Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 46. 14 nov. 1931
- Mål och medel i modernt husbyggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 46 ÅRG. 61 14 NOV. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Mål och medel i modernt husbyggande, av arkitekt Wolter Gahn. – Tidskriftsnytt inom mekaniska
och elektriska facken. – Ekonomisk översikt. – Notiser. – Litteratur. – Sammanträden.
MÅL OCH MEDEL I MODERNT HUSBYGGANDE.
Vid teknologföreningens allmänna
sammanträde den 14 oktober förelåg till
diskussion frågan om "Mål och medel i
modernt husbyggande" med
inledningsföredrag av arkitekt Wolter Gahn och
civilingenjör G. Chatillon-Winbergh. Inledarne
emellan hade ämnet fördelats på så sätt att
arkitekt Gahn huvudsakligen berörde målet
för modernt husbyggande och därvid i
begränsningssyfte byggande av bostadshus,
medan ingenjör Chatillon-Winbergh
avhandlade vissa ekonomiska, tekniska och
organisatoriska problem på husbyggnadsområdet.
Arkitekt Gahns föredrag återgives i
detta häfte och ingenjör Chatillon-Winberghs
i ett följande.
De flesta tekniska verksamhetsområden ha ju en
jämförelsevis klar problemställning. Det gäller
att på enklaste och billigaste sätt nå en viss effekt,
framställa en materiell produkt: t, e. en bro – ett
horisontalt bärande plan mellan två punkter,
elektrisk energi ur vattenkraft eller stenkol, en kemisk
produkt av olika råämnen osv. Någon tvekan om
målet kan sällan finnas. Det gäller att fullkomna
och utveckla medlen till största möjliga effektivitet.
Alltsedan industrialismens begynnelse har också
arbetet inom teknikens flesta områden varit
målmedvetet, utan tvekan, rakt på sak.
Så har ej i samma grad varit fallet med
husbyggandet. Där har problemställningen varit oklarare
med en mångfald obekanta. Det har ej varit en
begränsad teknisk vetenskap som de övriga. En
tvekan om vad som var mål och vad som var medel
utmärkte det mesta av det gångna seklets
byggnadskonst. Sociala och hygieniska krav,
representationssynpunkter, människans konservatism, vanan och
kärleken till det förgångna liksom begäret efter
ombyte och hoppet om ett bättre sakernas tillstånd voro
bland andra faktorer, som komplicerade problemet
och vid sidan av de tekniska kraven satte sin prägel
på byggnadsverkens gestaltning under denna epok.
1800-talets byggnadskonst avspeglar också mycket
av sin tids karaktär, dess falska romantik, såväl som
dess ärliga sökande efter sanningen.
För att förstå de moderna strävandena inom
byggnadskonsten måste vi se dem mot bakgrunden av
utvecklingen under denna tidsperiod, dvs. tiden
sedan industrialismens genombrott. Ty de äro ett led
i och logisk följd av den omvandlingsprocess
samhällets struktur och de tekniska hjälpmedlen
genomgått sedan dess.
Industrialismens första vilda tid medförde snart
påtagliga missförhållanden. Man fann sig ej tillrätta
med sakernas nya tillstånd Ett proletariat bildades,
som ej hade sin fasta förankring i samhället, och
problem uppstodo, som man ej rådde på. För att
finna botemedlet mot tidens onda riktade man
blickarna tillbaka. Man erkände ej industrialismens
realitet utan trodde lyckan skulle återvinnas, om
man återgick till lyckligare tiders vanor och
arbetssätt. Men därmed begick man det felet att förneka
en realitet, som man ej kunde komma ifrån, och i
stället för att godtaga industrialismens arbetsmetoder
och hjälpa till att lösa dess problem sökte man
envist hålla byggnadskonsten kvar vid hantverkets sätt
att arbeta och försummade de uppgifter, vilka som
en föijd av industrialismens faktum pockade på sin
lösning. Det uppstod på sä vis en konflikt, som
satt sin prägel på byggnadskonstens utveckling fram
till våra dagar.
Visserligen erbjöd icke 1800-talet så många
tekniska nyheter inom husbyggandet som inom de flesta
andra områden. Järnet som byggnadsmaterial
började visserligen tidigt användas, men det erkändes
knappast likvärdigt med de äldre materialen, sten
och trä. Det var en lägre art.
Men om de tekniska hjälpmedlen till att börja med
ej mycket ändrades, så blev dock byggnadskonstens
uppgifter andra. Förr var det huvudsakligen de
representativa byggnaderna: slott, kyrkor, rådhus och
rikemansbostäder, som ägnades något intresse. Den
tilltagande urbaniseringen, anhopande av stora
människomassor i industriområden och städer, ställde
emellertid snart byggnadskonsten inför helt nya
uppgifter att bemästra. De stora samhällsbildningarna
måste organiseras på ett förnuftigt sätt: stadsplan
och regionsplan. Allmänna välfärdsinrättningar
krävdes: skolor, sjukhus ålderdomshem, anläggningar
för sport och idrott m. m. Men framförallt måste
bostadsfrågan ägnas större omsorg än under
industrialismens första tid, då bostadsområdena fingo
växa nästan vilt. Ett nyskapande av sunda bostäder
åt stadsbefolkningens stora massa blev så småningom
tidens främsta byggnadsuppgift, och den är det
alltjämt.
Jag ämnar därför, för att på något sätt begränsa
ämnet, i det följande uppehålla mig huvudsakligen
vid denna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0607.html
