Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - S. Nordström: Fjärrmätning och fjärrkontroll med hjälp av kommersiella svagströmsförbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det 0-250 per/sek, på vanliga telefonledningar
utnyttjas för s. k. underlagringstelegraf eller
"composite telegraph".
Om telegraferingstecknen för överföring på
ledningen omsättas till ton- eller högfrekvenssignaler,
erfordras för en telegraferingshastighet av 100-110
Wh ord per min. cirka 170 per/sek. Nöjer man sig
med en lägre hastighet av 40-50 baud, som är
tillräcklig för fjärrskriftmaskiner av olika slag, t. e.
Morkrums Teletype eller Siemens Ferndrucker, är 120
per/sek, mellan de olika kanalernas bärfrekvens
tillräckligt.
Denna senare siffra torde bli erkänd som europeisk
standard, under det att man enligt amerikansk praxis
arbetar med 170 per/sek, bandbredd.
Hur är det nu ordnat, för att man med tillämpning
av vad nyss sagts skall få en så rationell utnyttning
av ledningsnätet som möjligt? Låt oss undersöka de
skilda lednings typerna var för sig.
Lokalledningar.
Dessa äro nästan uteslutande förlagda i s. k.
lokal- eller abonnentkablar, uppbyggda av
hopsnodda par, eller i utkanterna av telefonnäten å
blanktråd. Här förekommer av ekonomiska skäl ingen
dubbelutnyttning av ledningarna, då tillsatserna för
simultandrift skulle bli dyrare än ledningarna själva.
Begäran har ofta framförts om förhyrande av dylika
ledningar för andra signaländamål än telefon- och
telegrafförbindelser, och telegrafverket har härvidlag
visat tillmötesgående i görligaste mån.
Framställningarna måste dock prövas från fall till fall, ty en
oavvislig fordran för uthyrning måste vara dels att
den använda spänningen är ofarlig såväl för
telegrafverkets personal som för materielen, dels att inga
strömmar, som kunna förorsaka störningar i
intillliggande ledningar tillåtas på den förhyrda ledningen.
Vidare kan svagströmsanläggningsägaren ej gärna
åtaga sig t. e. att hålla ett visst bestämt motstånd i
en strömbana, ty ledningen måste tillåtas i vanlig
ordning bli underkastad de omläggningar, som
betingas av ombyggnader och omflyttningar i näten
osv.
Sådana lokalledningar ha uthyrts för mätändamål
i rätt stor utsträckning. I Göteborg uthyras t. e. ej
mindre än 160 km lokalledningar för
vattenståndsmätning. En maximal spänning av 50 volt och vissa
andra villkor, avsedda att förebygga störningar, äro
föreskrivna för den impulsström det gäller att
överföra i detta fall.
Vid andra strömarter föreskrivas andra värden,
och gäller det växelströmsöverföring eller överföring
av likströmsimpulser med skarp vågfront, är det
naturligt, att filter måste inkopplas för
neddämpande av störningar på andra närbelägna ledningar.
Kortare mellanstationsförbindelser.
Sådana ledningar äro antingen förlagda i
lokalkablar och på landsbygden å luftledningar, oftast av
järn, eller i pupiniserade kablar av enklare utförande
än långdistanskablarnas. Såväl luftledningar som
landskablar utnyttjas intensivare genom s. k.
duplicering, en transformatorkoppling, som på två
dubbeltrådiga ledningar framställer en tredje konstgjord
eller s. k. duplexledning. Se fig. 1.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
