Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Feb. 1931 - G. Swedenborg: Undersökningar beträffande ömsesidiga induktionen mellan parallella, i ändpunkterna jordade ledningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 FEBR. 1931
ELEKTROTEKNIK
27
Fig. 16. SpänningsvektordiagraDi.
zeks teori åtminstone i ett fall kunnat verifieras utan
angivande av jordledningsförmågan såsom funktion
av periodtalet. Värdet å ledningsförmågan har
härvid, såsom framgår av det
föregående, visat sig vara
åtskilliga gånger mindre
än de värden, man funnit
vid de tyska mätningarna.
I samband härmed är det
av intresse erfara, att man
under de senaste åren
utfört analoga systematiska
mduktionsmätningar på
några olika platser i
Förenta staterna och därvid
med användning av
Car-sons beräkningar funnit
värden å
jordledningsför-mågan, som något
överstiga CCI:s värden. De
amerikanska mätningarna
tyda på, att man
åtminstone på de platser, där
prov hittills gjorts, har att
räkna med liknande
förhållanden som i Tyskland.
Emellertid uppställer sig
kanske närmast frågan,
huruvida de nu i Sverige utförda mätningarna kunna
anses representativa för våra förhållanden eller om
Skillingarydterrängen är särskilt ogynnsam ur
induk-tionssynpunkt. Mätningar med 25-periodig och
50-pe-riodig ström ha under årens lopp gjorts på skilda håll
vid parallellismer mellan trefasledningar och
telefonledningar. Induktionen har uppmätts från
Vattenfallsstyrelsens linjer Trollhättan-Västerås, Västerås-
Enköping, Uppsala-Enköping och
Enköping-Strängnäs, från Stockholms städs linje Untra-Värtan, från
Hammarforsens kraftaktiebolags linje Hammarforsen
-Granlo (Sundsvall), från Billeruds aktiebolags linje
Arvika-Säffle och från Sydsvenska
kraftaktiebolagets 50 kV-nät i trakten av Malmö. I samtliga fall
utom det sistnämnda har det visat sig, att
induktions-verkan blivit flera gånger större än enligt CCI:s
kurvor (i sydligaste Skåne blevo däremot
induktionsspän-ningarna av samma storlek som de man fått i
Tyskland, vilket antagligen förklaras av markens likartade
beskaffenhet). Dessa rön tyda på, att de vid
Skil-lingaryd erhållna resultaten kunna användas som
norm för den ojämförligt största delen av vårt land.
Proven vid ledningarna Hammarforsen-Sundsvall
och Untra-Stockholm utfördes såväl under vintern
som under sommaren. I förra fallet erhölls det
intressanta resultatet, att ömsesidiga induktionen befanns
vara ca 20 % större vintertid än sommartid. I senare
fallet kunde emellertid inte ett spår säsongskillnad
märkas. Man har på utländskt håll framkastat
’teorien, att vårt land skulle vara särskilt illa utsatt
med avseende på induktionsverkningar på grund av
markens mer eller mindre frusna beskaffenhet. Detta
antagande måste ju betraktas som orimligt, då ju det
eventuellt frusna skiktet är försvinnande tunt
relativt de djup, som äro av betydelse. Olikheten i
Indalsälvens dalgång i elektriskt avseende vintertid
och sommartid torde antagligen ha sin förklaring i
älvens olika vattenstånd vid de båda tillfällena.
Vid samtliga prov i Skillingaryd deltogo
Postdirektor Dr H. KLEWE från den tyska
telefonförvaltningen och Oberingenieur A. ZASTROW från Siemens
Fig. 17. Representanter från C. M. L, samlade i Jönköping.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
