Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1931 - Föreningsmeddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
136
TEKNISK TIDSKRIFT
4 JULI 1931
sändes in på en resonansanordning med anslutning till
den i föreläsningssalen uppsatta högtalaren. Genom
avstämning framlockades först grundtonen, sedan de olika
udda övertonerna, varigenom en god uppfattning av
amplitudförhållandena erhölls, bekräftande den
matematiska analysen av de rätvinkliga tecknen, som förut
visats å en skioptikonbild, med tillhjälp av Fouriers serie.
Efter en redogörelse för hur växelströms- och
multipeltelegrafi uppökar förbindelsernas överföringsmöjligheter,
skedde nästa demonstration, som avsåg att klargöra
verkan av inkoppling av filterkedjor och andra apparater
med liknande egenskaper. En klar summerton sändes i
form av skarpa telegraftecken först direkt på högtalaren,
sedan genom ett treledigt filter. I förra fallet hördes
tecknen skarpt avgränsade, i det senare fallet blevo de
på grund av insvängningsförloppen mjukt avtrubbade
både vid början och slutet.
Professor Küpfmüller övergick härefter till telefonien.
Samma lagar gälla här för signalernas fortplantning
efter ledningen. Framför allt efter elektronrörets
införande i telefonledningarna för förstärkningsändamål har
det emellertid blivit nödvändigt att begagna förenklade
räknesätt med angivande av förstärkning och dämpning
i neper. Villkoren för en klanderfri teckenöverföring
angåvos: frånvaro av amplitud- och fasdistorsion samt
nonlineär distorsion. Särskilt på fas- eller
hastighetsutjämningens område har föredragshållaren som bekant
lämnat originella bidrag. Motsvarande fenomen
påvisades i praktiken först av CLARK vid A. T. T. i U. S. A.
år 1923.
Hastighetsdistorsionen uppstår företrädesvis i långa
pupinledningar, vilka som bekant numera nästan
uteslutande komma till användning vid kabelförläggning.
Den beror på att de lägre frekvenserna snabbare bygga
upp sig utefter ledningen än de högre, varför örat
erhåller impulser, som borde kommit samtidigt, med en
viss tidsskillnad. En skillnad på 10-15 m sek. kan
möjligen tolereras, men vid större tidsskillnader uppstår
alltför stor grumling av ankommande tal. För att
motverka detta förhållande inkopplas å ledningen s. k.
hastighetsutjämnare, apparater, där de låga frekvenserna
försenas lika mycket som högfrekvenserna försenas av
pupinledningen.
Det elegantaste och mest instruktiva försöket
framfördes nu för att illustrera detta sakförhållande. Genom
telegrafstyrelsens och tyska telegrafförvaltningens
tillmötesgående disponerades en direkt telefonförbindelse till
Siemens’ Wernerwerk i Berlin, där den omfattande
apparatutrustningen för ifrågavarande försök var placerad,
över en konstledning därstädes, representerande 3 000 km
medelstarkt pupiniserad kabel med erforderliga
telefonöverdrag, sändes via den 1100 km långa och med 9
mellanöverdrag försedda telefonförbindelsen till Stockholm
olika signaler till högtalaren i föredragssalen. (Som
bekant är hastighetsdistorsionen mindre ju svagare
pupiniseringen är. Å svagt pupiniserade ledningar av i
Sverige brukad typ torde distanser upp mot 4 000-5 000
km kunna nås utan fasutjämning). Först sändes
knackljud direkt på den svagt pupiniserade telefonförbindelsen
från Berlin till högtalaren, som återgav knackningarna
utan uppfattbar distorsion. Härefter sändes samma ljud
över konstkabeln, varvid den enkla knackningen på
grund av fasdistorsionen utdrogs till ett långdraget
"oouii". Efter tillkoppling av fasutjämningsapparaterna
till konstledningen erhöllos de enkla knackljuden åter
tillbaka. Som jämförelse sändes knackningarna genom
fasutjämnarna enbart, varvid en motsatt effekt, ett
"iiuoo"-ljud erhölls. Samma experiment företogos därpå
först med summertoner och sedan med tal, som utan
fasutjämning blev nästan obegripligt. De med en aldrig
svikande ackuratess utförda experimenten framkallade
spontana applåder.
Slutligen angav föredragshållaren de särskilda krav,
som ställas på ledningar för överföring av bildtelegram
och rundradioprogram.
Det på en lätt uppfattbar och tydlig tyska framförda
föredraget, som med det valda ämnet över huvud taget
icke kunde göras mera tillgängligt, avtackades med
livliga applåder, varefter ordföranden på de icke färre än
200 åhörarnas vägnar till slut framförde ett varmt tack
för den intressanta och instruktiva föreläsningen.
Cirka 70 medlemmar förflyttade sig sedan till
Studentkårens funkislokaler i närheten, där en
ändamålsenlig måltid intogs under hemtrevlig stämning trots den
i referentens tycke ödsligt stora salen. Tal höllos för
föredragshållaren såväl av ordföranden som å den yngre
ingenjörsgenerationens vägnar av klubbmästaren,
ingenjör SILVERHJELM. I sitt tack inneslöt professor
Küpfmüller de svenska och tyska förvaltningarna för allt
välvilligt bistånd med försöken och även firman Siemens,
vilken både i Berlin och Stockholm ställt
demonstrationsapparater till förfogande. Föredraget, vars
intresseväckande förmåga framgick av den ovanligt stora
anslutningen, torde komma att i något förkortad form inflyta i
Elektroteknik.
S. R. N.
Svenska elektroingenjörsföreningen, avdelning av
Svenska teknologföreningen, avhöll torsdagen den 28
maj 1931 sitt ordinarie vår sammanträde i form av ett
studiebesök hos Sieverts kabelverk, Sundbyberg.
Deltagarna samlades kl. 14,45 utanför fabriken, där
de välkomnades av fabrikens tekniske ledare,
överingenjör B. ELL, varefter den synnerligen välordnade och
moderna fabrikationen togs i skärskådande under
ledning av ett flertal av fabrikens ingenjörer.
Härefter samlades man på restaurant Stenvillan i
Sundbyberg, där ett kortare sammanträde hölls under
ordförandeskap av föreningens ordförande, överdirektör
W. BORGQUIST. Tekn. dr R. LUNDHOLM höll ett föredrag
över ämnet "Kondensatorn som amplitudskydd vid högre
driftspänningar, jämförd med moderna amerikanska
överspänningsskydd". Efter det synnerligen intressanta
och på värdefulla egna undersökningar baserade
föredraget utspann sig en kortare diskussion med inlägg av
herrar Borgquist, Herlitz och Dahlgren samt
föredragshållaren.
Efter sammanträdets slut färdades deltagarna till
restaurant Stallmästaregården, där vårmiddag avåts under
bästa stämning. Under middagen utväxlades ett flertal
till formen fulländade men icke desto mindre ärligt
menade och välförtjäna artighetsbetygelser mellan
Sieverts kabelverk och Svenska
elektroingenjörsföreningen.
De till ett 50-tal uppgående deltagarna åtskildes ca
kl. 22,30.
F. Dn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
