Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 21 nov. 1931 - Notiser - Internationella materialprovningskongressen i Zürich, av René Leonhardt - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Extra allmänt sammanträde, av Fmn. - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av V. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
M.) första kongress ägde rum i Zürich den 6–12
september och hade samlat ca 700 deltagare från 32
länder. Kongressens ändamål var i främsta rummet att
få viktiga materialprovningsfrågor allsidigt belysta
samt att ernå vetenskapligt och försökstekniskt
bestämda grunder för den internationella
standardiseringen av provningsmetoderna.
Programmet indelades i fyra huvudgrupper, av vilka
här endast några få frågor tillhörande gruppen A
(metaller) och gruppen D (frågor av allmän betydelse)
skola beröras, medan däremot gruppen B (icke
metalliska oorganiska ämnen) samt gruppen C (organiska
ämnen) må förbigås. De till kongressen ingivna
rapporterna stodo genomgående på en hög nivå, och
framstående forskare från de i kongressen deltagande
länderna bidraga till de uppställda frågornas allsidiga
belysning.
Inom gruppen A inledde J. G. Peakce, Birmingham,
en diskussion om gjutjärnets struktur och hållfasthetsegenskaper,
i vilken uppmärksammade inlägg gjordes av
bl. a. Piwokarsky (Aachen), Pisek (Brünn) och
Portevin (Paris). I fråga om provningsmetoderna för
gjutjärn framhölls allmänt, att de senare årens arbeten
inneburit avsevärda framsteg beträffande metoderna för
bedömande av egenskaperna hos gjutgods ur
hållfasthetsvärdena på provstycken.
Mycket intresse ägnades åt utmattningsprov medelst
böjning. Utmattningsgränsen synes hos dåligt gjutjärn
ligga vid 6 kg/mm2, hos medelgott vid 9 kg/mm2 och
hos gott gjutjärn vid 12 kg/mm2. Vidare har
konstaterats, att ett avlägsnande av gjuthuden medför
sänkning av utmattningsgränsen.
I fråga om bearbetning av gjutjärn företrädde
Piwokarsky följande åsikt: På teknikens nuvarande
ståndpunkt kunna inga generella regler fastställas för
ett materials bearbetning. Försök i smått giva t. e. icke
någon uppfattning om den ekonomiska skärhastigheten,
och även för bestämning av kraftbehovet äro sådana
försök otillfredsställande. Däremot förefaller det
lämpligt att som måttstock för skärhastigheten hos ett givet
ämne och vid given spånarea sätta spånmängden per
tidsenhet.
Galibourg, Paris, behandlade ämnet "metallernas
hållfasthet vid högre temperaturer" och bevisade
teoretiskt, att en för alla temperaturer giltig elasticitetsgräns
icke existerar. Forcella, Rom, rekommenderade
slagböjande utmattningsprov för bedömning av kvaliteten
hos räls. Undersökningar som företagits av de italienska
statsjärnvägarna hava visat, att stål med låg kolhalt
och medelhög manganhalt ger den bästa rälsen. H. F.
Moore, Urbana, U. S. A., höll ett föredrag angående
spänningskorrosion hos metaller. Han beräknade
korrosionens storlek R ur spänningen T, en
korrosionskonstant C och cotangens för en på grafisk väg funnen
vinkel n sålunda, att R = CTn.
Ett vidlyftigt utrymme hade i programmet ägnats åt
metallografiens senaste framsteg. Införandet av
röntgenanalysen har bl. a. lett till helt nya principer för
framställning av legeringar. H. F. Moore meddelade,
att man hos Bell Telephone Co i New York genom
förbättring av de tekniska och analytiska metoderna
lyckats påvisa minimala brott på martensitnålar i
härdat stål. Brotten behöva blott hava längden 1 000
och bredden 25 gånger atomdiametern. Brotten anses
vara anledningar till utmattningsbrott och framkallas
genom volymändringar under värmebehandlingen.
Inom gruppen D behandlades frågor av allmän
betydelse. En sammanfattande framställning av de
viktigaste metoderna för justering av provningsmaskiner gav
H. F. Moore, som uppdrog de uppnådda gränserna för
noggrannheten hos skilda maskinslag. Särskilt påvisade
talaren skillnaden mellan en provningsmaskins
känslighet och dess noggrannhet. Känsligheten består däri,
att maskinen reagerar för små belastningsändringar,
medan noggrannheten ligger i överensstämmelsen
mellan den verkliga belastningen och den av maskinen
angivna. En känslig maskin kan därför mycket väl brista
i noggrannhet. Föredragshållaren rekommenderade en
tid efter annan upprepad kontroll av maskinerna.
F. C. Lea, Sheffield, anförde, att provningsmaskinernas
noggrannhet i allmänhet ligger under 1 %, en avvikelse
som emellertid är mindre än växlingarna i materialets
homogenitet i en kokill. Vid hårdhetsprovningar får
man räkna med avvikelser upp till 2 %, vid
utmattningsprov upp till 5 %.
Det anförda utgör blott en liten axplockning bland
den mångfald frågor som behandlades vid kongressen.
Det rikliga programmet och det trots depressionen
storslagna deltagandet i kongressen visar, vilken betydelse
man numera tillmäter materialprovningen som reglerare
av förhållandena mellan förbrukare och tillverkare.
René Leonhardt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
