Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 105 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1931 - R. Philipson: Några inom vattenfallsstyrelsen utförda fjärrmätnings- och fjärrkontrollanläggningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trollrummet. Valsens manövrering sker med ett
halvautomatiskt likströmsmaskineri, som startas, stoppas
och reverseras från kontrollrummet med tillhjälp av
tryckknappar. Valsens läge indikeras med
växel-strömsmaskiner av samma typ som för
pegelöverföringen. Dessa matas från 50 per, 380 Volt nätet
och förbruka något hundratal voltampere.

Fjärrpegel Lanforsen-Älvkarleby.

Efter Lanforsverkets igångkörning rättas
dämningen vid Älvkarleby efter vattenståndet vid
Lanforsens fot 4 km uppströms Älvkarleby.
Pegelanlägg-mngen för fjärröverföringen är byggd enligt samma
grundprincip som den mera lokala överföringen i
Älvkarleby. Lanforspegeln arbetar med enfasigt
matade rotorer och trefasiga sinsemellan hopkopplade
statorer, medan vid den tidigare anläggningen
trefasigt matade statorer i stället inducerade på enfasigt
lindade rotorer. Antalet ledningstrådar är i båda
fallen fem, men frånvaron av det med den
trefasiga matningen följande roterande fältet medger
en mjukare gång. Det roterande fältet medförde
nämligen ett vridmoment, som måste utbalanseras
med en motvikt, vilken i sin tur gav anledning till
urfasning vid strömavbrott.

Fjärrpegel Älvkarleby-Stockholm.

Då magasinet i Älvkarleby användes för
dygnsreglering vid centralblocket fordras det att magasinets
ställning är bekant för det centrala driftkontoret i
Stockholm, vilket som ovan nämnts handhar
belastningsfördelningen mellan kraftstationerna.
Pegelställningen vid Älvkarleby överföres till Stockholm
genom tillämpning av impulstidsystemet. De skilda
länkarna i överföringen utgöras av den ovan
om-nämnda lokala överföringen med 50 per. växelström



Fig. 3. Mottagaren i Norrviken.



Fig. 4. Det inre av mottagaren i Norrviken.

från magasinet till kontrollrummet i Älvkarleby, en
med impulser arbetande högfrekvenskanal på 70 kV
ledningen Älvkarleby-Norrviken samt en
telegrafverkets ledning, som från Norrviken överför
likströmsimpulser till registreranordningen i Stockholm.
Överst i fig. l äro länkarna schematiskt framställda
och de skilda delarnas längder angivna. För
införande av tidsmomentet i överföringen användas
vanliga urverk, vilka erbjuda en för ändamålet fullt
tillräcklig precision.

Detaljerna är följande: Urverket i Älvkarleby driver
en arm, som roterar l varv på 5 minuter. Armen
passerar därvid förbi två kontaktanordningar, en fast
och en rörlig. Den rörliga kontaktens läge på varvet
bestämmes av vattenståndet. Antag att anordningen
är i vila, så när som på urverken. Armen roterar
och passerar förbi den fasta kontakten med den
påföljd att högfrekvenssändaren sättes igång och en
högfrekvent impuls utskickas på kraftledningen. I
Norrviken omsätter en mottagare
högfrekvensimpulsen i en likströmsimpuls, och i Stockholm påverkar
likströmmen ett relä, som intar arbetsläge, med den
följd att urverket kopplas till registrerpennan.
Denna startperiod sker med ringa tidsutdräkt. Så
fortsätter armen i Älvkarleby, högfrekvensimpulsen,
likströmmen och registrerpennan i Stockholm ända
tills armen i Älvkarleby hunnit fram till den rörliga
kontakten. När denna slutits, stoppas
högfrekvenssändaren och därmed impulserna, och urverket i
Stockholm skiljs från pennan. Pennan har rört sig
med konstant hastighet och dess väglängd är alltså
direkt proportionell mot impulstiden, som i sin tur
är beroende på avståndet mellan den fasta och den
rörliga kontakten vid sändaren, dvs. pennans rörelse
svarar mot vattenståndet. Det enda som återstår i
cykeln är pennans återföring till utgångsläget, vilket
sker med tillhjälp av en motormekanism, som sättes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>