Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 7 nov. 1931 - De ekonomiska gränserna för mekaniseringen, av Erik Aug. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
optimum, så giver ekv. (10) ett enkelt medel att få
en första överblick av läget. Man känner ju här
mekaniseringsgraden B och arbetslönen a, varför a
kan beräknas. Metoden är ju osäker, då den beror
på två obevisade antaganden, nämligen att f (b) kan
skrivas under formen av en potensfunktion, och att
vi ha en lagom mekaniserad verkstad att göra med.
Större säkerhet skulle då följande metod kunna
lämna. Om man har en verkstad, som under en lång
följd av år haft en åtminstone något så när
likartad tillverkning, men under tidens lopp allt mer
och mer förbättrat sin mekaniska utrustning, samt
har tillgång till en noggrann statistik, skulle man
kunna beräkna, hur den för framställningen av ett
visst föremål använda tiden varierat allt efter som
mekaniseringen fortskridit. Om på detta sätt
tillräckligt många punkter på f (b) kurvan erhållits, kan
man på känt sätt söka en motsvarande funktion.
Här är man fri från de ovan anförda
osäkerhetsmomenten, men svårigheten är just att finna en
dylik verkstad. Endast sällan tillverkas en artikel
praktiskt taget oförändrad under längre tid, och för den
nuvarande tiden avbrytes ju utvecklingen av
krigs- och krisårens in- och deflation – för att nu ej tala
om våra dagars osäkra penningvärde. Härtill
kommer, att undersökningar av detta slag måste
utsträckas över så lång period, att man ej kan räkna
med att f (b) håller sig oförändrad under tiden.
Denna i övrigt enkla och tilltalande metod har
därför för närvarande ett synnerligen begränsat värde.
Den säkraste metoden är givetvis att rent
teoretiskt beräkna kostnaden och tiden under vissa
antagna olika mekaniseringsgrader.
Om man utgår från en viss tillverkning, kan man
göra upp fabrikationsschemata vid olika
maskinutrustning, och därefter göra sina kalkyler. Denna
metod leder till ett säkert resultat men fordrar stor
sakkunskap och mycket arbete, varför den ej kan
komma i fråga annat än i form av en
institutionsmässig undersökning.
Jag tror att ämnets vikt väl skulle motivera en
dylik.
För att emellertid söka få en aning om, hur
landet ligger, har jag försökt att behandla för mig
tillgängligt material från a.-b. Separator enligt de två
första metoderna. Jag har givetvis fullt klart för
mig, att det erhållna resultatet är ytterst osäkert,
och när jag offentliggör detsamma, sker detta under
uttryckligt påpekande härav.
Under antagande av potensform har jag enligt den
första metoden funnit a-värden, varierande mellan
0,44 och 0,52 samt enligt den andra metoden från
0.26 till 0,53.
Man skulle därför som en rimlig gissning kunna
antaga 0,50 eller något lägre. Detta skulle då enligt
ekv. (10) antyda, att vid standardiserad
massfabrikation optimum av mekaniseringsgrad erhålles då
maskinomkostnaderna äro lika med arbetslönen.
Den kritiska funktionen [phi] (b) skulle under dessa
omständigheter ha ett konstant värde =3.
På grund av den stora betydelse denna funktion
har, är det helt naturligt att frågan framkommer,
om värdet på [phi] (b) kan antagas hålla sig konstant
under längre tid, eller hur det eljest kommer att
variera. Särskilt är det av vikt att veta, om det
kritiska värdet 2 kan komma att underskridas.
Att [phi] (b) varierar är säkert, och likaså tycks det
vara obestridligt, att teknikens framsteg tendera
mot att sänka värdet på denna funktion. Alla de
framsteg, små och stora, som dagligen göras,
resultera i en småningom skeende förbättring av
tekniken; man får allt större möjligheter att på ett
ekonomiskt sätt ersätta mänskligt arbete med
maskinarbete, eller kanske riktigare, man kan för
en viss maskinkostnad erhålla allt större
tidsbesparing. Den ekonomiska gränsen för mekaniseringen
skjutes allt högre upp, dvs. man närmar sig allt
mera gränstillståndet.
Kan då detta tillstånd uppnås eller rent av
överskridas? – Det vet jag inte.
Jag har tidigare betecknat tillståndet på andra
sidan gränsen som ett ekonomiskt perpetuum
mobile.
Vi veta ju nu, att man inom mekaniken aldrig kan
uppnå, långt mindre överskrida, en verkningsgrad
av 100 % och därmed är förhoppningen om ett
mekaniskt perpetuum mobile en gång för alla
avskriven.
Kanske skall framtidens ekonomiska vetenskap
kunna bevisa att [phi] (b) = 2 är en dylik asymptotisk
gräns, som man väl kan obegränsat närma sig men
ej uppnå eller överskrida. Det ekonomiska
perpetuum mobile skulle då även det vara förvisat till
fantasiens värld.
Men så länge detta ej blivit bevisat ha vi skyldighet
att räkna med möjligheten av att [phi] (b) kan bliva
< 2. Vi skulle då befinna oss i en värld, där
mänsklighetens materiella behov kunde rikligen fyllas med
ett minimum av mänskligt kroppsarbete.
Skulle detta tillstånd vara lyckligt?
På denna fråga, som nog för sitt besvarande
fordrar hänsyn till mycket annat än materiella
förhållanden, vill jag icke ingå. Endast så mycket
vill jag framhålla, att om utvecklingen ledde oss
över den kritiska gränsen, två diametralt motsatta
möjligheter synas yppa sig.
Antingen kunde det inträda en gyllene tidsålder
av rikedom och frihet.
Eller en period av katastrofal arbetslöshet och
elände.
Vilket som bleve fallet komme att bero på det
sätt, varpå man förstode att lösa de svåra sociala
problem, som uppträdde. För min del tror jag icke,
att vårt nuvarande samhälle vore lämpligt under de
helt förändrade produktionsförhållandena.
Vad som borde sättas i stället är ju här ej
anledning att söka utreda. Jag vill endast framhålla, att
för en lycklig lösning av de nya samhällsproblemen
skulle fordras ej endast god ekonomisk kunskap,
utan kanske framför allt en idealistisk god vilja.
Men vi äro inte där ännu. Om utvecklingen går
åt detta håll, må det bliva vetenskapens sak att
varna och se till, att den dagen ej kommer för
hastigt uppå.
Tills vidare gäller dock den gamla lagen: "Du skall
äta ditt bröd i ditt anletes svett." Vad denna lag
heter på originalspråket hebreiska vet jag inte
På matematiska heter lagen [phi] (b) > 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
