Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 12 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1931 - J. Österberg: Högfrekvensugnen ur elektrisk anläggningssynpunkt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 9. Anläggningen vid Österby bruk: tappning.


Fig. 10. Anläggningen vid Sandviken: kondensatorbatteriet,

Av fig. 6 framgår planeringen av anläggningen i
Österby bruk. Vi se sålunda omformaren,
kondensatorbatteriet, instrumenteringarna och de två ugnarna.

Som synes suger fläkten luft utifrån, och denna
får först passera kondensatorbatteriet för att sedan
användas för kylning av omformaren. På övre
bottnen står instrumenttavlan för manövrering och
härunder invid kondensatorerna finnas erforderliga
apparater såsom strömbrytare etc., mekaniskt
manövrerbara ovanifrån.

Fig. 7–9 återge resp. omformare, instrumentering
och en tappning vid anläggningen vid Österby.

Fig. 10 visar kondensatorbatteriet vid Sandviken
och fig. 11 instrumenttavlan på samma plats.
Anläggningen vid Sandviken har en ugn för normalt
500 kg, matad från en högfrekvensomformare med
motor för 400 kW vid 3000 volt och 50 per.
Generatorn är för normalt 340 kW vid cos [fi] = 0,9, 1 000
per. och 2 000 volt. Kondensatorbatteriet har 80 st.
celler, varav hälften reglerbara. Hela batteriet har
en effekt av 3 400 kVA och 136 [my]F.

De nu beskrivna högfrekvensugnarna äro en
utveckling av de förut använda induktionsugnarna med
järnkärna, där chargen i något slags ringform
omger en del av kärnan. Högfrekvensugnens charge
utgör även sekundärlindning vid en induktionsugn,
men de magnetiska kraftlinierna slutas ej här
genom någon järnkärna. Konstruktioner hava gjorts,
där ugnen omgivits av lamellerad järnkärna,
varigenom induktiviteten minskas och sålunda en bättre
effektfaktor erhålles. Det är ej otänkbart, att en
dylik anordning så småningom kan komma att
möjliggöra ugnarnas användning för normal frekvens.
Uttrycket "högfrekvensugn" blir ju i så fall oegentligt,
men skulle man i stället kunna begagna den
benämning, som rätteligen även under nuvarande
förhållanden borde användas, nämligen "kärnlös
induktionsugn".


Fig. 11. Anläggningen vid Sandviken: instrumenttavlan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>