Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 122 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1931 - S. Lemoine, E. Magnusson: Stockholms nya rundradiostation - Litteratur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 19. Fältstyrkekurvor för Stockholms nya sändarestation vid Spånga.

På längre avstånd från Stockholm avtager
fältstyrkan kontinuerligt i enlighet med i figuren
angivna nivåkurvor.[1] Högsta värden å fältstyrkan
hava - såsom även varit att förvänta - erhållits
över Mälaren i riktning mot Köping, varest den inre
hörbarhetsgränsen sträcker sig till ett avstånd av
cirka 120 km. I sydväst förete kurvorna en viss
sammanträngning på grund av terrängens mer
kuperade beskaffenhet samt en för radiovågorna i samma
mån ökad dämpning med l,5-millivoltsgränsen på
ungefär 90 km strax norr om Nyköping. Delvis
samma förhållande råder i nordlig riktning intill den
egentliga Upplandsslätten, varefter kurvorna ånyo
förlöpa längre i sär. Vidare må anmärkas, att
Västerås kommit i ett gynnsammare läge än tidigare
med en fältstyrka av cirka 4 millivolt per meter,
likaledes Uppsala och Enköping strax utanför 5, resp.
10 millivoltslinjerna.

Den utpräglat elliptiska form, de innersta kurvorna
utvisa på närdistans, är att hänföra till de båda
fristående, jordförbundna masterna, vilkas
sammanbindningslinje ligger vinkelrätt mot ellipsens
storaxel. Dessa oregelbundenheter utjämna sig så
småningom på större avstånd och ha icke givit anledning
till företagandet av korrektioner för erhållande av en
strålningskarakteristik av mer cirkulär form.

Med användning av rör mottagare har den nya
Stockholmsstationen givetvis en betydligt större
räckvidd än vad kurvorna för den inre
hörbarhets-zonen ange. Att fading uppkommer efter mörkrets
inbrott på kvällarna, vare sig detta sker på närmre
håll i form av
kvalitetsdistorsion eller längre bort
som periodiska
försvagningar och förstärkningar
av ljudstyrkan, är som
bekant oundvikligt.
Undersökningar härom ha
planerats men på grund av
bristande tid ännu icke
medhunnits.

I detta sammanhang
skall vidare beröras
lyssningsmöjligheterna av
utländsk rundradio i don
nya stationens närhet.
Givet är, att Stockholms
norra förstadssamhällen i
detta hänseende kommit
i sämre läge än tidigare
samt att
utlandsmottagningen försvårats, vilket
dock ingalunda är
liktydigt med att densamma
blivit omöjliggjord eller
att lyssnarna blivit helt
avstängda från
yttervärlden. Saken låter sig
ordnas med tillhjälp av
relativt enkla hjälpmedel.
Vid försök, som utförts av
radiobyrån, har befunnits,
att en icke alltför
komplicerad vågfälla kan helt
utestänga lokalstationon. Kostnaden för en dylik
anordning är också att betrakta såsom överkomlig.

Frågan om de större rimdradiostatlonrrnas
övertoner och deras störande inverkan genom interferens
har på senare år blivit allt mer aktuell, i samma mån
sorn effektbeloppen gått i höjden. Andra övertonen
av Stockholmsstationens våglängd, dvs. cirka 218
meter, har under den gångna hösten också noggrant
registrerats av Internationella rundradiounionens
mätlaboratorium i Brüssel. Efter nyligen företagen
inkoppling av övertonsfilter har emellertid olägenheten
avhjälpts. Mätningar, som företagits i stationens
omedelbara närhet, ha givit vid handen, att
fältstyrkan av denna andra, för övrigt den starkaste av
övertonerna, tack vare filtret reducerats till cirka 0,05 %
av grundvågens, vilket motsvarar endast bråkdelen
av en watt i strålning.

LITTERATUR

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>