Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 26 dec. 1931 - Böra så kallade gratisförslag infordras från leverantörer och entreprenörer? av Gösta Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffande utförandet. 34 firmor deltogo med
sammanlagt 100 förslag. Byggnadskostnaderna
varierade mellan 60 000 och 400 000 mark alltefter det
olika utförandesättet. De av varje firma på
förslagets utarbetande nedlagda beloppen varierade
mellan 300 och 3 000 mark och iitgjorde i medeltal
1 650 mark, dvs. sammanlagt i runt tal 56 000 mark,
alltså i det närmaste uppgående till hela
byggnadskostnaden för det lägsta anbudet! Hade det varit
ett mera svårkonstruerat byggnadsverk, så hade
naturligtvis storleken av denna onyttiga
projekteringskostnad blivit ännu orimligare.
De kostnader, som nedläggas på dylikt
resultatlöst projekteringsarbete, måste av anbudsgivarna
antingen bäras som rena förluster eller – såsom redan
antytts – täckas genom de anbud, som tilläventyrs
framdeles bliva antagna och som då måste tilltagas
därefter.
Man måste också erkänna, att det är ett orimligt
slöseri med arbetskraft, då en leverantör- eller
entreprenörfirma stundom kan nödgas räkna på ett
och samma arbete både tre och fyra gånger, emedan
beställaren icke låtit utreda saken och upprätta ett
program utan fordrar anbud på alla möjliga
alternativa arrangemang.
Det händer också, att gratis utarbetade förslag av
betydande omfattning begäras vid en tidpunkt, då
det ännu ingalunda avgjorts, huruvida anläggningen
över huvud taget kommer att utföras, en bjärt
illustration till de för vederbörande anbudsgivare mera
påtagliga skador, som utgöra en naturlig följd av
deras benägenhet att över huvud taget lämna
gratisförslag.
Det synes icke heller vara rätt att begära, att en
firma för t. e. byggnadsentreprenader, om denna
firma nu verkligen skulle vara rustad med
ingenjörskrafter för att kunna göra en allsidig utredning och
dessutom icke hade särskilt intresse av någon viss
byggnadskonstruktion utan lika gärna utförde det
ena som det andra möjliga systemet, utan ersättning
i någon form skall utarbeta detaljerat förslag och
giva anvisning på det riktiga byggnadssättet, som
sedan kan komma att utföras av någon annan firma,
vilken kanske icke vill belasta sitt
omkostnadskonto med hållande av kompetenta
projekteringsingenjörer.
Undertecknad hade i London förra året tillfälle att
konstatera ett fall, då en byggherre i Södra Europa
från ett antal turbinverkstäder infordrade anbud på
turbiner till en vattenkraftanläggning på ett sätt, som
faktiskt innebar en fordran på förslag på så gott som
hela vattenkraftanläggningen. I programmet hade
man endast ytterst schematiskt angivit anläggningens
huvuddrag. Ett stort antal frågor berörande
anläggningens planering hade uppställts i
programmet med anmodan till anbudsgivarna att ägna dessa
frågor ett omsorgsfullt studium. Det begärdes
alternativa anbud på olika arrangemang och utredningar
rörande fördelar och olägenheter av varje särskilt
alternativ. Dessa frågor avsågo exempelvis antalet
maskinaggregat, intagsluckornas antal och
anordning, behovet av svallbassäng, anordning av tuber
och ventiler o. d., men icke nog därmed utan även
själva kraftstationshusets placering, avbördningen av
högfloden etc. Avsikten var tydligen, att kraftbolaget
självt med tillhjälp av alla dessa utredningar
och förslag sedermera skulle kunna komponera, en
skaplig anläggning och därefter eventuellt begära
nya anbud på dess skilda delar. Den över detta
system i högsta grad uppbragte representanten för
en stor och mycket välkänd turbinfirma, som visade
mig programmet, uttalade såsom ett verkligt
trängande önskemål, att byggherrarna först måtte vända sig
till en konsulterande expert, innan anbud begärdes.
Redan med hänsyn till principen om äganderätten
till andlig produktion torde det vara betänkligt, att
en beställare utan vidare förfogar över förslag, som
på detta sätt framläggas för honom av leverantörer
och entreprenörer, och låter dessa förslag sedan
komma till utförande genom andra.
Vid mångfaldiga tillfällen ha dessa missförhållanden
även påtalats i den offentliga diskussionen och
klagomål anförts över beställarens exploaterande av
leverantörernas och entreprenörernas arbetskrafter.
Ehuru alla parter i längden borde vinna på att detta
system bragtes ur världen, synes dock dess
avskaffande vara ganska svårt att genomföra, och försök i
den riktningen mötas stundom rent av med
motstånd från de sålunda exploaterade leverantörerna
och entreprenörerna själva. På samma håll kan
man någon gång till och med skönja en viss ovilja
mot anlitande av konsulterande ingenjörer för
projektets eller programmets utarbetande. De s. k.
gratisförslagen förmenas kanske innebära en
möjlighet till propaganda för anbudsgivaren.
Men är en sådan ståndpunkt i längden hållbar?
Det borde dock vara klart, att den leverantör eller
entreprenör, som verkligen har att bjuda eller kan
utföra förstklassiga och tidsenliga konstruktioner,
intet har att frukta av en opartisk utredning. Ett
av den konsulterande ingenjören uppgjort bestämt
program såsom grundval för anbudet måste
påtagligen medföra större reda vid anbudens utarbetande
och bedömning. Genom att anbudsgivarna få
tillgång till de korrekta undersökningsresultat, planer
och leveransprogram, som framläggas av den
konsulterande ingenjören, besparas de icke blott
betydande arbete, utan de kunna även avsevärt
exaktare kalkylera sina självkostnader och reducera sina
riskpålägg till ett minimum.
Tack vare den konsulterande ingenjörens
sakkunniga bedömning av anbuden blir det icke heller
nödvändigtvis det billigaste anbudet, som antages,
utan det ur såväl tekniska som ekonomiska
synpunkter ändamålsenligaste. Enär den konsulterande
ingenjören av erfarenhet vet, att inga än så
noggranna specifikationer i sig själva kunna
säkerställa ett förstklassigt utförande, där den goda viljan
i detta avseende saknas hos anbudsgivaren, är det
också tydligt, att den prima leverantör eller
entreprenör, som gjort sig känd såsom lojal och
ansvarskännande, i den rättrådige konsulterande ingenjören
bör se en borgen för rättvis behandling.
En förstklassig leverantör eller entreprenör synes
med andra ord ha goda skäl att välkomna den
erfarne och opartiske konsulterande ingenjören både
såsom en avlastare av ett alltför ofta lönlöst och
därför betungande projektarbete och såsom en förstående
och oväldig förmedlare mellan sig och byggherren.
Om man nu slutligen vill bedöma gratisförslagssystemet
ur "allmän" synpunkt, så måste man utgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
