Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 458 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 22 aug. 1931 - Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel, av Frithiof H. Stenhagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

senare dock enormt stegrats på senaste åren.
Orsaken kan sökas i flera omständigheter. Dels är,
som av ovanstående torde framgå, utvinnandet av
svavel ur kis förenat med en del olägenheter. För
avrostningen krävas dyrbara rostugnar varjämte
fraktkostnaderna bliva avsevärda såväl för råvaran
som för de avrostade bränderna som skola
vidarebefordras till extraktionsverk. Det ur kisen
frigjorda svavlet erhålles i oxiderad form, varför vid
förfaranden som kräva fritt svavel en fördyrande
omväg via reduktion av svaveloxiderna måste
tillgripas i de fall, där kis användes som råvara. Av
särskild betydelse är givetvis att det nativa svavlet,
speciellt det amerikanska, är praktiskt taget 100 %
rent och att dess introduktion i kemiska processer
därför blir den enklast tänkbara, antingen genom
direkt tillsättning eller, där det skall tillföras som
oxid t. e. vid svavelsyre- och sulfitfabriker, genom
direkt förbränning i ugn av enkel och billig konstruktion.

Att kisrostning, speciellt för svavelsyretillverkning
och sulfitfabriker, det oaktat tillgripits i stor
utsträckning beror i första hand på att kisen i många
länder utgör ett inhemskt material, varjämte
kisrostningen kommit att utgöra en regulator på
svavelpriset. Innan Amerika i någon nämnvärd grad
deltog i konkurrensen på den europeiska marknaden,
dvs. före 1906, hade italienarna praktiskt taget
monopol på svavelmarknaden, vilket starkt bidrog att
utveckla kisrostningen i ändamål att frigöra
storkonsumenterna av svavel, dvs. svavelsyre-,
superfosfat- och sulfitfabrikerna från detsamma, Sålunda
har det varit vanligt att vid sulfitfabriker
omväxlande använda kisugnar och enkla
förbränningsugnar för svavel för tillverkning av svaveldioxid
alltefter de fluktuationer på marknaden som
förekommit, Världskriget bidrog även kraftigt till att
stimulera användandet av inhemsk kis. Av mindre
betydelse som konkurrent till det nativa svavlet är
f. n. användandet av s. k. gasreningsmassa. Denna
erhålles vid gasverken genom absorption i
järnhydrat av svavelföroreningar i gasen. Svavlet i
massan tillgodogöres genom avrostning analogt med
kisrostning. I framtiden kan dock detta förfarande
liksom andra regenerationsprocesser för
tillvaratagande av svavelhaltiga avfall få större betydelse,
som av det följande torde framgå.

Nedanstående avrundade siffror, som uträknats
efter tonnageuppgifter i Chemical Markets för nov.
1930, utvisa tydligt de förskjutningar som ägt rum
i produktionen av nativt svavel från seklets början
och tills nu.

Av siffrorna framgår, vilken förändring som
inträtt på svavelmarknaden och den dominerande
betydelse de amerikanska förekomsterna erhållit. Den
italienska produktionen har icke endast procentuellt
nedsjunkit till ringa betydelse för världsmarknaden
utan även absolut taget gått tillbaka. Den japanska
svavelproduktionen, som är den enda av någon
betydenhet att räkna med jämte den amerikanska och
italienska, har som synes undergått för världsmarknaden
oväsentliga förändringar och bidrager alltjämt
tillsammans med övriga producenter av nativt svavel
(Spanien, Chile etc.) med mindre än 5 % av hela
världsproduktionen.

Beträffande exporten av svavel till främmande

Världsproduktionen av svavel åren 1900–1929.
(Produktionssiffrorna i enheter om 1 000 metr. ton.)

	U. S. A.		Italien		Japan		Hela världen
År	1 000 ton	% av världsprod.	1 000 ton	% av världsprod.	1 000 ton	% av världsprod.	1 000 ton
1900	3	0,5	547	96,0	14	2,5	570
1901	7	1,1	565	92,6	17	2,8	610
1902	8	1,4	542	95,0	18	3,2	570
1903	36	5,8	556	89,7	23	3,7	620
1904	87	13,5	530	82,0	26	4,0	647
1905	220	26,9	572	70,0	25	3,1	818
1906	301	36,0	502	60,0	28	3,3	837
1907	193	29,2	428	64,6	33	5,0	662
1908	372	43,3	447	52,1	34	4,0	858
1909	280	36,8	437	57,4	37	4,9	762
1910	252	34,2	432	58,7	44	6,0	736
1911	209	30,4	417	60,7	51	7,4	687
1912	803	63,7	391	31,0	55	4,4	1 260
1913	501	52,0	388	40,3	60	6,2	964
1914	425	47,3	379	42,1	74	8,2	900
1915	532	54,2	360	36,6	72	7,3	983
1916	663	61,9	270	25,2	107	10,0	1 070
1917	1 160	76,3	213	14,0	119	7,8	1 520
1918	1 380	80,3	236	13,7	65	3,8	1 720
1919	1 230	80,9	227	14,9	51	3,4	1 520
1920	1 280	79,5	265	16,5	40	2,5	1 610
1921	1 920	85,7	275	12,3	37	1,7	2 240
1922	1 870	89,5	168	8,0	35	1,7	2 090
1923	2 080	86,6	258	10,7	38	1,6	2 400
1924	1 250	77,6	296	18,4	47	2,9	1 610
1925	1 440	81,4	264	14,9	48	2,7	1 770
1926	1 930	85,0	272	12,0	48	2,1	2 270
1927	2 160	85,0	306	12,0	62	2,4	2 540
1928	2 020	83,5	297	12,3	70	2,9	2 420
1929	2 420	85,5	330	11,7	60	2,1	2 830

länder kan nämnas, att denna i Italien nedgått från
omkring 500 000 ton år 1900 till ca 200 000 ton år
1929. Sedan år 1916 har den aldrig överstigit
300 000 ton. Under motsvarande tid har den
amerikanska exporten varit i starkt stigande. År 1910
var den ännu under 50 000 ton, år 1920 hade den i
det närmaste nått 500 000 ton och rör sig f. n.
omkring 700 000 ton årligen. Den japanska exporten
nådde sin toppunkt omkring 1917 med ca 90 000 ton
men utgör sedan 1920 endast några få tusental ton pr
år. Världsförbrukningen av nativt svavel, som år
1922 utgjorde 1,5 mill. ton, hade år 1925 ökat till
2,25 mill. ton och var år 1929 2,8 mill ton.
Förbrukningen inom Förenta staterna fördelade sig
sistnämnda år på ungefärligen följande sätt: för
svavelsyretillverkningen 570 000 ton, konstgödning och
medel för bekämpande av insekter 425 000 ton, andra
kemiska industrier 140 000 ton.

Hela världens tillgångar av nativt svavel
uppskattas till mellan 60 och 125 mill. ton. Härav
beräknas mellan 25 och 85 mill. ton finnas i Italien,
under det att de amerikanska fyndigheterna, oräknat
en del nyligen gjorda upptäckter, beräknas ännu
kunna giva närmare 50 mill. ton. Med den
våldsamma stegring i produktionen, som ägt rum i
U. S. A. och som betingats dels av den starkt
stegrade världsförbrukningen, dels av billigare
arbetsmetoder än i Italien, förefaller det som om de
amerikanska fyndigheterna inom en ej alltför
oöverskådlig framtid skulle vara uttömda, Visserligen
ser man i U. S. A. optimistiskt på situationen och
anser att Amerikas ledande ställning på svavelmarknaden
bör vara säkrad "för flera generationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>