omkring 1910 starkt gått tillbaka,
under det att den amerikanska, efter införandet på
1890-talet av det Frasch’ska varmvattensförfarandet,
alltmera tagit ledningen och nu täcker över 80 % av
världsbehovet. Före 1903 täcktes detta till omkring
95 % av sicilianskt svavel.
Det för industriella ändamål tillgängliga svavlet
förekommer i naturen dels nativt, dels bundet
huvudsakligen som kiser och blanden. De största
fyndigheterna av nativt svavel finnas i Italien (Sicilien),
U. S. A. (Texas och Louisiana), Spanien (Murcia
och Albacete) samt Japan. Det italienska och
spanska svavlet förekommer utfällt i kalk- och
sandstensarter till en halt av ungefär 10–40 % och utvanns
tidigare genom utsmältning i milor medels en del
av svavlets förbränning, numera med bättre
ekonomi genom utsmältning i retorter med vattenånga
av 3–4 atm enligt Gills metod. Det amerikanska
svavlet, som i huvudsak förefinnes i södra Texas
utmed Mexikanska golfen, ligger i ett omkring
60–100 m mäktigt lager av omväxlande
svavelimpregnerad kalksten och rent svavel. På grund av att det
svavelförande lagret befinner sig under ett omkring
200 m mäktigt lager av sand var utvinnandet till en
början förenat med stora svårigheter då gängse
gruvbrytningsmetoder ej kunde ifrågakomma på
grund av sandens löshet. Emellertid löstes
problemet på ett enkelt sätt på 1890-talet av Frasch.
Förfarandet, som sedermera undergått en del
modifikationer, består i princip i nedsänkandet av ett ca
1 fots rör genom den lösa sanden och ned i det
svavelförande lagret, varigenom ett schakt erhålles,
i vilket ett par andra koncentriska rör nedföras. I
mellanrummet mellan schaktväggen och det yttre
koncentriska röret intryckes "överhettat" vatten av
160 °C, vilket intränger i svavellagret genom
sidoöppningar i schaktväggen och bringar svavlet till
smältning. (Smpkt 115 °C.) Genom det innersta
röret inpressas het tryckluft av 30 atm som vid
utträdet ur rörets nedre del bildar en emulsion med det
smälta svavlet och vattnet, vilken stiger upp i
mellanrummet mellan de bägge inre koncentriska rören.
Ur denna emulsion erhålles svavlet i ett synnerligen
rent tillstånd genom avsättning i sumpar.
Uppfordringskapaciteten pr borrhål ligger omkring 400
ton pr dygn.
Av de svavelmineral som bearbetas för utvinning
av svavel intar svavelkisen, pyrit, (FeS2) främsta
rummet. De spanska och portugisiska kisförekomsterna,
Rio Tinto m. fl.[1] spela största rollen på
världsmarknaden. Exporten av spansk kis uppgår
exempelvis till över 2 mill. ton årligen motsvarande
mer än l mill ton svavel. Det i kiserna bundna
svavlet utvinnes huvudsakligen genom oxiderande
röstning och användes särskilt till framställning av
"sulfitsyra" vid sulfitfabriker och till svavelsyra ofta
i samband med metallurgiska processer för utvinning
av järn, koppar m. m. Den användbara kisen
håller nämligen förutom mellan 35 och 50 % svavel
omkring 40 % järn samt ofta några procent koppar,
zink m. m. ävensom små mängder silver och guld,
som det understundom kan löna sig att tillvarataga.
I dylika fall blir sålunda en kombination mellan
olika tillverkningsgrenar nödvändig eller i varje fall
förmånlig. Så förekommer t. e. i Sverige
kombination mellan tillverkning av svavelsyra resp.
sulfitsyra och efterföljande extraktion vid kopparverk av
den vid svavelsyre- resp. sulfitfabriken avrostade
kisen. Förutom genom import av nativt svavel
täckes sålunda i Sverige behovet av svavel, speciellt
för svavelsyre-, superfosfat- och sulfitfabriker av
kis från Falun, Orkla, Sulitelma och Spanien. Likaså
täcker England, Tyskland och U. S. A. m. fl.
länder en del av sitt svavelbehov, speciellt för
ovannämnda industrier, genom inhemska kisförekomster
resp. import av kis.
Oaktat det sålunda på metallurgisk väg ur kiser
erhållna svavlet, vilket givetvis utgör en stark
konkurrent till det nativa, har produktionen av detta
[1] Betr. fyndigheterna i Rio Tinto hänvisas till en nyligen
av bergsing. O. Berggren i: tidskriften publicerad uppsats
"Kisförekomsterna vid Rio Tinto", Bergsvetensk. h. 1 och 2,
jan. och febr. 1931.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0467.html
