Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 459 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 22 aug. 1931 - Världsproduktion, tillgångar och förbrukning av svavel, av Frithiof H. Stenhagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framåt", men härvid drar man växlar på framtida
upptäckter av nya fyndigheter. Den artikel i Chemical
Markets, ur vilken ovanstående tonnageuppgifter äro
hämtade, är också betecknande nog betitlad "No
sulfur shortage". Vill man emellertid betrakta
situationen mera nyktert, kan man ej undgå att få det
bestämda intrycket att en förskjutning inom de
närmaste 25 åren måste komma att äga rum till
förmån för italienska och andra fyndigheter som ej så
hårt belastats, dels ock, och detta kan för Sveriges
vidkommande vara av större vikt, till förmån för
kisbrytningen. En nedgång i förbrukningen av
svavel, nativt som bundet, är under alla
omständigheter knappast att vänta under de närmaste
decennierna, snarare en stegring av densamma.

Orsaken till den kraftiga ökning i förbrukningen
av nativt svavel som ägt rum de bägge sista
decennierna får främst sökas i den starka tillväxten av
kemisk industri över huvud taget och delvis även i
de prissänkningar som ägt rum. Under ett priskrig
med Italien mellan åren 1919 och 1927 nedgick priset
till 14 dollar pr ton. Under denna tid övergick
otvivelaktigt en del tidigare konsumenter av kis till
användning av svavel. Sedan 1927 existerar en
prisöverenskommelse mellan de ledande amerikanska
och italienska producenterna, varigenom ett pris av
18 till 21 dollar pr short ton (907 kg) fob gruva
Texas kunnat hållas.

Det torde med säkerhet kunna påstås att för
närvarande ingen grupp intar en så dominerande plats
inom världens kemiska industri som svavel och dess
derivat. Svavlets betydelse för världshushållningen
framgår med önskvärd tydlighet när man betänker,
vilken enorm roll som svavelsyran spelar för
industrien. Sålunda är en för jordbruket så viktig
industri som superfosfatfabrikationen intimt förbunden
med svavelsyreframställning. Även för framställning
av ammoniumsulfat till jordbruket åtgår årligen
stora mängder svavelsyra. Enbart för
ackumulatorer, med vilka ju numera varje automobil är
utrustad, åtgå inga föraktliga kvantiteter svavel i form
av svavelsyra. För den organisk-kemiska industrien,
sprängämnen, film, färgämnen, läkemedel etc. spelar
svavelsyran även en ytterst viktig roll. Den redan
nämnda sulfitcellulosaindustrien är en stor
förbrukare av svavel. Enbart i Sverige kan åtgången
av svavel för denna industri uppskattas till i runt
tal 120 000 ton. En stor del av detta behov täckes
som nämnts av kis. Hela världens sulfitcellulosaindustri
förbrukar f. n. omkring 700 000 ton svavel
årligen, av vilket omkring 2/3 av nativt ursprung,
dvs. ca 15 % av hela världsproduktionen.[1]

Av på senare åren tillkomna storkonsumenter av
svavel kan nämnas viskossilkeindustrien, som
förbrukar svavel i form av kolsvavla och även natriumsulfat
m. m. i spinnbaden. Största delen av kolsvavlan
torde f. n. tillverkas av nativt svavel. För
gummiindustrien åtgår även avsevärda kvantiteter svavel
av nativt ursprung till vulkaniseringsändamål.
Likaså förbrukas stora mängder svavel för
tillverkning av medel för bekämpande av svamp,
insekter m. m.

Det sagda torde vara nog för att visa svavlets
viktiga ställning i världshushållningen. Det torde
också framgå att med all sannolikhet en ökning i
svavelförbrukningen under de närmaste decennierna
är att vänta. Lika ofrånkomligt synes då vara att
kisförekomsterna alltmera behöva tagas i anspråk
för täckandet av världsbehovet av svavel. Metoder
för framställning av elementärt svavel ur kis nära
brytningsorten kunna då även komma att få verklig
betydelse. Likaså torde regenerationsprocesser för
tillvaratagande av svavelhaltiga avfall komma att
vinna i värde. De stora mängder svavelsyrlighet,
som f. n. få bortgå till ingen nytta vid smältverk och
hyttor för utvinning av koppar, bly, zink etc. ur
sulfidmalmer, torde då även komma att i större
utsträckning utnyttjas än vad som nu är fallet.

Ett hastigt överslag ger vid handen att världens
förbrukning av svavel ur alla källor f. n. torde kunna
sättas till omkring 7 mill. ton pr år. Fördelningen
blir ungefär följande:

	2 mill. ton svavel bortgår oanvänt som hyttrök vid bearbetning av sulfidmalmer,
	3 mill. ton svavel förbrukas ur de nativa förekomsterna,
	2 mill. ton svavel nyttiggöres ur svavelmineral.
––––––––––––––––––
S:a	7 mill. ton svavel.

Räknar man med att alla brytvärda tillgångar av
svavel (nativt, sulfidmalmer och andra
svavelmineral) motsvara mellan 500 och 1 000 mill. ton rent
svavel, så skulle som synes svavel redan om 100 år
bli en sällsynt vara med den förbrukning som nu
äger rum. Det bör framhållas, att detta överslag
lider av stor osäkerhet på grund av svårigheten att
uppskatta såväl förbrukning som potentiella
tillgångar. Stora områden av vår jord äro ännu föga
utforskade i avseende på mineral. Måhända komma
nya "Bolidensfynd" att göras även i andra trakter
av jorden med tillhjälp av de mera effektiva
prospekteringsmetoder som nu stå till förfogande.
Kanadas mineralrikedom ger anledning till gissningar i
denna riktning. Det sagda torde dock kunna ge en
ungefärlig uppfattning om sakläget. Vad som med
tämlig visshet torde kunna påstås är att världen
redan innan detta sekels slut kommer att praktiskt
taget vara helt hänvisad till sulfidmalmer för
svavelbehovets täckande. Hur länge svavel överhuvud
taget kan komma att spela en roll för världens
industri torde däremot ingen kunna förutsäga. Som i
det följande skall visas äro dylika profetior på
förhand dömda att misslyckas.

Frågar man sig nämligen, hur det kan komma att
gå för världen när ett ämne som spelar en så
betydelsefull roll i dess hushållning är praktiskt taget
förbrukat, så blir det överraskande svaret, tvärtemot
vad man först skulle vara böjd att antaga, att någon
större verkan av ett dylikt förhållande knappast är
att befara. Skälet härtill ligger i det faktum att
svavel, ehuru av största värde och betydelse för vår
nuvarande teknik, likväl ej är ett oersättligt ämne.
Redan nu har t. e. en omsvängning i framställningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>