Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 4 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1931 - Theodor Björgerd: Sydsvenska kraftaktiebolagets överföringssystem och elektriska ny anläggningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För alla ledningar med lägre spänning däremot
begränsa transformatorreaktanserna
kortslutningsströmmarna, så att betydligt längre utlösningstider
kunna tillåtas.


Fig. 6. Karseforsen: dammbyggnaden.

Stamlinjerna för 132 kV.

Dessa ledningar äro utförda med impregnerade
trästolpar av den numera mycket vanliga
parstolptypen med horisontala isolatorreglar. Den normala
bärstolpens utseende framgår av fig. 3, som även
visar huru en skruvning av kraftledningslinorna
utföres. Vinklarna äro i allmänhet förlagda till
spännstolparna, som äro av trä för max. 20° brytning
(fig. 4) och av järn vid max. 30° brytning (fig. 5).
Ändstolpar äro likaledes av järn på
betongfundament. Ett fåtal stora vinklar (c:a 60°) hava fått ett
specialutförande. Kraftledningslinorna äro av 120
mm² koppar och längs hela linjen äro framdragna
tvenne jordledningslinor av 70 mm² galv. järn.
Dessa jordlinor äro jordade i varje stolpe.
Hängisolatorerna bestå av 9 enheter i bärstolparna och
10 enheter i spännstolparna. Isolatorkedjorna äro vid
båda ändar försedda med ljusbågsringar av galv. järn
och i spännstolparna finnes dessutom en speciell
anordning till förhindrande av överslag vid de mycket
viktiga spännkedjorna (se fig. 4 och 5).
De vertikala hängisolatorernas överslagsspänning har vid provning med
50 p/s och torr Isolator befunnits vara c:a 400–450 kV och vid regnprov c:a
390–410 kV. Vid de horisontala spännisolatorerna har den torra och
våta överslagsspänningen samma värde, c:a 575 kV. Vid konstruktionen
av stolpen har det lagts stor vikt på att erhålla rikliga jordavstånd under
alla tänkbara förhållanden, så att ej en tillfällig eller permanent
förskjutning eller deformering av de strömförande linorna kan minska
jordavstånden under tillåtna värden. Den högre överslagsspänningen hos
spännisolatorerna jämfört med bärisolatorerna är motiverad därav, att en
felaktig isolator i en bärstolpe är mycket lättare att reparera än i en spännstolpe,
där hela lindragningen måste upptagas
av spännisolatorerna. Hållfasthetsberäkningen av
stolparna har utförts enligt S. T. F. normer, klass I,
isområde F och 100 kg/m² vind. För uppläggandet av de
tämligen grova jordlinorna vid ledningar av denna typ
kan anföras flera skäl. Jordlinornas area har valts
till 70 mm², dels för att erhålla en så mekanisk stark
lina, att man ej behöver befara ledningsbrott vid de
största förekommande belastningar, dels för att få
någorlunda god ledningsförmåga och därmed förenad
god skyddsverkan mot atmosfäriska överspänningar.
Vid trästolpar förefinnes alltid en viss risk för att en
stolpe kan splittras genom direkta åskslag. Dylik
risk kan man tillåta vid många ledningstyper, men
knappast vid ledningar av ifrågavarande spänning
och med så grova linor. Det föreligger en bestämd
erfarenhet från Sydsvenska kraftaktiebolagets
ledningar, som talar för att jordlinorna hava en
betydande skyddsverkan mot atmosfäriska
överspänningar. Fleråriga observationer tala även för att det
endast är de direkta åskslagen, som kunna förorsaka
överslag vid högt isolerade kraftledningar, således
vid driftspänningar av 50 kV och högre. Fall har
av sakkunnig person observerats, då åskan slagit
ned i 132 kV ledningen, utan att något överslag eller
driftstörning därvid förekommit. Utan jordlinor och
goda jordförbindningar kan en splittrad stolpe i ett
dylikt fall bliva följden, om åskslaget har
tillräckligt energiinnehåll. Multipeljordningen av 132 kV
systemets nollpunkt fordrar ju även en tillförlitlig
jordförbindelse längs hela ledningen, om pålitliga
reläutlösningar skola kunna påräknas. I detta
sammanhang bör kanske framhållas, att flera av
kraftbolagets övriga ledningar äro utförda med trästolpar
utan jordlinor och dessutom med träreglar för att
helt kunna utnyttja träets isolerande förmåga.
Denna ledningstyp visar en betydande
driftsäkerhet, och om träets bidrag till förstärkande av
isolationshållfastheten rätt och konsekvent utnyttjas,
kan man ernå en mycket hög isolering speciellt mot
stötvågor, som företrädesvis förekomma vid
åskslag.


Fig. 7. Karseforsen: interiör av maskinsalen.

Anordnandet av selektivt verkande reläsystem
erbjuder emellertid stora svårigheter vid detta slag av
ledningar. Vid ledningar utan Petersenspolar ernår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>