Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1931 - C. F. Bobeck: Perakanläggningen, en elektrifiering i tropikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÄFTE 3
TEKNISK TIDSKRIFT
MARS 1931
ELEKTOTEKNIK.
INNEHÅLL: Perakanläggningen, en elektrifiering i tropikerna, av C. F. Bobeck. - Teori för Birkaregulatorn
såsom tidrelä och periodiskt arbetande relä, av Stig K. M. Billman. - Den svenska elektroindustrien under 1980,
av Harry Nyström. - Notiser. - Föreningsmeddelanden. - Rättelse.
<h1>PERAKANLÄGGNINGEN, EN ELEKTRIFIERING I
TROPIKERNA.[1]</h1>
Av C. F. BOBECK.
Inledning.
Malajstaterna på Malackahalvön eller Malaya äro
som bekant betydande producenter av metallen
tenn, och isynnerhet gäller detta den i nordvästra
delen av halvön belägna staten Perak. I avsikt att
förse de många tenngruvorna samt städer och
samhällen i detta distrikt med elektrisk kraft bildades i
London år 1926 ett engelskt bolag, "The Perak River
Hydro-Electric Power Company Ltd".
På det krafttekniska området ha ju engelsmännen
av naturliga skäl specialiserat sig mera på
värmekraft- än på vattenkraftsystem. Då kraftbolagets
verksamhet i detta fall var avsedd att huvudsakligen
baseras på vattenkraft, beslöt man att för företagets
planering och genomförande tillkalla den
konsulterande firman Messrs Rendel, Palmer & Tritton i
London, vilken upprättat samarbete med A.-b.
Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm. De båda firmorna
etablerade för ändamålet en hydro-elektrisk avdelning i
London, vilken avdelning med major VON
HEIDENSTAM som chef trädde i funktion vid årsskiftet 1926
-1927. Dessförinnan, under senare hälften av 1926,
hade vissa förundersökningar ägt rum i Malaya och
bearbetats i Stockholm och London. De förberedande
elektrotekniska frågorna behandlades därvid i
Stockholm av överingenjör TORSTEN HOLMGREN.
Efter upprättandet av den ovannämnda
gemensamma konsulterande byrån i London handlades det
elektrotekniska arbetet och de därmed
sammanhängande kraftangelägenheterna därstädes och
anförtroddes åt undertecknad, som till medarbetare fick
Rendel, Palmer & Trittons elektrotekniske ingenjör
Mr HUGHES.
Byggnadsarbetet i Malaya kontrollerades av
svenska och engelska ingenjörer med kapten THULIN som
"Resident Engineer".
Kraftbolagets kapital utgöres huvudsakligen av
de-bentures och till en mindre del av aktier. Enligt den
vid bolagets bildande gällande "Trade Facilities Act",
som innebar, att leveranserna skulle, så vitt möjligt,
tillverkas i Storbritannien, garanterade staten
utdelningen å större delen av debenturekapitalet, varjämte
en del av detta kapital tillsköts av brittiska
regeringen i Malaya. På grund av de stora intressen,
som staten sålunda ägde i företaget, uppdrog den åt
en annan konsulterande firma, Messrs Preece,
Cardew & Rider i London, att kontrollerande följa
utvecklingen i stora drag.
Lokala förutsättningar.
Tennfyndigheterna i Perakstaten ligga
huvudsakligen i en dalgång på ömse sidor om en biflod till den
genom staten flytande Perakfloden. Det befanns
möjligt att ur denna sistnämnda flod erhålla
kraftbelopp av en för den ifrågasatta elektrifieringen lämplig
storleksordning. På grund av stor variation i
vattenföringen vid vattenkraftverket måste dock ett
kompletterande ångkraftverk anslutas till kraftnätet.
Kraftsystemet utgöres därför av ett vattenkraftverk
med en kapacitet av 33 000 kVA, ett ångkraftverk
med en kapacitet av 22 500 kVA samt ett
distributionsnät, som för närvarande i sina huvuddelar är
utbyggt för en maximieffekt av ca 36 000 kVA.
Å fig. 1 visas ett medelvaraktighetsdiagram för
effektleveranserna från vatten- och ångkraftverket
vid maximal belastning på systemet. De heldragna
linjerna ange botteneffekt, de streckade toppeffekt.
För upptagning och utvinning av tennet ur den
tennförande marken använder man sig i Malaya
huvudsakligen av två metoder, nämligen muddring i
de vidsträckta kärrtrakterna och uppumpning av
tennförande slam från öppna gruvschakt i de torrare
trakterna. I båda fallen låter man efter uppfordringen
slammet rinna utför en trappformig ränna. Härvid
avsätter sig det tunga tennet på trappavsatserna,
under det att resten av slammet åter tippas ut i
kärret eller till tippningsplatser vid gruvschakten.
Före elektrifieringen användes allmänt
råoljemotorer som drivkraft för mudderverken och
gruvpumparna. Ett av de största tennbolagen hade dock
redan anlagt ett mindre ångkraftverk för eget behov
och distribuerade den elektriska kraften till sina
gruvor med 3 000 volt trefasspänning.
De större tennbolagen äro i regel europeiska, men
även en del stora kinesiska företag finnas. De mindre
tenngruvorna ägas nästan uteslutande av kineser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
