Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 8 aug. 1931 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 AUG. 1931
BERGSVETENSKAP
59
haltig, dock kunna smärre mängder tillföras genom
exempelvis olja, som medföljer gods. Fall hava
inträffat där svavelhaltiga gaser avgivits från
isola-tionstegel och orsakat förstöring av nikromelementen.
Herbert Gruber hos Heraeus Vacuum-Schmelze A.
G. i Hanau har nyligen publicerat några
undersökningar1 rörande en del eldhärdiga legeringars
förhållande i svavelväte vid högre temperaturer, varur
tabell l är hämtad.
Tab. 1. Angrepp av svavelväte enligt Gruber,
Nr
Fe
Ni
Cr
Mn
Al
Beteckning
700°C
800’C
9008C |l0009C
!
100
Järn
0,76
5,51
10,00 förstörd
A
75
25
Krom järn
0,58
3,18
7,95 | 13,2
3
100
Nickel
9,67
35,0
förstörd förstörd
A
50
25
25
Järnkrom-
nickel
0.43
3,18
8,07 12,5
5
24
61
15
Krom-
nickel
0,97
6,79
16,7 31o
6
20
61
15
4
Krom-
nickel
0,50
3,07
17,6 !28,o
7
20
61
15
4
5
B5A
0,31
0,72
9,30 ! 14,1
8
20
61
15
4
10
B 10 A
0,13
0,26
0,55 j 0,81
9
90
10
Ni 10 A
0,29
1,26
2,78 10,0
JO
90
10
Fe 10 A
0,33
238
19,1 förstörd
11
75
25
10
Aluminium-
kromjärn
’0,16
0,70
1,50 6,40
12
100
Krom
0,64
1,12
3;29 ! 6,00
i "Festschrift zum 70. Geburtstage von Dr Phil. Dr Ing.
E. H. Wilhelm Heraeus", Albertis Hofbtichhandlung, Hanau
1930.
Därav framgår bl. a. att nickel angripes kraftigast
av svavelväte. Sulfiden smälter redan vid 700°, och
metallen blottas ständigt för nya angrepp, som snart
leda till dess fullständiga förintelse. Krom ökar
givetvis järns beständighet, men anmärkningsvärt
är, att utbyte av 25 % av järnhalten mot nickel i en
binär FeCr-legering innehållande 25 % Cr icke
orsakar någon förändring ifråga om svavelangreppets
intensitet (jfr nr 2 och 4). Den järnhaltiga
nikrom-legeringen nr 5 med 61 % Ni och 15 % Cr förbättras
något genom utbyte av 4 % av järnhalten mot
mangan, men framför allt dock genom tillsats av
aluminium. Kvaliteten B 10 A är emellertid så hård och
spröd, att den icke kan valsas eller smidas utan
endast kunnat användas såsom gjutgods. Gruber
framhåller, att svavelbeständigheten dock icke helt
kan förklaras med legeringarnas sammansättning
utan även måste bero på de bildade beläggens
fysikaliska egenskaper såsom smältpimkt, porositet,
värmeutvidgning etc. Troligen inverkar sålunda
aluminium på två sätt, dels genom höjning av sulfidens
smältpunkt, dels genom bildning av ett skyddande
skal av aluminiumoxid.
Beträffande övriga gasers inverkan på nikrom
förstöra reducerande gaser det sammanhängande
oxid-skiktet. De uppkola därjämte materialet och sänka
därigenom smältpunkten. Tidigare har nämnts att
de järnhaltiga nikromkvaliteterna torde taga
minstskada av reducerande gaser. (Forts.)
RÖRANDE DE NATURLIGA FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR
ELEKTRISK MALMLETNING I OLIKA DELAR
AV SVERIGE.
Av bergsingenjör FREDRIK MOGENSEN.
De elektriska malmletningsmetoderna hava firat
sina största triumfer i Västerbotten. När resultaten
från A.-b. Elekrisk malmletnings lyckosamma
prospekteringar där uppe började bliva bekanta,
väntades det nog ganska allmänt, att de storartade
malmfynden i Norrland snart nog skulle efterföljas av
liknande i andra delar av världen, så att ett högst
betydande inflytande på världens
sulfidmalmsförsörj-ning kunde antagas komma.
Ehuru omfattande elektriska malmletningar gjorts
inom snart sagt alla delar av världen och därvid
mångenstädes vackra malmer anträffats, kunnna dock
i stort sett de högt ställda förväntningarna ännu icke
anses blivit uppfyllda. Såsom påpekats av
bergsingenjör Karl Sundberg äro förutsättningarna för elektrisk
malmletning exceptionellt gynnsamma i Västerbotten
och geologiskt likartade distrikt.1 Häri torde en av
huvudorsakerna till ovannämnda förhållande ligga. I
det följande skola dessa förutsättningar närmare
diskuteras.
Förutsättningen för all elektrisk malmletning är,
att en olikhet förefinnes mellan elektriska egenskaper
hos malm och hos omgivande materia. Den
egenskap, som vid de flesta elektriska malmletnings-
i Karl Sundberg: Olje- och malmletning: med svenska
elektriska metoder. Värmländska bergsmannaföreningens
annaler, Filipstad 1929.
metoder i främsta rummet har betydelse, är den
specifika elektriska ledningsförmågan. De substanser,
vilkas ledningsförmågor man i praktiken får
jämföra, äro: lösa jordlager, inklusive ytvatten, malmer,
bergarter.
Som bekant angiver man ofta i stället för spec.
ledningsförmågan substansens spec. ledningsmotståncl,
uttryckt i ohm/cm3. Inom alla de tre ovannämnda
grupperna kunna spec. motstånden åtminstone
variera mellan 10 och 100 000 ohm/cm3, inom ett par av
dem ligga spec. motstånden ofta utanför dessa
gränser. Härav framgår att i många fall när tillräckliga
skillnader mellan de spec. ledningsmotstånden ej äro
till finnandes, elektrisk malmletning icke är möjlig.
Sundberg har visat att ett intimt samband råder
mellan jord- och bergarters spec. ledningsförmåga
och halt och sammansättning hos det i dem ingående
vattnet.1 Fullständigt torra "gråbergsmineral" äro
nämligen nästan oledande, varför en bergarts
ledningsförmåga ofta huvudsakligen betingas av deri i
bergarten alltid förefintliga vattenlösningens. För
bergarter med samma vattenporvolym blir därför
spec. ledningsförmågan ungefär direkt proportionell
mot det ingående vattnets spec. ledningsförmåga. Led-
i Karl Sundberg: Tektoniska och stratigrafiska
undersökningar medelst elektriska metoder. Geol. F. F., bd 52,
Stockholm 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
