Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 13 juni 1931 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
13 JUNI 1931
Härdningsbara aluminiumlegeringar.
A. Wilm var, som förut angivits, den förste, som
påvisade, att vissa bearbetade aluminiumlegeringar
kunde genom värmebehandling bibringas högre
hårdhet och hållfasthet. Ordet duralumin, som många
dylika legeringar ofta benämnas med, var
ursprungligen varubeteckningen hos den firma, Wilm var
anknuten till, nämligen Diirener Metallwerke, och flera
legeringar hava tillverkats av denna firma under
namnet duralumin. De mest typiska innehålla utom
aluminium 3,5-5,5 % koppar, 0,25i-1,0 % mangan och
ca 0,5 % magnesium, varjämte ingår något järn och
kisel härledande sig från utgångsmaterialet. Av dessa
legeringsbeståndsdelar är det kopparn, som ger den
största effekten vid härdningen, vilket framgår av
fig. 3. Även manganen ökar legeringens hårdhet
men bidrager ej till någon hårdhetsökning under
värmebehandlingsprocessen. I stället synes
mangantillsatsen minska kristalltillväxten under
värmebehandlingen, men den exakta rollen av mangan i
duralumin har ännu ej blivit fullt klarlagd. Magnesium
slutligen åstadkommer, att legeringen hårdnar redan
vid rumstemperatur efter den hastiga avkylningen
från det stabila blandkristallområdet. Detta
hårdnande pågår successivt under en vecka, men är
praktiskt taget slutfört efter ett par dagar. Då
dur-aluminlegeringarna voro de först upptäckta
härd-ningsbara legeringarna av denna grundtyp, har helt
naturligt på desamma nedlagts det mesta
forskningsarbetet. Tidigare har man trott, att hårdnandet
vid rumstemperatur av dessa magnesiumhaltiga
legeringar berodde på utskiljandet av en förening
Mg2 Si1, och i själva verket finnes i de tekniska
legeringarna tillräckligt med kisel för erhållande av
denna förening. Utförda försök hava emellertid vi-
Fig. 5. Duralumin 4 Gu, 0,6 Mn, 0,5 Mg, 0,7 Fe.
Kokillgjuten. Förstorad 100 ggr.
sat, att även kiselfria legeringar ge samma resultat
såväl beträffande hållfasthet som hastighet för
hårdnandet2). Magnesium minskar dock lösligheten av
koppar i aluminium, och måhända sammanhänger
med detta förhållande magnesiums inverkan på
utskiljandet av Cu A12. Högre magnesiumhalt minskar
även kopparns löslighet vid högre temperatur i så
i D. Hanson, M. L. V. Gayler, J. Inst. Met. Vol. XXVI,
sid 321.
~< K. K Meissner. Zeit. Met. 1929. sid. 328.
hög grad, att härdningseffekten alldeles kan utebliva.
Även en högre järnhalt nedsätter härdningseffekten.
Namnet duralumin skulle sålunda gälla legeringar,
vid vilka till följd av en magnesiumhalt
utfällnings-processen förlöper redan vid rumstemperatur.
Härd-ningsbehandlingen är användbar blott på material,
som genom Smidning, valsning eller pressning grund-
Fig. 6. Duralumin 4 Cu, 0,6 Mn, 0,5 Mg, 0,7 Fe.
Smidd, glödgad 10 tim. vid 500°, avkyld i
vatten. Förstorad 100 ggr.
ligt genomarbetats. Material med gjutstruktur får
nämligen genom härdning ingen nämnvärd
hållfasthetsförbättring, möjligen med undantag för
tunii-väggigt kokillgjutgods. Orsaken härtill är tydligen
den, att de för härdningsprocessen nödvändiga
tillsatsmetallerna under gjutgodsets stelnande till följd
av kristallsegring anrikas i korngränserna, i vilka
ävenledes föroreningar samlas (fig. 5). Diffusiorien
under upplösningsbehandlingen måste följaktligen vid
Fig. 7. 95 Al, 5 Cu, smidd, glödgad 8 tim. vid
520°, avkyld i vatten. Förstorad 100 ggr.
gjutgods kräva en avsevärd tid, och den torde
därtill försvåras av närvarande föroreningar. Genom
varmbearbetning däremot sönderbryter
korngränsmaterialet och blir mera jämnt fördelat i legeringen,
varigenom diffusionen vid upplösningsbehandlingen
underlättas (fig. 6 och 7). Av denna orsak framställes
ej formgods av duralumin. Härdad duralumin har
följande hållfasthetsegenskaper (se tab. 1):
sträckgräns = 24-27 kg/mm2, brotthållfasthet = 38-41,
förlängning - 18-21 % och brinellhårdhet = ca 115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
