Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7. 11 juli 1931
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 7
TEKNISK TIDSKRIFTS
JULI 1931
*
BERGSVETENSKAP
REDAKTÖR-. &G.MARKMAN.
INNEHÅLL: Härdningsbara nonferrolegeringar, av bergsingenjör V. Christiansen. - Föreningsmeddelanden.
Litteratur. - Notiser.
HÄRDNINGSBARA NONFERROLEGERINGAR.
Av bergsingenjör V. CHRISTIANSEN.
(Forts. fr. sid. 43.)
Man har funnit, att samma verkan som med
magnesium kan i vissa legeringar erhållas med litium.
Litiumhaltiga aluminmmzinklegeringar hårdna
sålunda även vid rumstemperatur såsom t. e. scleron,
i vilken legering för höjning av hållfastheten även
införts koppar. Sammansättningen är 12 % zink,
3 % koppar, 0,6 % mangan, 0,5 % kisel, 0,4 % järn
och ca 0,1 % litium (tab. 1). Sträckgränsen hos
denna legering är ca 30 kg/mm2, brotthållfastheten
40-50, förlängningen 10-15 % och brinelltalet
ca 120 kg/mm2. Närvaron av zink i denna
legering föranleder dock något sämre
korrosionsegenskaper än hos de rena duraluminlegeringarna. Till
följd av zinkhalten är dock denna legering mycket
lättbearbetad med skärande verktyg.
Tillverkningen av duralumin är emellertid ej någon
lätt sak, varför ansträngningar hava inriktats på att
åstadkomma liknande legeringar med ungefär samma
egenskaper, fast lättare att framställa. En åtgärd i
denna riktning har varit att borttaga magnesium ur
duralumin och i stället införa kisel. Exempel på
sådana legeringar äro lautal, aeron, avional, 25 S rn. fi.
(se tab. 1). En typisk sammansättning är följande:
4.4 % koppar, 0,8 % kisel och 0,75 % mangan. Då
legeringen saknar magnesium, hårdnar ej densamma
vid rumstemperatur som duralumin, utan härför
erfordras en högre temperatur, t. e. vid 150° under
4-15 timmar. Hårdnandet sker genom utskiljning
av Cu A12. En del av kiseltillsatsen synes bilda med
det som förorening närvarande järnet en järnsilicid
eller en ternär järnaluminiumsilicid, varigenom
järnet bringas i en mindre skadlig form. Den största
fördelen med dessa magnesiumfria legeringar
gentemot duralumin ligger i de överlägsna
varmbearbet-ningsegenskaperna. Däremot låta de ej lika lätt som
duralumin bearbeta sig med skärande verktyg.
Hållfasthetssiffror på hithörande legeringar angivas i
tab. 1.
Som allmän regel gäller att alla legeringar, vid
vilka utfällningsbehandlingen får försiggå vid högre
temperatur än rumstemperatur, hava i fullt härdat
tillstånd sämre korrosionsegenskaper än duralumin,
och detta är även fallet med dessa magnesiumfria
legeringar. Efter upplösningsbehandlingen, sålunda
då legeringen består av enbart fast lösning, hava dock
dessa legeringar fullt samma korrosionsegenskaper
som duralumin, varav framgår, att skillnaden i ke-
misk sammansättning ej är avgörande. Den härdade
legeringen av lautaltyp är speciellt mera känslig för
interkristallinisk korrosion än duralumin, varför
duralumin föredrages framför dessa legeringar till
artiklar med tunn sektion, som utsättas för korroder ande
medier, såsom fallet är med för luftfarkoster använd
plåt. Äro sektionerna däremot grova, är korrosionen
ej ett så allvarligt problem, och därför användas ofta
dessa legeringar, till följd av att de äro lättare
varm-bearbetbara, till flygplanspropellrar och andra större
detaljer.
Vid tunna sektioner är ^emellertid
korrosionsproblemet en allvarlig sak även med duralumin, varför vid
konstruktioner för speciellt luftfarkoster skyddsmedel
användas såsom Överstrykning med färg eller
fernissa, anodisk oxidation (som utföres på så sätt, att
materialet nedsattes som anod i en ändamålsenlig
elektrolytisk cell med vanligen varm kromsyrelösning
som elektrolyt) eller genom beklädning med ren
aluminium, s. k. alclad. Den sistnämnda metoden
synes hittills vara den tillförlitligaste, särskilt om
beklädnaden utföres på så sätt, att aluminiumlegeringen
under fabrikationsprocessen hopvälles med en för
beklädnaden avsedd aluminiumplåt av största renhet.
I aluminiumlegeringar med flera beståndsdelar
ligger i tillståndsdiagrammet gränslinjen för den fasta
lösningen i regel vid lägre tillsatshalt än vid binära
legeringar. Ingå därtill dessa tillsatser föreningar
med varandra, blir denna minskning av området för
den fasta lösningen påfallande stor. I fig. 8 återges det
pseudobinära diagrammet Al-Mg2Si. Affiniteten
mellan magnesium och kisel är så stor, att den ej kan
övervinnas av aluminium, och detta yttrar sig i att
området för den fasta lösningen i hög grad förminskas.
Vid 580° ligger mättningsgränsen i det pseudobinära
diagrammet vid ca 1,6 % Mg2Si, under det att mindre
än 0,3 % är lösligt vid rumstemperatur. Lösligheten
minskas starkt, om överskott av magnesium finnes
närvarande. Däremot inverkar föga ett överskott av
kisel, vilket senare tycks öka lösligheten.
Härdnings-förloppet för legeringar tillhörande det pseudobinära
diagrammet Al-Mg2Si blir följaktligen fullkomligt
analogt med de förut behandlade
aluminium-kopparlegeringarna. Flera hithörande legeringar av stor
teknisk betydelse finnas, såsom aldrey, aludur,
anticorro-dal, 51 S m. fi. För erhållande av fast lösning
värme-behandlas dessa legeringar vid 480° å 520°, varpå
hastigt avkyles. Till en viss grad hårdnar sedan ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931b/0049.html
