Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 50. 12 dec. 1931
- En helautomatisk bokföringsmaskin, av Gustaf Ad. Mårtensson
- Notiser
- Järnvägarnas framtidsutsikter
- Faraday som metallurg
- Automatisk eldningsanordning för träavfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kreditbelopp kunna ej samtidigt inställas å bokföringsverket.
Genom en serie spärranordningar förhindras felaktig
eller ofullständig inställning av maskinen.
Revision av bokföringen blir vid denna maskin
avsevärt underlättad, då saldot av varje önskat konto eller
grupper av konton när som helst kan utskrivas för
kontroll och den tryckta journalremsan lämnar fullständig
redogörelse för alla med maskinen företagna bokföringsoperationer.
De epokgörande nyheter, som Campos utvisar
framför alla hittills kända bokföringsmaskiner: det stora
kontoantalet, den automatiska och för obehöriga ingrepp
oåtkomliga saideringen samt den helt
automatiska utskrivningen av råbalansen för hela
kontobeståndet eller för grupper av konton, ställer maskinen
i en klass för sig och torde öppna helt nya möjligheter
för maskinell bokföring inom storföretag, där ett snabbt
och korrekt handhavande av ett stort antal konton och
bokföringsposter uppväger nackdelen av ett relativt högt
anskaffningspris. Maskinen existerar f. n. endast i
några få exemplar – utförda för praktiska
demonstrationer i de större länderna – och det torde väl kunna
förväntas att det uppgivna priset, ca 40 000 kronor, vid
kommande seriemässig tillverkning kan komma att
modereras. Gustaf Ad. Mårtensson.
NOTISER
Järnvägarnas framtidsutsikter. Statens järnvägars
i dagarna inträffade 75-årsjubileum föranledde, som
bekant, inga som helst officiella festligheter. Händelsen
varseblevs utåt endast genom ett radioanförande av
generaldirektör Axel Granholm, som däri dels
karakteriserade statsjärnvägarnas utveckling under den senaste
25-årsperioden, dels ställde diagnosen för järnvägarnas
nuvarande ekonomiska belägenhet. Anförandet har ju
redan i vissa stycken återgivits och kommenterats i
dagspressen, men då det ger en mycket åskådlig och
klar bild av det nuvarande läget, må här ett referat
av föredragets senare del lämnas.
Efter en redogörelse för det sista decenniets stora
järnvägsbyggnader i Norrland, nämnde generaldirektör
Granholm, att järnvägsstyrelsen fortfarande är besjälad
av ett varmt intresse för de avlägsna landsändarnas
förhjälpande till bättre kommunikationer. Motsatsen
har som bekant icke sällan påståtts, men styrelsen har
på senare tid lyckats få visst gehör för sin mening, att
denna hjälp numera kan skänkas på ett för det
allmänna billigare sätt än genom anläggning och drift av
järnvägar, vilka komma att tyngas av såväl
ränteförluster som rena driftförluster. Med den återstående
parcellen av norra inlandsbanan torde också statens
järnvägsbyggande få anses vara i stort sett avslutat. Denna
sparsamhet beträffande nybyggnader kan måhända
komma att kompenseras av statens nödtvungna
övertagande av ekonomiskt svaga enskilda järnvägar.
Arbetet med taxans och samtrafiksordningens
nyformning har efter långt dröjsmål kunnat återupptagas,
varvid svåra meningsskiljaktigheter yppats dels mellan
järnvägarna och näringslivets representanter, dels
mellan järnvägsstyrelsen och de enskilda järnvägarna.
En ny järnvägstaxa och en något mera rationell
samtrafiksordning hava först nyligen fått se dagen; de vila
emellertid på en av näringspolitiska skäl förestavad,
mycket betydande uppoffring av förräntningskraven.
Dock skilja sig de nya tariff nivåerna ännu alltför
mycket från de allmänna prisnivåerna, och man måste
räkna med en fortsatt glidning nedåt. Det stöd, som
under förkrigstiden gavs statsbaneaffären genom de
stora vinsterna å malmbanan, synes näppeligen längre
vara att räkna med.
