Teknisk Tidskrift / 1931. Allmänna avdelningen / 466 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 34. 22 aug. 1931 - Notiser - Arbetsfredskommitténs rapport nr 2 - Treaxlade omnibussar med personsläpvagnar, av Br.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

industriella företag, vilken trots sin blygsamma
omfattning torde kunna bliva av praktisk betydelse för
befordrandet av samarbetssträvandena på detta speciella
område å håll, där man ännu icke nått fram till en
sådan ur båda parternas synpunkt gagnerik samverkan.

Rapporten innehåller redogörelse för säkerhetstjänstens
organisation vid företag av olika slag, såsom
sågverk, cellulosafabriker och pappersbruk,
tändsticksfabriker, järnverk, övrig metallindustri, jord- och
stenindustri, bryggerier och sockerfabriker. Dessutom
lämnas från åtskilliga verk statistiska uppgifter, avsedda
att belysa säkerhetstjänstens inverkan på olycksfallsfrekvensen.

Från en mekanisk verkstad, där säkerhetstjänsten
trädde i verksamhet år 1928, meddelas t. e. följande
statistik, varvid olycksfallsfrekvensen år 1928 satts lika
med 100:

	1928	1929	1930
Maskinella olycksfall . . .	100	76,3	68,6
Manuella olycksfall . . .	100	76,5	57,0
Övriga olycksfall . . .	100	80,6	71,4

Om vid samma verk 1928 års frekvenssiffra för
ögonskador sättes lika med 100, visar statistiken rörande
dessa skador följande:

	1928	1929	1930
Ögonskador per 1 000 årsarbetare	100	57,2	28,7

För en annan- mekanisk verkstad, vid vilken
säkerhetstjänst sedan ett antal år tillbaka varit organiserad
på sådant sätt, att arbetsgivaren utsett en yngre,
duglig och vaken arbetare till säkerhetsinspektör, visar
följande tabell[1] resultatet av det bedrivna
skyddsarbetet:

År	Antal årsarbetare	Antal till försäkringsinrättning anmälda olycksfall	Olycksfall i procent av antal årsarbetare
1926 . . .	545	74	13,6
1927 . . .	592	45	7,6
1928 . . .	593	46	7,8
1929 . . .	612	49	8,0
1930 . . .	561	27	4,8

Redogörelsen visar, att det på arbetsplatserna
existerar en rik variation av olika organisationsformer och
anordningar. Den enklaste formen är den, där
arbetareombuden äro så att säga sanktionerade av ledningen
men endast tillfälligtvis föra fram sina önskemål och
förslag i skyddshänseende. En annan form uppvisa
sådana företag, där en särskild arbetsledare eller
arbetare har till uppgift att inspektera arbetsplatserna
och i övrigt verka för säkerheten i arbetet. Slutligen
förekomma säkerhets- och skyddskommittéer, där
samverkan mellan arbetsledningen och arbetarna är fullt
utvecklad. Det förhåller sig nämligen så, att en
organisation för skyddsarbetet som passar ett företag icke
alltid är fullt lämplig för ett annat och att man icke
gärna kan uppställa någon för alla företag användbar
schablon för detta organisationsarbete. Dock finnas
vissa synpunkter av generell betydelse, vilka rapporten
sammanfattar på följande sätt:

Beträffande ledningen av skyddsarbetet synes
erfarenheten hava givit vid handen, att verksamheten
vinner i effektivitet, om ledningen anförtros åt en
lämplig, för arbetet intresserad person, helst tillhörande
den högre arbetsledningen, eller om en sådan person
knytes till säkerhets- eller skyddskommitté i egenskap
av dess ordförande. Ledningen av skyddsarbetet bör
givetvis städse upprätthålla nära kontakt med arbetsbefälet
inom de olika avdelningarna, icke minst
verkmästare och förmän, samt med arbetarna,
representerade av de utsedda ombuden.

