Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 51. 19 dec. 1931 - Litteratur - Anmälan: Essai D'Hydrogéologie, av J. Gust. Richert - Tekniska föreningar - Tekniska förbundet i Borås, av Wm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borrbrunnarnas neddrivande till det genomsläppande jordlagrets
botten erhålles strömmens tvärsektionsarea.
Strömhastigheten är enligt Darcys lag V = µI
där V = hastigheten i den fria tvärsektionen, dvs.
porernas sammanlagda yta,
I - vattenytans lutning i strömmens längdriktning,
µ = en koefficient, vars storlek beror av det
genomsläppande lagrets porositet.
Denna koefficient är emellertid svår att bestämma,
ty porositeten växlar betydligt inom olika delar av
sektionsarean.
Bland de talrika metoderna att direkt uppmäta
strömhastigheten omnämnes Thiems kända metod: En
kvantitet koksalt nedsläppes i ett borrhål, och i ett
annat borrhål i strömmens längdriktning observeras
vattnets salthalt; när denna når sitt maximum har
strömmen passerat avståndet mellan borrhålen. Även
här har man funnit att hastigheten är mycket växlande
samt att ett tillförlitligt medelvärde är svårt att
fastställa. Där flodvatten tager sig underjordiska avlopp
har man genom tillsats av färgämnen gjort intressanta
iakttagelser.
Vid beräkning av en grundvattenströms kapacitet
omnämner Imbeaux den vanliga metoden att genom
långvarig provpumpning från en försöksbrunn
fastställa brunnens konstanta vattenmängd samt
pumpningens inverkan på omgivande grundvattenstånd.
Kring brunnen bildas en "sänkningstratt": grundvattenytan
undergår en sänkning, som når sitt maximum vid
brunnen och på ett visst avstånd därifrån upphör.
Pumpningen tager i anspråk den del av strömmens
bredd som ligger inom sänkningstratten. Om denna
del utgör t. e. en tredjedel av strömbredden
representerar den uppfordrade vattenmängden en tredjedel av
strömmens kapacitet och kan genom anläggning av nya
brunnar tredubblas. Härvid tillåter jag mig att
påpeka, att under vissa förhållanden, särskilt inom
artesiska strömmar, inträder utom den lokala sänkningen
kring brunnen även en gradvis inträdande allmän
sänkning inom hela grundvattenområdet, beroende på det
ovanför belägna vattenmagasinets avtappning, vilket
efter längre eller kortare tid medför en minskning av
alla befintliga brunnars kapacitet. Även i andra
avseenden har detta avsnitt fått en väl summarisk
behandling.
Tredje kapitlet, Bassins Hydrogéologiques, Näppes
et Sourees, är däremot synnerligen rikhaltigt.
Författaren framhåller den stora olikheten mellan nedisade
och icke nedisade områden och påvisar att "la
topographie souterraine" kan vara helt olika jordytans
topografi. Han ger en överblick av Europas stora
grundvattenområden, med bassänger av "première ordre,
second ordre" etc. och belyser med exempel den ofta
mycket komplicerade växelverkan som äger rum mellan
ytvatten- och grundvattenströmmar. Av stort intresse
är det avsnitt som behandlar grundvattens utlopp i
havet, vars sälta tränger in i strandområdet, där skilda
bälten av salt och sött vatten förekomma på olika
djup. Utförligt behandlas "les näppes artificielles",
där även svenska "grundvattenfabriker" få ett
välvilligt omnämnande. (I ett avseende föreligger ett
misstag: textfiguren 44 är hämtad från ett av
anmälaren upprättat förslag, som ej blivit utfört.) De
sista sidorna visa en mängd intressanta exempel på
källor, vilka uppträda under säregna geologiska
förhållanden, bl. a. les sources intermittentes, vilka flöda
med längre eller kortare tidsintervaller. Av
textfigurerna framgår att tektoniska rubbningar, ofta under
rent fantastiska former, varit de vanligaste orsakerna
till att grundvattenströmmar blivit hämmade i sina
lopp och tvingats att uppstiga till jordytan genom
sprickbildningar.
I fjärde kapitlet, Qualités des Eaux Souterraines,
belysas genom talrika exempel grundvattnets fysikaliska
och kemiska egendomligheter. Vad säges t. e. om
kokhett vatten i en tibetansk bergskälla, 4 700 meter över
havet?
I femte kapitlet, som upptager nära 500 sidor med
257 textfigurer, ägnade åt Hydrogéologie de l’Europe et
du Nord-Amérique, har Imbeaux åstadkommit ett
storverk, resultatet av årtiondens studier, resor och
konferenser med utländska kolleger. Han skildrar
hydrogeologiska specialfall inom divers terrains dans
certaines regions, grupperade enligt geologisk tidräkning i
roches d’origine ignée, terrains primaires ou
paleozoiques, terrains tertiaires et terrains quaternaires. Och
under varje huvudavdelning beskrivas varje särskilt
lands viktigaste grundvattenbassänger, med talrika
exempel på utförda eller projekterade anläggningar för
grundvattnets tillgodogörande.
Man kan ej studera detta klassiska verk utan att
skänka sin beundran åt den sakkunskap och omsorg
varmed Imbeaux behandlar sitt vidlyftiga studiematerial
och åt de förträffliga textfigurerna. Och tack vare
språkets clarté toute francaise blir framställningen
aldrig tröttande.
Imbeaux har här dokumenterat sig som vår tids
Maitre des Eaux Souterraines. J. Gust. Richert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>