Den depressionsfaktor, som kanske kommer att verka
snabbast och starkast är landsvägstrafikens renässans,
som utan tvivel snart kommer att tvinga järnvägarna att
för allt längre och längre transportavstånd frångå sitt
värdetarifferingssystem. De hittills för inkomstekonomien
så betydande transporterna av högvärdigt gods
komma ej längre att giva vad de givit och ge. En
kompenserande höjning av taxenivån för det långväga
massgodset kan med hänsyn till näringslivets krav och behov
ej gärna komma i fråga.
Inför dessa utgifter kan man knappt annat än vänta,
att en säkerligen ganska stor del av järnvägskapitalet
skall, ur räntekravssynpunkt sett, bli borta. Att
förhindra en sådan utveckling genom åtgärder, ledande till
en uppgörelse i konkurrenskampen mellan
Samfärdsmedlen, är en svårlöslig uppgift. En fördelning av
trafikuppgifterna mellan de konkurrerande företagen
genom överhetens försorg är oöverkomligt svår att rätt
avväga och omöjlig att genomföra i praktiken. Man får
därvid icke glömma, att konkurrensen, om den sker i
lojala former, är en för samhället nyttig företeelse.
Människan trivialiserar så småningom allt det hon
nyttjar i det dagliga livet. Bilväsendet har det nyas
tjusning, och dess i förhållande till järnvägsdriften
större smidighet är för närvarande föremål för
uppskattning, medan allmänheten noga lagt järnvägarnas
nackdelar på minnet. Järnvägarna ha kanske nått upp
till kulmen av sin utveckling, och hur denna kommer
att ställa sig i fortsättningen är under nuvarande
lättrörliga ekonomiska förhållanden svårt att förutsäga.
Men om den fortsatta utvecklingen skulle innebära en
avskrivning av större eller mindre del av det i
järnvägarna bundna kapitalet, så kvarstår alltjämt den
samhällsnyttighet de utgöra, om vars verklighetsvärde för
landet inga tvivel komma att råda.
Faraday som metallurg. En i dagarna av Sir Robert
Hadfield utgiven bok skildrar fysikern Michael
Faraday från en hittills rätt obeaktad sida, nämligen som
metallurg och närmare bestämt som pioniär för
specialståltillverkningen. Boken är grundad på Faradays
utförliga och noggranna dagboksanteckningar, vilka som
bekant nyligen utgivits, samt på provföremål,
förvarade i museerna och en gång i tiden utgångna från
Faradays laboratorium i Royal Institution.
Faradays forskningar på de legerade stålens område
ägde rum åren 1819–1824 och avsågo legeringar med
bl. a. platina, silver, rhodium och nickel. Av särskilt
intresse är, att Faraday vid dessa försök haft till mål
bl. a. att framställa ett rostbeständigt stål.
Provföremålen från Faradays tid hava av Sir Robert
underkastats en sorgfällig undersökning med alla den
moderna metallografiens hjälpmedel. Vissa av dessa
prov hålla resp. 48 % Pt, 48 % Rh och 22 % Pd.
Författaren fäller om Faradays arbeten det omdömet, att
de på ett anmärkningsvärt sätt anticipera samma fakta
och principer, som senare lett till de legerade stålens
oerhörda utveckling.
Faradays undersökningar kommo visserligen i mindre
skala samtidens stålindustri till godo, men de ledde ej
till fortsatta undersökningar, kanske främst av den
anledningen, att de upphörde strax efter hans
medarbetares, metallurgen Stodarts, död år 1823. Hadfield
synes dock fullt övertygad om, att Faradays egna
metallurgiska insikter varit av så grundlig natur, att han
kunnat uppnå oanade resultat genom fortsatt arbete på
metallurgiens område.
Automatisk eldningsanordning för träavfall. "Power"
(20 oktober 1931) beskriver en enkel anordning för
eldning med träavfall, som vidtagits vid ett sågverk i New
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0660.html
