- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
22

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Feb. 1931 - G. Swedenborg: Undersökningar beträffande ömsesidiga induktionen mellan parallella, i ändpunkterna jordade ledningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

TEKNISK TIDSKRI F i

7 FEBR. 1931

Fig. 7. Interiör av mätvagnen. Längst t. v. synes mörkrummet. Mitt på bilden ses
oscillo-grafen och 200 watts-iörstärkaren.

Fig. i

Interiör av mätvagnen. Mitt på bilden synes Frankemaskinen och till vänster
förstärkareanordningen.

ett och samma jordmotstånd behövdes endast ca ±/±0
av den bandjärnslängd, som måste användas vid
Skil-lingaryd. Detta kan anses som ett indirekt
kännetecken på olikheten i jordens ledningsförmåga.

Å fig. 4 ses bandjärnet för jorden vid
100-meters-linjens södra ände sticka upp ur marken.

Jordmotståndens begränsning var nödvändig av
hänsyn till den erforderliga skärpan vid mätningarna.

I samband med jordmotstånden kan omnämnas, att
ytlagret i marken vid Skillingaryd till ojämförligt
största delen består av sand (Laga-åns dalgång
innehåller rikligt med sand). Djupet är ej känt, men
torde vara rätt ringa att döma av att berggrunden
är synlig här och var å skjutfältet, Berget består
av gnejs (s. k. järngnejs). Skillingaryd ligger några
mil väster om skiljelinjen mellan Öst-Sveriges granit
och Väst-Sveriges gnejs. De geologiska
förhållandena äro givetvis av vikt, då ju markens
ledningsförmåga enligt teorierna spelar en väsentlig roll för
den ömsesidiga induktionen.

Mätapparaturen var, såsom förut nämnts,
densamma som begagnades vid 1928 års tyska
mätningar. Anordningarna voro installerade i tvenne
speciellt för ändamålet apterade vagnar, vilkas
exteriörer visas å fig. 5 och 6.

I den ena vagnen (mätvagnen)
voro dö egentliga mätapparaterna
uppställda, och dessutom var här en
kraftig förstärkare inmonterad för
åstadkommande av stor amplitud
hos de inducerande talfr:kventa
strömmarna (200 watt maximal
effekt, push-pullkoppling). Fig. 7 och
fig. 8 visa vagnens-inre. Å fig, 7
synes t, v mörkrummet, vilket bl. a
anvindes för
galvanonieteravläs-ningar. Å fig. 8 synes i mitten
framför vagnsdörrarna en
Frankemaskin, använd vid mätningar med
periodtal inom området 150-2000.
I den andra vagnen
(maskinvag-nen) voro de olika strömkällorna
och instrumenttavlan för
förstärkaren installerade. Den primära
strömkällan utgjordes av ett 220
voltsbatteri med 100 amperetimmars
kapacitet, placerat i tvenne stora
lådor under vagnen. Batteriet
laddades med hjälp av ett aggregat,
bestående av en generator, kopplad
till en bensinmotor. Detta
aggregat ses å vagninteriören, fig. 9.
Instrumenttavlan för förstärkaren ses
längst till vänster å fig. 10.
Förstärkaren är konstruerad för ca 30
amp. total glödström och l 500 volt
anodspänning. Glödströmmen och
anodspänningen uttogos från tvenne
speciella motorgeneratorer, matade
från ackumulatorbatteriet.

De inducerande växelströmmarna
inom periodtalsområdet 162/3-300
uttogos från ett par generatorer,
drivna med motorer, vilka kunde
anslutas i Leonardkoppling till en
sär sk i1 d motorgenerator för bekväm
reglering av omloppstalet. Den ena
växelströmsgeneratorn användes för området 162/3-100 per., den
andra för området 100-300 per.

De båda vagnarna uppställdes på 50 m avstånd
från varandra, för att ej bullret och skakningarna
från maskinvagnen skulle störa undersökningarna i
mätvagnen.

Samtliga mätningar utfördes som
kompensations-mätmigar. För de lägre frekvenserna (upp till 300
per.) användes två olika metoder.

Vid döt ena förfaringssättet begagnades GEYGER’S
komperisator (fig. 11). Som nollinstrument användes
tvenne vibrationsgalvanometrar, den ena en
nål-galvanometer med elektromagnetisk avstämning
enligt SCHERING och SCHMIDT (för de lägsta
frekvenserna t. o. m. 140 per.), den andra en stränggal
vanometer med mekanisk avstämning enligt MOLL
(för de återstående frekvenserna t. o. m. 300 per.).
Schemat visar, hur man med hjälp av en
lufttransformator, i vars sekundärströmkrets ingår ett
ohmskt motstånd av sådan storlek, att
transformatorn verkar praktiskt taget obelastad, erhåller två
sinsemellan 90° fasförskjutna strömmar i de båda
bryggtrådarna. Konstanterna äro sådana, att man
vid 0,5 amp. strömstyrka i lufttransformatorns pri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free