Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 52. 26 dec. 1931 - Böra så kallade gratisförslag infordras från leverantörer och entreprenörer? av Gösta Richert - Underskattat kulturarbete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån att en nationalekonomisk förlust generellt sett
kan sägas uppstå, när energi förspilles i onödan.
Enligt Rathenau är i våra dagar varje förlust, varje
individuellt slöseri en det allmännas angelägenhet.
Man har lika litet rätt att driva en sak oekonomiskt
som man har rätt att trampa på brödet.
Det slöseri med teknisk arbetskraft, tid och pengar,
som det här påtalade systemet att infordra gratisförslag
i realiteten innebär, medför uppenbarligen en
ren nationalekonomisk förlust.
Den arbetsbesparing, som den erfarne
konsulterande ingenjörens arbete representerar i och
genom fixerandet av en bestämd plan och ett bestämt
program såsom grundval för anbuden, måste alltså
sägas vara av allmän ekonomisk betydelse. Ur
denna synpunkt borde det vara klart, att avsevärda
besparingar stå att vinna genom att göra arbetet
till endast produktivt arbete genom ett rationellt
samarbete mellan beställare, konstruktör, leverantör
och entreprenör i syfte att erhålla så ändamålsenliga
anläggningar som möjligt till lägsta möjliga kostnad.
Härvid förutsattes givetvis, att leverantören och
entreprenören, såsom redan framhållits, samtidigt
lämnas tillfälle att framlägga sina speciella
synpunkter på de föreliggande problemen och att genom
sina insatser sålunda bidraga till teknikens utveckling.
Självfallet måste stränga krav ställas på den
konsulterande ingenjörens sakkunskap och på hans
förmåga såsom medlare mellan uppdragsgivare och
leverantör eller entreprenör. Han skall såsom
rådgivare vara rättrådig. Naturligtvis måste han
särskilt tillse, att beställaren får sitt, men han bör även
göra leverantören och entreprenören rättvisa
gentemot obilliga krav, mindre sakkunniga uttolkningar
av kontraktbestämmelser och dylikt. Fattar han
såsom konsulterande, kontrollant och besiktningsman
sin ställning rätt, tillvaratager han, såsom
redan framhållits, båda parternas berättigade
intressen.
I betraktande av den fortgående specialisering,
som den moderna teknikens utveckling har
framtvingat hos teknici inom alla fack, får man
naturligtvis icke begära, att all den erfarenhet och
sakkunskap, som erfordras för den genomgående
planläggningen av ett större och mera komplicerat
byggnadsverk, skall finnas representerad hos en enda
konsulterande ingenjör. För dylikt arbete kräves
självfallet ett samarbete mellan flera olika teknici.
Ej heller få de för större byggnadsarbeten konsulterande
ingenjörerna vara enbart teoretiskt skolade
konstruktörer; de måste även besitta för
projekteringen nödig erfarenhet och förståelse beträffande
sådana praktiska synpunkter för underlättande av
arbetenas rationella utförande, som böra anläggas
redan under konstruktionsarbetet. Mellan
konsulterande ingenjörer och entreprenörer är också ett
lojalt utbyte av teknisk erfarenhet – någon gång
även av ingenjörskrafter – synnerligen önskvärt.
En konsulterande ingenjörsfirma för anläggningar
av mera omfattande slag bör helst i sin stab hava
åtminstone någon ingenjör med personlig erfarenhet
av arbetsledning inom facket.
Av de skäl, som i det föregående från skilda
synpunkter framhållits, borde det vara klart, att
"gratis"-förslagsystemet i längden blir till skada för
alla berörda parter. För uppdragsgivare och
allmänhet, för leverantörer, entreprenörer och
konsulterande bör det alltså vara ett gemensamt intresse
att söka motarbeta detta system, att söka
åstadkomma en rationalisering – kanske man kan säga
en sanering – i fråga om uppgörande av förslag
och program.
En och annan gång lär ett visst samförstånd ha
etablerats mellan tillverkareorganisationer i syfte
att motverka missbruk av här antydd art vid
anbuds infordrande, men så snart arbetstillgången
minskade, respekterades uppgörelserna icke längre.
I vissa länder ha en del industrier bildat syndikat
eller karteller, inom vilka vid anbuds upprättande
endast ett enda gemensamt förslags utarbetande
tillåtes och i varje anbud ett belopp måste medräknas,
som skall täcka projekteringskostnaderna även för de
anbudsgivare, vilkas anbud icke bliva antagna.
Dylika organisationer kunna då uppdraga åt ni
konsulterande ingenjör eller ingenjörsfirma att
utarbeta det gemensamma förslag, varpå alla
anbudsgivarna sedan basera sina anbud.
Det måste vara ett önskemål för anbudsgivarna,
att projekteringen från början blir så vederhäftig
och grundlig som möjligt för att så vitt möjligt
förekomina ändringar efter anbudens ingivande och
möjliggöra klara och moraliskt oantastliga uppgörelser.
I rationaliseringens intresse borde man sträva
efter att i de av tillverkare och entreprenörer
godtagna "Allmänna bestämmelserna" mera allmänt
inrycktes en i vissa dylika bestämmelser redan intagen
föreskrift, som i stort sett förebygger inlämnandet
av s. k. kostnadsfria förslag, såvida därmed icke
avses rena anbud, meddelanden om speciella
erfarenheter eller andra upplysningar. Direkt ersättning
till anbudsgivarna för allt projekteringsarbete borde
föreskrivas, där förslagen och programmen icke på
förhand utarbetats genom konsulterande ingenjörer.
Borde det icke ligga inom möjligheternas
gränser att ena alla de olika här berörda parterna i ett
gemensamt program mot det improduktiva system,
som här blivit belyst, mot det slöseri och den
irrationella splittring av arbetet, som de s. k.
kostnadsfria förslagen innebära, och för en rationalisering av
arbetet i den riktningen, att de konsulterande
ingenjörerna finge koncentrera alla sina krafter på en
förstklassig planering, leverantörerna på en
förstklassig tillverkning och entreprenörerna på ett
förstklassigt utförande? Gösta Richert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
