- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen /
461

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 22 aug. 1931 - Ombyggnad av ångpanneanläggningen vid Lessebo pappersbruk, av E. Winning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att tillgodose brukets behov av ånga.
Bruksledningen hade vidare uppställt såsom oeftergivlig
fordran, att driften inom bruket skulle kunna fortgå
oinskränkt under hela ombyggnadstiden. Då några
av de befintliga pannorna måste borttagas för att
lämna plats för den nya pannutrustningen, men
samtidigt ångförbrukningen från centralen skulle vara
oförändrad, blev det tydligen nödvändigt att i
erforderlig grad öka ångalstringsförmågan hos de
befintliga ångpannor, som kunde kvarligga under
ombyggnadstiden. En på utförda provningar grundad
beräkning gav till resultat, att tillräcklig ångmängd skulle
kunna alstras i tre av de befintliga pannorna, om
förbränningsluften till dessa förvärmdes. De tvenne
återstående pannorna skulle sedan kunna avställas och
uttagas, varigenom rymlig plats för den nya
utrustningen skulle erhållas. Såsom första led i
moderniseringen insattes fördenskull en luftförvärmare.
Densamma dimensionerades och utfördes givetvis på
sådant sätt, att den kunde användas även för den nya
pannutrustningen, varigenom det i förvärmaren
nedlagda kapitalet gjordes räntebärande även efter
moderniseringens genomförande.

Den nu skisserade anordningen av ångpannedriften
under ombyggnadstiden visade sig fullt
tillfredsställande, i det att efter insättandet av luftförvärmaren
brukets behov av ånga kunde tillgodoses medelst tre
av de befintliga ångpannorna.

Val av pannstorlek och ångtryck. Hjelpapparater.
Brukets behov av ånga hade under tiden närmast
före ombyggnaden normalt uppgått till i medeltal ca
16 ton/h och maximalt ca 22,5 ton/h, vilket ångbehov
var tämligen oföränderligt under årets olika delar.
Någon sådan ändring av driften vid bruket, som
kunde nämnvärt påverka ångförbrukningen, ansågs
icke vara förestående, och den nya ångpanneutrustningen
borde således dimensioneras för nyssnämnda
ångmängder. Då det var tydligt, att vid
förhandenvarande förhållanden verkningsgraden skulle bliva
bättre, om ångalstringen koncentrerades till en större
ångpanna, mot om den fördelades på två mindre
pannor, beslöts, att nyanskaffningen skulle avse endast
en ångpanna, tillräckligt stor för att kunna generera
ovan angivna maximala ångmängd. Reserv för denna
vid de sällsynta tillfällen, då densamma kunde tänkas
behöva avställas, förefanns i de tre kvarstående, äldre
pannorna, åtminstone under de närmaste åren.
Givetvis följer härav, att befintlig, efter de äldre pannornas
ångtryck avpassad turbogenerator även måste kvarstå
såsom reserv för kraftalstringen. Om det sedermera
skulle visa sig nödvändigt att anskaffa en mera
betryggande reservutrustning, skulle detta kunna ske
därigenom, att nämnda tre pannor uttogos och på
dessas plats inlades ytterligare en ny panna av samma
storlek som den ovannämnda. Det erforderliga
kapitalutlägget för den nya utrustningen kunde ganska
avsevärt begränsas genom bibehållandet av de
befintliga pannorna såsom reserv, utan att driftsäkerheten
därför behövde äventyras.

Eldytan hos den nya pannan valdes till ca 500 m2.
Det kunde nämligen med hänsyn bl. a. därtill, att
ångackumulator finnes vid anläggningen, förutses, att
verkningsgraden hos en ångpanna med denna eldyta
skulle bliva tillfredsställande vid alla de olika belastningar,
som förekomma. Detta antagande har visat
sig vara fullt riktigt.

Vid val av ångtryck hade man att taga hänsyn å
ena sidan till önskvärdheten av att kunna utvinna
största möjliga mängd elektrisk energi ur den för
fabrikationsändamål erforderliga värmeångan och å
andra sidan till de stora kraven på driftsäkerhet. Ju
mera mottryckskraft, som stode till förfogande, dess
mindre bleve förbrukningen av utifrån abonnerad,
relativt dyr energi. Samtidigt måste emellertid noga
tillses, att den vid användande av ett högt ångtryck
möjliga besparingar i kraftkostnader icke komme att
ernås på bekostnad av en lugn och ostörd drift. När
dessa önskemål vägdes mot varandra, befanns det
mest ändamålsenliga ångtrycket vara 30 ato, och efter
motsvarande överväganden ifråga om ångans
överhettning befanns en ångtemperatur av ca 400 °C
efter pannan vara lämplig.

Valet av eldstadskonstruktion var även föremål för
utredning, vilken gav till resultat, att kolpulvereldning
icke skulle bliva ekonomiskt lönande vid den
pannstorlek, det här var fråga om. Visserligen skulle man
kunna påräkna en något gynnsammare verkningsgrad,
åtminstone vid lägre belastningar, vid eldning med
kolpulver än vid eldning med styckekol. Dock skulle
den bränslebesparing, som vore möjlig att ernå vid
förstnämnda anordning av eldningen, icke motivera
det ganska betydande merutlägg av kapital, som
skulle bliva nödvändigt, om pannan utrustades för
eldning med kolpulver. Den för kolmalningsanläggningen
erforderliga effekten och energien måste
anskaffas utifrån genom abonnement, vilket även skulle
bidraga till att göra kolpulvereldningen mindre
ekonomisk. Av dessa orsaker beslöts, att
styckekolseldning skulle användas, och valdes såsom eldstad
härför underfeedstoker.

Såsom förut nämnts, blev luftförvärmare inlagd,
redan innan den egentliga ombyggnaden av
pannanläggningen påbörjades. Att använda hela
värmemängden i de från den nya pannan avgående
rökgaserna för förbränningsluftens förvärmning ansågs ej
tillrådligt på grund av de erfarenheter, som hade
vunnits vid andra anläggningar, utförda för på sådant
sätt högt förvärmd förbränningsluft. Det beslöts
fördenskull, att en del av rökgasvärmet skulle användas
för matarvattnets förvärmning, varför en ekonomiser
anskaffades. Eldytan hos denna måste väljas
osedvanligt stor, emedan en förvärmning av
matarvattnet till icke mindre än ca 140 °C kunde beräknas på
ett ekonomiskt gynnsamt sätt erhållas medelst
mottrycks- och avtappningsånga från en planerad
ångturbin. För att bliva tillräckligt effektiv
dimensionerades ekonomisern så, att dess eldyta utgjorde ca
600 m2, och utfördes såsom kamrörsekonomiser.

Val av panntyp. Pannans utförande.
Ovan angivna data jämte en del detaljbestämmelser,
såsom evaporationsytans storlek m. m., infördes
i ett leveransprogram, varefter anbud i enlighet med
detta infordrades från ett flertal firmor. Inkomna
anbud underkastades en noggrann granskning, varvid
hänsyn togs icke allenast till pris och avgivna
garantier utan även till de offererade pannornas typ och
konstruktion samt därmed sammanhängande
sannolika driftsäkerhet. Denna granskning utföll så, att
den av Jönköpings mekaniska verkstads aktiebolag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0471.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free