- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
91

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - S. Nordström: Fjärrmätning och fjärrkontroll med hjälp av kommersiella svagströmsförbindelser - W. Hesselius: Fjärrmätning enligt Siemens' impulsfrekvenssystem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle ökas ofantligt, om någon tråd jordsattes i
kabeln.

I vissa fall skulle man alltså kunna tänka sig, att
dylika förbindelser ställdes till fjärravläsningens
tjänst, om behovet av telegrafförbindelser ej är
alltför stort på ifrågavarande route.

En övergång till underlagringstelegrafi, just
motsvarande det amerikanska composite
telegraph-systemet, har skett i viss utsträckning på
kontinenten, särskilt i Tyskland. I stället för att man
på luftledningar i U. S. A. får 4 telegrafledningar på
varje fyrskruv, innehållande tre telefonförbindelser,
arbetar man med 2 telegrafledningar per fyrskruv i
kablarna, i det att andra branschen av
telefonledningen användes som återgångsledning för att
undvika jorden härför. Som redan nämnts vid
behandling av blanknäten, erfordras emellertid för dylik
telegrafi relativt dyrbara filter samt omläggning av
signalsystemet å telefonförbindelserna från nu
använda 25 per/sek, till tonsignalering för att
ringsignalerna ej skola störa telegrafskriften. Denna
omläggning kostar även pengar, varför någon anledning att
gå in för densamma ej finnes, innan stora och
bärkraftiga ledningsbehov göra sig gällande. I Europa är
500 per/sek, standard för tonsignalering i motsats till
1 000 per/sek.-systemet i U. S. A.

I alla olika system för kabeltelegrafering uppsättas
på kabel- eller överdragsstationerna telegraföverdrag,
så att telegraferings- eller impulsströmmen från
lokala stationen eller eventuella mätanordningar
omsättes till en av kabelanläggningen bestämd och
behärskad ström.

I kablarna kan bärvågstekniken ej användas i så
stor utsträckning, då gränsfrekvensen på grund av
pupiniseringen av ekonomiska skäl är vald just att
passa för kommersiell telefonering men ej högre. Å
vissa huvudstråk utnyttjas dock telefonledningarna
för telegrafi genom s. k. tontelegrafering, varvid
telefoneringen givetvis slopas på dessa telefonledningar.
Vi ha i Sverige en sådan anläggning i drift Stockholm
-Göteborg, omfattande 12 dubbelriktade kanaler å
en fyrtrådstelefonledning. Det är ett tämligen
dyrbart men också mycket driftsäkert system.
Årskostnaden uppgår till ett belopp av storhetsordningen
20 000 kronor per kanal för denna 533 km långa
sträcka, varför det väl är uteslutet att använda
sådana förbindelser för mätändamål.

Av vad ovan anförts framgår, att några outnyttjade
möjligheter icke finnas i de moderna telefonnäten,
varför man även för fjärrmätning och
fjärrmanövrering närmast måste räkna med att förhyra vanliga
kommersiella telefon- eller telegrafförbindelser.
Några möjligheter att erhålla enklare och därför
billigare förbindelser, jämförliga med sekunda kraft,
finnas för närvarande icke.

Det har framkastats, att man skulle kunna tänka
sig en anordning sådan, att man efter begäran av ett
vanligt telefonsamtal skulle kunna koppla in någon
anordning för fjärrmätning tillfälligt å den erhållna
telefonförbindelsen. Detta är en ur telegrafverkets
synpunkt icke gärna godtagbar utväg. Givetvis kan
problemet lösas rent schematekniskt, men så allvarliga
olägenheter torde uppstå, att ingen
telefonkoncessionär vill gå in härpå. Någon metallisk förbindning
kan naturligtvis ej erhållas på en på sådant sätt
uppsatt telefonförbindelse på grund av dupliceringar,
inkopplade telefonöverdrag m. m. Återstår
möjligheten till någon slags tonöverföring. Det förutsätter
dock mera invecklade apparater hos abonnenterna,
vilka apparater under alla förhållanden måste
godkännas av telefonanläggningens representanter, ty
den på ledningen utgående tonen måste begränsas
till intensitet och avpassas till frekvensen för att icke
föranleda olägenheter.

Något ansvar för avbrott i kommunikationen kan i
dylikt fall ej givas. Dels kan befaras, att
reparatörspersonalen å överdragsstationerna taga ifrågavarande
toner som bevis för fel och taga förbindelsen för prov.
Dels kan den övervakande rikstelefonisten komma in
på ledningen och, även om hon ej bryter, orsaka så
stor ändring i nivån, att tonsignalerna bli för svaga
för mätändamål.

Många andra olägenheter i underhållshänseende
kunna tänkas vid tillfälligt anordnande av dylika
förbindelser, men det skulle föra för långt att gå in härpå.
Dock bör påpekas att för s. k. förmedlade kopplingar,
då direkta ledningar saknas mellan mätorterna,
kompliceras förhållandet dessutom av snöröverdrag. En
olägenhet för abonnenten kan tänkas uppstå genom
den väntetid, som man alltid får räkna med vid
beställning av telefonsamtal, under det att mätbehovet
kanske är av ögonblicklig natur.

Ett annat alternativ för anordnande av tillfälliga
mätförbindelser med uppkoppling av
telegrafabonnenter liksom telefonabonnenter nu kopplas på
kortare tid för rikssamtal är även olämpligt under
nuvarande förhållanden, då detta förutsätter en så stor
dylik abonnentstam, att särskilda kopplingsstationer
skulle kunna inrättas. Tidpunkten för inrättande av
sådana kopplingstelegrafstationer kan ännu ej
förutses.

Då borde måhända först försändning med post vid
affärskorrespondens ställas på avskrivning och
ersättas med fjärrskrift per telegraf, men de ekonomiska
förutsättningarna härför föreligga ej för närvarande,
åtminstone enligt mitt fömenande.

Som sammanfattning kan alltså sägas, att på
kortare sträckor är det nästan alltid möjligt att räkna
med att ledningar av telegrafverket omedelbart kunna
ställas till förfogande för fasta fjärrmätningsbehov.

På långdistansrouterna kunna telefon- eller
telegrafförbindelser, lämpliga för mätändamål, ställas till
förfogande först efter viss tid, längre å
blanknätsrouterna, där möjligen nybyggnad erfordras, än å
kabelsträckorna. Även här måste man emellertid räkna
med uthyrning av hel förbindelse för åtminstone
något år och icke endast med tillfälligt uppkopplade
kombinationer.

Några möjligheter till anordnande av särskilt
billiga överskottsledningar föreligga tyvärr icke.

FJÄRRMÄTNING ENLIGT SIEMENS’
IMPULSFREKVENSSYSTEM.



Av W. HESSELIUS.

Om man undantager de relativt komplicerade
potentiometerförfarandena, så äro alla de
fjärrmätmetoder, som äro baserade på intensitetsvariationer av
strömstyrkor och spärrningar, i högre eller lägre grad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free