Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 71 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1931 - A. Ritzler: Regulatorer av reostattyp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 12. Överströmsskyddsregulator av trefastyp.

asynkrongeneratorer. Utförd som likströmsregulator
har den fått användning som strömregulator,
spänningsregulator, effektregulator, för reglering av
spänningen vid likströmsmaskiner i enkel- eller
parallelldrift, för reglering av varvtalet vid pappersmaskiner,
som strömregulator och effektregulator samt som
tågbelysningsregulator.

Som överströmsskyddsregulator har regulatorn till
uppgift att skilja mellan övergående kortslutningar
och kortslutningar av längre varaktighet. Vid en
övergående störning inkopplar den automatiskt ett
regleringsmotstånd och bringar således genom att
reducera generatorspänningen störningarna att
försvinna samt återställer normalt drifttillstånd Vid
störningar av längre varaktighet, vilka ej kunna
hävas genom reducering av driftspänningen, bringar
regulatorn ett maximaltidrelä till utlösning i den
felaktiga linjen. Genom detta arbetssätt hos
överströmsskyddsregulatorn reduceras alltid en störnings
inverkan på oljeströmbrytaren, på generatorn och
strömförande delar i en anläggning, varjämte
parallelldriften bör kunna upprätthållas genom långsam
stegring av spänningen, efter det att en störning
försvunnit.

Överströmsskyddsregulatorn, som finnes i såväl
enfasigt som trefasigt utförande - det senare enligt
fig. 12 - skiljer sig i fråga om enfasigt utförande
från spänningsregulatorn endast genom kopplingen
och reglermgsmotståndet, vilket senare här är av
betydligt högre storleksordning än vid en
spänningsregulator, och vid trefasigt utförande därigenom, att
den har tre system i stället för ett. För att
överströmsskyddsregulatorn även i enfasigt utförande
skall arbeta tillfredsställande, är magnetsystemet
kopplat till tvenne korskopplade
strömtransformatorer, en per fas, under det att vid regulatorer i
trefasutförande varje system är anslutet till sin
strömtransformator. Detta framgår även av fig. 13, där 1
betecknar spänningsregulatorn och 2
överströmsregulatorn samt 6 maximaltidreläerna,
överströmsskyddsregulatorn inkopplas alltid i serie med
spänningsregulatorn och är som regleringsmotstånd i normal
drift alltid kortslutet. Stiger emellertid strömmen
utöver det värde, för vilket regulatorn är inställd,
träder regulatorn i funktion. Då dess motstånd är av
betydligt högre storleksordning än
spänningsregulatorns, reduceras härvid magnetiseringen och därmed
även generatorspänningen för att förhindra, att
generatorn arbetar som generator på kortslutningsstället.
Är störningen av kortare varaktighet än som
motsvarar den tid. för vilken det till
överströmsskydds-regulatorn kopplade maximaltidreläet är inställt,
återgår Överströmsskyddsregulatorn efter störningens
hävande till utgångsläget, och spänningsregulatorn
träder åter i funktion. Skulle störningen däremot
giva anledning till en större ström än den. för vilken
nämnda maximalströmtidrelä är inställt, och vara
längre än den inställda tiden, urkopplar
generatorbrytaren.

Som effektregulator har regulatorn enligt denna
princip även fått vidsträckt användning inom de
industrier, vilkas egna centraler, antingen
ångkraftcentraler eller vattenkraftcentraler, arbeta parallellt med
främmande centraler som kraftleverantörer och där
det således är av vikt att utnyttja ett visst abonnerat
effektbelopp. Speciellt inom cellulosaindustrien
arbeta de i en värmecentral installerade turbinerna
med direktkopplade generatorer för utvinning av
effekt genom torkånga vanligen parallellt med en
främmande kraftleverantör, då den i den egna
kraftcentralen genererade energien i de flesta fall ej är
tillräcklig. På grund av turbinregulatorernas större
känslighet har därvid den egna kraftcentralens
aggregat fått lämna grundeffekten, under det att
toppeffekten vanligen uttagits från den främmande
kraftleverantören, i stället för omvänt, och en dålig
utnyttning av kraftkontraktet har blivit följden.

Magnetsystemet är hos effektregulatorn kopplat
som en wattmeter, ansluten till en
strörntransformator och en spänningstransformator enligt fig. 14 och
15, den förstnämnda visande en effektregulator,
kopplad över en vridmagnet till en slidventil, och
den senare en effektregulator, kopplad till en för-



Fig. 13. System med överströmsskyddsregulator.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>