Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 52. 26 dec. 1931
- Böra så kallade gratisförslag infordras från leverantörer och entreprenörer? av Gösta Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HÄFT. 52 ÅRG. 61 26 DEC. 1931
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN
INNEHÅLL: Böra så kallade gratisförslag infordras från leverantörer och entreprenörer? – Underskattat
kulturarbete? – Notiser. – Litteratur. – Tekniska föreningar.
BÖRA SÅ KALLADE GRATISFÖRSLAG INFORDRAS
FRÅN LEVERANTÖRER OCH ENTREPRENÖRER?
Under de senaste decennierna har frågan om det
icke så ovanliga bruket att från leverantörer och
entreprenörer infordra gratisförslag till
installationer och byggnadsanläggningar vid upprepade
tillfällen varit under diskussion såväl här i Sverige som
utomlands. I de skilda framställningarna och
diskussionerna rörande detta förfarande har frågan
belysts från olika synpunkter, och man har sökt
bedöma sakens betydelse för de skilda därav berörda
parterna, alltså för beställaren-byggherren, för
leverantören-entreprenören, för den konsulterande
ingenjören och för "det allmänna".
I anslutning till en diskussion i detta ämne inom
Svenska konsulterande ingenjörers förening, i vilken
diskussion även representanter för leverantörer och
entreprenörer inbjudits deltaga, har i det följande ett
försök gjorts att sammanfatta och skärskåda några
från olika utgångslägen anlagda synpunkter på frågan.
Innan de övriga parternas ställning närmare
beröres, må här genast framhållas, att det ju utan
vidare är klart, att den konsulterande ingenjörens
intresse i denna fråga väsentligen är ett intresse för
det egna levebrödet. Med hänsyn till de synpunkter,
som i det följande komma att framföras, har emellertid
den konsulterande ingenjören velat göra gällande,
att hans intresse av ett avskaffande av
"gratis"-förslagsystemet är särdeles legitimt och att det i
själva verket sammanfaller med de övriga berörda
parternas intressen.
Hur ställer sig då frågan för huvudintressenten,
för beställaren-byggherren? – Ovannämnda förening
erinrar i en av sina skrifter om att när en
anläggning, innefattande ett flertal tekniska anordningar,
skall komma till stånd, det med teknikens
nuvarande utveckling alltid torde erbjuda sig flera olika
sätt att utföra den. Skall en fabrik förses med
drivkraft, kan det ske med användande av det eller det
systemet. Skall en byggnad utföras, kan det ske
efter den ena eller ,andra konstruktionsmetoden etc.
Byggherren står då alltid inför den frågan: hur skall
jag få den mest ekonomiska anläggningen? Endast
i undantagsfall torde vederbörande ha nog mångsidig
kompetens att själv avgöra, vilket system eller vilken
principanordning som är den för just det
föreliggande fallet bästa; i de flesta fall måste han rådfråga
andra, som ha mera speciell sakkunskap eller som
kanske haft mera tillfälle än han själv att följa den
snabba utvecklingen av tekniken och sett det nyaste
på området. Det naturliga är ju då, att han vänder
sig till en erfaren och opartisk konsulterande
ingenjör eller ingenjörsfirma, om sådana stå att tillgå, och
de flesta byggherrar ha väl också numera funnit
detta med sin fördel förenligt. Men icke så sällan
vänder man sig direkt till en leverantör-, entreprenör-
eller agenturfirma. Man säger sig, att där får man
en utredning utan kostnad. För var och en, som vill
ägna saken någon eftertanke, torde det emellertid
vara klart, att antingen gör leverantörfirman ett
verkligt utredningsarbete, och då tager den
säkerligen på ett eller annat sätt betalt för det nedlagda
arbetet, eller också svarar firman med att utan
vidare rekommendera, vad som passar den och dess
tillverkning. Och ingen kan klandra firman för det.
Man kan ej begära, att t. e. en dieselmotorfirma
skulle förutsättas göra en utredning, som borde
utmynna i att exempelvis en ångturbinanläggning vore
det i det föreliggande fallet lämpligaste.
Naturligtvis kan beställaren från leverantörer och
entreprenörer få just de råd, varav han är bäst
betjänt, men han har icke rätt att fordra att från dem
få ett fullt opartiskt och objektivt bedömande av hela
problemet.
Det är som sagt självklart, att den tid, som
leverantörernas och entreprenörernas ingenjörer
nedlägga på planeringsarbetet, på ett eller annat sätt
måste betalas. Anbudssummorna tilltagas så, att de
täcka dessa kostnader. Anbudet skulle naturligtvis
kunna sättas lägre, om anbudsgivaren sluppe detta
arbete och i stället endast hade att utarbeta anbuden
enligt på förhand uppgjorda programhandlingar. Då
dylika s. k. gratisprojekt ofta infordras från ett
flertal anbudsgivare och endast en erhåller beställningen,
kommer ett mångdubbelt ingenjörsarbete att utföras
i onödan, vilket naturligtvis i längden måste betalas
av beställarna. En anbudsgivare, som t. e. i
medeltal får beställning på vart 5:e eller vart 10:e anbud,
måste – om han skall kunna täcka sina kostnader
för projektens utarbetande – i varje anbud
inkludera projekteringskostnaderna för 5 à 10 anbud! I
stället för ,att medföra den åtrådda besparingen
innebär på detta sätt "gratis"-projektsystemet tvärtom
en alldeles onödig fördyring för beställaren.
Fördelningen av dessa extrakostnader på anbudsgivarens
klienter blir naturligtvis ofta mycket orättvis.
När sålunda "gratis"-arbetet i varje fall är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:11:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931a/0671.html
