Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 47. 21 nov. 1931 - Tekniska föreningar - Tekniska föreningen i Eskilstuna, av V. L. - Skånska ingenjörsklubben, av F. M. - Sammanträden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
driftkostnaderna. Dessa uppgå för en anläggning av
Fagerstas storlek till kr. 1:50 per ton glödgat material inkl.
strömkostnad. För enbart blankglödgning, utan
hänsyn till ytavkolning, Överstiga säkerligen kostnaderna
ej 1 kr. per ton. Dessa siffror äro ej generella, men
räknar man med kr. 2:50, är man på säkra sidan.
En samling prover, som glödgats i Fagersta,
framvisades, varav man kunde övertyga sig om den blanka
och fina ytan efter glödgningen.
Föredragshållaren slutade sitt intressanta, med
livliga applåder belönade föredrag med den förhoppningen,
att de vunna resultaten skulle bidraga till ökade
möjligheter för järnindustrien, särskilt järnmanufakturen.
Efter föredraget följde en stunds diskussion, varvid
ingenjör L. Högel, Västerås, på förfrågan meddelade, att
en ugn av den storleksordning, som användes i
Fagersta, betingade en anläggningskostnad av ca 4 500 kr.
Han meddelade även, med anledning av ordförandens
förmodan, att kvävgas lämpligen kunde användas som
skyddsgas, att man gjort synnerligen ingående försök
men misslyckats på grund av att det varit nästan
omöjligt att få fullt ren kvävgas.
Efter föredraget följde supé och ett angenämt
samkväm. V. L.
Skånska ingenjörsklubben
höll den 23 oktober ett talrikt besökt sammanträde på
Kungsparkens restaurang i Malmö. Enär såväl
ordförande som förste vice ordförande voro bortresta, leddes
förhandlingarna av andre vice ordföranden
hamndirektör Gustaf Edlund. Bland de närvarande märktes
inbjudna representanter för Skånes handelskammare,
Malmö hamndirektion och Malmö sjöfartsförening.
Ordföranden meddelade, att styrelsen till ordinarie
medlemmar av klubben invalt distriktschefen major R.
Schåltz, civilingenjörerna B. Dahlman, K. H. Larsson
och E. Runeberg, byråingenjör V. Rang och ingenjör
H. von Eggers. En skrivelse från Sv. teknologföreningens
styrelse med förslag om kommittébehandling
av teknologernas och de unga ingenjörernas
praktikfråga upplästes, och meddelades, att klubbens styrelse
biträtt förslaget och i kommittén insatt ordföranden
direktör H. G. Evers med rektor F. Montén som
suppleant. Ingenjören vid Södra Sveriges ångpanneförening
Ernst Svenow lämnade ett synnerligen intressant
meddelande om en internationell svetsningskongress,
som hållits i Haag den 1–3 juli i år. Vid densamma
hade dryftats erfarenheter angående svetsning av
ångpannor och andra för tryck utsatta kärl, rörledningar
etc. i syfte att komma fram till internationellt giltiga
normer för dylika arbetens utförande och
kontrollerande. Bland kongressdeltagarna rådde den
uppfattningen, att svetsningstekniken numera nått en sådan
fullkomning, att den äldre metoden för sammanfogning
av plåtmaterial, nämligen nitning, snart skulle helt
försvinna. Firman Krupps representant uppgav, att 60 tons
järnvägsvagnar tillverkas utan en enda nit, och att
svetsade plåtkärl för 32 atö vid vattentryckprov
spruckit först vid 290 atö och att härvid svetsfogen
fortfarande varit hel. Man finge strängt skilja mellan
presssvetsning, då stålmolekylerna under tryck och
upphettning sammanväxa med varandra, och smältsvetsning,
då metallen i fogen bringas i flytande tillstånd ungefär
som vid lödning med slaglod. Manganlegeringar för
svetsstavarna rekommenderades. Andra talare
betonade nödvändigheten att välja stavmaterialet efter
plåtens hållfasthetsegenskaper, som för ångpannor varierade
mellan 35 och 60 kg per mm2. För att hindra
oxidbildning hade man vid elektrisk svetsning övergått
till isolerade stavar, varigenom fogens tänjbarhet
fördubblats. På denna punkt voro dock meningarna
delade, i det att somliga ansågo, att lika goda resultat
kunde erhållas med oklädda stavar, endast materialets
sammansättning vore lämplig. En särskilt
uppmärksammad fråga var undersökningsmetoderna för
svetsfogens bedömande: okular besiktning, bedömande efter
ljudet vid hamring med telefonförstärkning av ljudet,
iakttagande av en på fogens undersida anbragt magnets
inverkan på järnpulver, som placerats på ett tunt
papper ovanpå fogeri, samt slutligen röntgenundersökning.
T. o. m. radiumstrålar ha använts. Utskärning av ett
provstycke för hållfasthetsundersökningar ansågs
mindre lämpligt. Ett speciellt sätt att förstärka
svetsfogen, uppfunnet av ingenjör Höhn i Zürich och bestående
i påsvetsning av tvärs över fogen på lämpliga avstånd
lagda rektangulära stycken, s. k. läskar, hade livligt
diskuterats, varvid metoden rekommenderats av bl. a.
Steinmüllerpannans tillverkare men utdömts av
Krupp-representanten. I samband med svetsningskongressen
hade en särskild kongress för ångpanneföreningar och
klassificeringssällskap hållits. Denna tillsatte en
kommitté av fyra personer för att fortsätta arbetet på
åstadkommande av internationella bestämmelser och för att
förbereda en ny kongress nästa år.
Aftonens huvudföredrag hölls av direktören vid
Götaverken doktor ingenjör Hugo Hammar om "Ostindiska
kompaniets fartyg". Det utomordentligt intressanta
ämnet, belyst med skioptikonbilder såväl över de gamla
segelskeppen som de moderna motorfartygen jämte
provianttabeller m. fl. uppgifter för båda slagen,
framfördes på ett glänsande sätt, som väckte det livligaste
bifall. Då innehållet emellertid i väsentlig omfattning
redan refererats i denna tidskrifts nr 41, sid. 551, må
det här vara nog att till studium och nöjesläsning på
det varmaste rekommendera dr Hammars nyligen
utkomna bok i ämnet. Efter förhandlingarna följde under
mer än vanligt stor tillslutning supé och samkväm med
tal och sång. F. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
