Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. 8 aug. 1931 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEKNISK TIDSKRIFT
8 AUG. 1931
förmågan hos olik,a vatten kommer sålunda att bliva
av fundamental betydelse. Inom vår malmförande
urbergsterräng äro emellertid de oimpregnerade
bergarterna, såsom leptiter, porfyrer, gnejser, graniter
m. fi. i de flesta fall dåliga ledare. Deras spec.
ledningsmotstånd är sålunda i allmänhet betydligt högre
än l 000 000 ohm/cm3, vilket gör att de så att säga
komma i en annan klass än flertalet jord,arter och
malmer. Det är alltså tydligt, att strömtätheten
kommer att bliva betydligt större i de fuktiga jordlagren
än i berggrunden, vilket i sin tur är av stor betydelse
vid teoretiska spekulationer rörande den galvaniska
strömtillförseln till malmkroppar.
Motståndsförhållandena hos våra jordarter äro
ganska varierande. Man finner, att. likartade
jordarter hava högst olika ledningsförmåga på olika
ställen. I allmänhet torde här i landet jordarternas
spec. ledningsmotstånd ligga mellan l 000 och 100 000
ohm/cm3, varvid motstånden naturligtvis äro starkt
beroende av mängd och sammansättning hos det
vatten, som genomsipprar jordlagren eller mera
stationärt innehållas i dem. Det visar sig nu att de
naturliga ytvattnen hava helt olika sammansättning
och därmed sammanhängande elektrisk
ledningsförmåga i olika delar av landet. Statens
meteorologiskhydrografiska anstalt har under åren 1909-1925
låtit analysera ett stort antal vattenprover, vilka med
vissa mellanrum insamlats från 69
provtagningsstationer, belägna vid en del älvar eller större å,ar:
Torne-, Kalix-, Lule-, Pite-, Byske-, Skellefte-, Ume-,
Öre-, Ångerman- och Indals-älvarna, Ljungan,
Ljusnan, Gavleån, Dalälven, Mälaren-Norrström,
Nyköpingsån, Vättern-Motala ström, Em-, Mörrums-,
Helge-, Tommarps-, Kävlinge- och Rönne-ån, Lagan,
Nissan, Ätran, Viskan samt Vänern-Göta älv. De
erhållna värdena äro behandlade av J. V. Eriksson.1
Ehuru proven i allmänhet tagits i vattendragens nedre
lopp, varigenom lokala fluktuationer inom flodområdet
i viss mån utjämnas, framgå dock av dessa
undersökningar en hel del intressanta förhållanden.
Vattnens halt av lösta, oorganiska ämnen, vilka
huvudsakligen betinga vattnens ledningsförmåga, synes
sålunda bero på kornstorlek och kemisk
sammansättning hos kringliggande jordarter. I sjö.arna utfällas
en del av ifrågavarande ämnen. Frånsett ofta
uppträdande oregelbundenheter i halterna synes även
en viss periodicitet förefinnas, så att halterna under
lågvattensperioderna äro omkring 50 % högre än
under högvattensperioderna. Värdena i nedanstående
tabell l äro hämtade från J. V. Erikssons anförda
arbete. Siffrorna hänföra sig till årsmedeltal. De
angiva mängderixa i mg/L
Tabell 1. Halter av lösta oorganiska ämnen i en del
svenska floder och åar.
Vatten från: Cl S03 CaO Summa
Kalkrika lerslätter ...... 12,4 24,1 59,4 148,9
Kajkrika skogsområden... 7,3 9,8 21,5 63,4
Kalkfattiga lerslätter___ 7,0 6,5 8,1 36,3
Kalkfattiga skogsområden:
O- 1000 km2___ 6,3 2,0 5,1 27,9
1000-10000 " .... 5,9 3,9 5,9 27,7
10 000- " ___ 3,2 1$ 6,0 24,3
Fjällområden ___....... 2,9 2,3 5.3 23,7
i J. V. Eriksson: Den kemiska denudationen i Sverige.
Meddelanden från Statens meteorologisk- hydrografiska
anstalt, bd 5, nr 3, Stockholm 1929.
Av tabell l framgår att en avsevärd skillnad finnes
mellan vattnens sammansättning i olika trakter.
Vidare synes att lerjordar medföra avsevärt större
salthalter hos vattnet än morän j ordar. Vattnens
ledningsförmåga är betingad av bl. a. jonernas antal och
art. Tabell l utvisar sålunda icke direkt huru
ledningsförmågan varierar från fall till fall, men väl att
stora dylika variationer måste uppträda. Jag har
emellertid gjort direkta motståndsmätningar å
vattenprover från olika delar av landet. Proven härröra
från kärr och mindre vattendrag. Motståndssiffrorna,
vilka hänföra sig till omkring -j-13° C, framgå av
tabell 2.
Tabell 2. Spec. ledning^motståndet hos olika vatten.
Prov Fyndort Ohm/cm3
Myrvatten ....................... B 18 000
Myrvatten....................... B 14 000
Avlopp från dyig tjärn___........ B 6 000
Mindre sjö vid koppargruva....... B 4 500
Mosse........................... B 3 000
Källa........................... B 2000
Dypöl nära varphög .............. B l 000
Gruvvatten, gammal koppargruva... B l 000
Kärr ............................ C 3100
Kärr............................ C 21000
Kärr, vid gammal zinkgruva ...... C 10 000
Kärr .............Malåträsk, Västerbotten 67 000
Bäck, björkskog........ Leksand, Dalarna 32 000
Myr.......................... Ål, Dalarna 48 000
Regnvatten ................. Östergötland 100 000
Dest. vatten, normalt .................... 100 000
Vattenledningsvatten...............Falun 15 000
Även tab. 2 utvisar, vilken betydande olikhet i
vattnens och följaktligen i motsvarande jordlagers
elektriska egenskaper, som kan uppträda. I tab. l
framhålles inflytandet av kemiska sammansättningen
hos de jordarter, som vattnet har att passera. Jag
har emellertid anledning förmoda, att även de
klimatologiska förhållandena i detta fall spela en
betydande roll. Ju längre norrut man kommer och ju
strängare klimatet blir, desto mindre bliva vattnens
halter av lösta oorganiska ämnen och desto mindre
deras ledningsförmågor. Tab. 2 bekräftar i viss mån
denna uppfattning, men antalet gjorda observationer
är ännu för litet för att ett säkert generellt omdöme
skall kunna erhållas. Som jämförelse må här några
normala motståndssiffror för svenska malmer anföras.
Tabell 3. Sp. ledningsmotstånd hos några svenska
malmer.
Torr,
Ohm/cm3
Fuktig,
ohm/cm3
14001
Malmprov
Svavelkismalm, Malånäset .... 2 000
Svavelkismalm, Malånäset .... 10 500 6 OOO1
Blyglans-zinkbländemalm, Vin-
delgransele ............... 1350 3001
Kromjärn, Vilhelmina........ 120 000 30 OOO’1
Koppar-magnetkismalm, B j ör-
säter.................... 43 -
Zinkmalm, Regna ........... 30 000 -
Svavelkismalm, Värna ....... 1200 -
Vid jämförelse mellan värdena i tab. 2 och tab. 3
framgår att i flere fall hava ytvattnen lika god
ledningsförmåga som många malmer. I ett dylikt fall
blir alltså skillnaden i ledningsförmåga mellan en
i Enl. Sundberg: Elektriska och andra geofysikaliska
metoder. Ingenjörsklubbens i Falun förh. 1925, sid. 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
