Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 8 aug. 1931 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 AUG. 1931
BERGSVETENSKAP
57
Fig. 3. Globarugn.
ringar i sammansättningen. Med ledning av de data,
vilka finnas i Globar Corporations broschyrer kan det
beräknas utgöra ca l 000-l 100 ohm pr m och mm2,
som torde gälla för det skick i vilket elementen
levereras. Temperaturökning åtföljes som regel av
ökning av metallers elektriska ledningsmotstånd. Hos
metalloxider och i stort sett även för kol sjunker
motståndet, såsom tidigare framhållits. I förra fallet
är temperaturkoefficienten positiv, i det senare fallet
negativ. Globars temperaturkoefficient är under ca
550°C (l 000°F) starkt negativ, men uppgives
däröver som svagt positiv. Som bekant undergår
emellertid ledningsmotståndet hos såväl Globar- som
Silitelement genom användning en högst avsevärd
ökning, som för Silit av tillverkaren uppgives uppgå
Fig. 4. Vattenkylda anslutningsdetaljer vid Globarugn,
till ca 30 %. Minst samma ökning torde gälla för
Globar. I ett fall har den uppmätts till 250 % efter
200 timmars drift vid en temperatur, varierande
mellan l 200° och l 300°C. Denna motståndsökning
orsakar givetvis en minskning i tillförd effekt, som
för att kompenseras nödvändiggör en
spänningsreserv eller i varje fall gör en dylik önskvärd. Vid
mindre ugnar arbetar man med regleringsmotstånd,
vid större med transformatorer. Båda anordningarna
innebära ökade såväl anskaffnings- som - tillfölje
strömförluster - även driftskostnader.
Synnerligen divergerande uppgifter erhållas
beträffande Globarelementens livslängd. Denna är
givetvis, vilket gäller varje motståndsmaterial, ytterst
beroende av ugnstemperatur och huruvida driften är
intermittent eller kontinuerlig. Emellertid torde man
vid stora ugnar för exempelvis smältning av metaller
eller snabbstålshärdning kunna räkna med 700-l 000
timmar vid intermittent drift vid l 300°-l 350°.
Tillfälligt tåla elementen l 500°, ehuru livslängden då
är ytterst kort. Teoretiskt sett bör den övre
temperaturgränsen för karborundumelement över huvud
taget ligga vid ca 2 250° C, över vilken temperatur
SiC börjar dissocieras.
Siemens-Planiawerke A. G. tillverka Silit i tre
kvaliteter, I, II och III, varav Silit I användes som
motståndsmaterial under glödtemperatur, Silit II för
temperaturer upp till 1400°C och Silit III till eldfasta
föremål, exempelvis pyrometerskyddsrör. Silit III
uppgives tåla häftiga temperaturväxlingar, hava god
värmeledningsförmåga och icke genomsläppa gaser. I
denna framställning intresserar dock framför allt Silitll.
Silit II tillverkas som elementstavar liknande
Globars från 4 till 14<mm diam. upp till l m effektiv
glödlängd och för max. ca 10 kW effekt.
Ledningsmotståndet kan varieras mellan 200 och 20 000 ohm
pr m och mm2. Temperaturkoefficienten, som är
negativ, har större värde ju högre begynnelsemotståndet
är. Motståndet avtager starkast upp till ca l 000°C
och ändras däröver blott föga. Elementändarna äro
försilvrade och strömmen tillföres genom kring
desamma lindad försilvrad järn- eller nickeltråd. Dessa
kontakter äro alltid luftkylda.
Karborundum uppgives angripas av svavelhaltiga
gaser. Efter l tim. upphettning i svavelväte befanns
emellertid en Silitstav icke på minsta sätt hava
förändrats.
Gängse uppfattning är tvivelsutan, att Globar är
Silit överlägsen. Silitelementen ha ej heller i samma
omfattning som Globars kommit till användning i ugnar
i industriell drift. Framför allt i U. S. A., inte minst
hos Ford äro mindre Globarugnar i bruk för
snabbstålshärdning ävensom större smidesugnar med flera
hundra kW installerad effekt pr ugn. Inom ramen
av vad som torde kunna åstadkommas ifråga om
motståndsmaterial av denna typ är Globar att anse
som en mycket högvärdig produkt.
Platina och övriga platinametaller uppfylla på ett
i det närmaste idealiskt sätt våra krav på ett
motståndsmaterial. Till smärre laboratorieugnar och till
ugnar för speciella ändamål torde de alltid ha en
viss, ehuru begränsad användning, tillfölje höga pris,
som orsakas av mångsidigt bruk och råmaterialens
knapphet. Med platina kan med lätthet l 300°-
l 400°C uppnås. Platina behöver i likhet med övriga
ädelmetaller icke skyddas mot oxidation. Däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