Beträffande dessa ombud har det visat sig
fördelaktigt, att minst ett ombud jämte ersättare finnes
utsett vid varje avdelning inom företaget, vid skiftarbete
ett ombud för varje avdelning och skift. En iakttagelse
som gjorts är, att ombudens intresse för skyddsarbetet
slappas, om de ej erhålla bestämda besked, huruvida
av dem väckta förslag eller påpekanden i fråga om
skyddsåtgärder lett till påföljd eller icke. I senare
fallet böra även meddelas skälen, varför förslaget icke
ansetts lämpligt att genomföra.

Vidare har den iakttagelsen gjorts, att lämpliga
instruktioner för de i skyddsarbetet direkt engagerade
arbetarombuden och arbetsbefälet äro av stor betydelse.

Ifråga om säkerhets- och skyddskommittéernas
verksamhet har man ansett sig finna, att regelbundna
ronder genom anläggningarna äro av stor betydelse,
enär de giva tillfälle till sakligt meningsutbyte mellan
olika kategorier av kommitterade. Dylika överläggningar
äro särskilt påkallade efter inträffade olycksfall.
Ronderna böra icke företagas för tätt men icke heller
tör glest; en månad, resp. ett kvartal hava visat sig
vara lämpliga minimi-, resp. maximiintervaller.

En rätt upplagd och utnyttjad olycksfallsstatistik
har visat sig vara ett värdefullt led i säkerhetstjänstens
verksamhet. Statistiken bör emellertid icke redovisa
endast totala antalet olycksfall inom företaget, antalet
olycksfall på väg till och från arbetet samt skadornas
beskaffenhet utan framför allt vara inriktad på att
klarlägga orsakerna till olycksfallen.

Treaxlade omnibusar med personsläpvagnar.
Statens järnvägar är här i landet det första företag, som
utvecklat sin omnibusdrift därhän, att självspårande
släpvagnar användas för persontrafik. I dagarna
insätta nämligen S. J. å sina automobillinjer å Orust
dylika omnibuståg, bestående av en treaxlad Tidaholms
rnotorvagn och en eller två tvåaxlade släpvagnar.
Motorvagnarna rymma 37 passagerare, släpvagnarna
vardera 23 passagerare.

Släpvagnarna styras under gången automatiskt
genom inställning av de fyra hjulen med hänsyn till
motorvagnens avvikningsvinkel. De kunna, om så
önskas, inställas lör spårning något utanför
motorvagnens bakhjulsspår.

Av särskilt intresse är det sätt på vilket
bromsningsproblemet blivit löst. Motorvagnen är försedd med
kombinationen Lockheeds hydrauliska sexhjulsbromsar
och Bosch-Dewandre vakuumbromsar, manövrerade
medelst pedal. Detta system är indelat i två kretsar,
vilka kunna verka oberoende av varandra, det ena på
framhjulen, det andra på de fyra drivhjulen.
Dessutom finnes en handbroms, verkande på kardanaxeln.

Även släpvagnarna hava minst tre bromssäkerheter.
Vakuumbromsen påverkas av motorvagnens pedal.
Tvenne bromscylindrar på släpvagnen äro så inrättade,
att då släpvagnen är frånkopplad spiralfjäder i
cylindrarna påverka kolvar och dessa i sin tur de fyra
hjulbromsarna. Med tillhjälp av en ratt kan bromssystemet
vid behov lösgöras genom mekanisk hoptryckning av
dessa fjädrar. Vid inkoppling av släpvagnen sättes
motorvagnens stora vakuumbehållare i förbindelse med
släpvagnens bromscylindrar, så att luften från
cylinderrummet, där fjädrarna befinna sig, evakuerar,
varigenom det då på andra sidan kolven uppstående
övertrycket hoppressar fjädern, och bromsen lossas. Vid
nedtrampning av bromspedalen på motorvagnen verkar
en dubbelventil i stora vakuumbehållaren, så att
vakuumförbindelsen med släpvagnens bromscylindrar
avbrytes, och luften inkommer i bromscylindrarnas
fjäderrum, varigenom spiralfjädern åstadkommer ett tryck

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>