- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
138

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1931 - Spänningsreglering - Fritz Jacobsson: Spännigsreglering i växelströmsnät på landsbygden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


spänningens, konstans. Med hänsyn till den
besparing, som den enskilde konsumenten därvid kan
uppnå, är det fullt motiverat att för områden,
tillhörande denna kategori, ställa högre krav på
spänningsregleringen.

Begreppet normal spänningsreglering kan sålunda
uppfattas som en funktion av flera oberoende
variabler. Problemet är i mycket en ekonomisk fråga.
Man bör icke eftersträva konstant spänning till varje
pris, utan i stället se till, att de kostnader, som
nedläggas på spänningens förbättring, äro ur
konsumenternas synpunkt motiverade. Snäva toleranser för
spänningen höja kraftkostnaden och hindra ökad konsum-
tion. Om däremot ökad användning av energien kan
stimuleras genom låga pris, kommer man för allt mindre
samhällen småningom upp till sådana kraftbelopp, att
en noggrannare spänningsreglering kan anses
ekonomiskt motiverad. Bestämmandet av nämnda
kraftbelopp är i sin ordning beroende dels av
belastningens art, dels av kostnaden för erforderliga
regleringsorgan. Det föreligger utan tvivel ett påtagligt behov
av enkla, billiga men samtidigt pålitliga apparater
för automatisk spänningsreglering vid mindre
effektbelopp. Konstruktörer och uppfinnare hava här
ett arbetsfält, som troligen erbjuder en del
möjligheter.

SPÄNNINGSREGLERINGEN I VÄXELSTRÖMSNÄT
PÅ LANDSBYGDEN.[1]

Av FRITZ JACOBSSON.

Spänningsfallets storlek.

I likströmsnäten arbetar man med synnerligen
måttliga spänningsfall. Man kan anföra följande
siffror såsom exempel: I matarkablarna 8 %, i
för-delningsnätet 4 % och i installationerna 2 %, alltså
sammanlagt 14 % från generatorklämmorna till
konsumtionspunkten.

I växelströmsnäten är sammanlagda
spänningsfallet från generatorn till konsumtionspunkten flera
gånger större. Som exempel härpå vill jag lämna
några uppgifter rörande Älvkarleby kraftverk.

Höglast Låglast
Från generatorerna till
sekundärtransformatorernas
sekundärsida .............. 12-20 % 6-10 %

De lägre siffrorna avse de centralare stationerna,
medan de högre siffrorna avse de periferiskt belägna
stationerna. Vi se, att redan denna första
överföringsetapp betingar högre spänningsfall än den totalsumma
jag angivit för likströmsnätet.

Från sekundärstationerna fram till
konsumtionspunkten hava vi en hel rad av spänningsfall, vilkas
ungefärliga värden angivas i nedanstående tabell:

Höglast Låglast

Sekundärlinjer............... 0-8 % 0-2 %
Tertiärtransformatorer ........ 4 % l %
Tertiärlinjer................. 0-10 % 0-2 %
Kvartärtransformatorer ....... 5 % l %
Kvartärlinjer................ 0-5 % 0-1 %
Installationer................ 2 % 1 %

Om vi särskilja linjerna i en grupp och övriga
anläggningsdelar i en annan grupp, finna vi, att
resulterande spänningsfallet från sekundärstationerna
fram till konsumtionspunkten blir

Vid höglast

för linjerna (1 - 0.92 . 0,90 . 0,95) . 100 % = (1 - 0,79) .
. 100 = 21 %,

för andra delar (1 - 0,96 . 0,95 . 0,98) -100 % -
= (1-0,89) -100 = 11 %,
för båda grupperna (1 - 0,79 . 0,89) . 100 % =
= (1 - 0,70) . 100 = 30 %.

Vid Låglast
för linjerna (1 - 0,97 . 0,98 . 0.99) . 100 % = (l - 0,94) .
.100 = 6 %,
för andra delar (1 -0,99 . 0,99 . 0,99) . 100 % =

= (1 - 0,97) . 100 = 3 %,
för båda grupperna (1 - 0,94 . 0,97) -100 % -
= (1 - 0,91) . 100 = 9 %.
Maximala spänningsfallet blir sålunda för hela
systemet (1 - 0,80 . 0,70) . 100 % - (1 - 0,56) - 44 %.

Denna siffra på totala spänningsfallet verkar utan
tvivel hög. Dock kan man med tämligen enkla medel
hålla spänningen hos konsumenterna inom rimliga
gränser.

Spänningsregleringen.

Primärsystemets reglering innebär inga större
svårigheter, eftersom man dels kan variera spänningen i
primärstationen, dels kan koppla in olika uttag på
sekundärtransformatorerna. Det torde vara
tillräckligt att här omnämna, att sekundärtransformatorerna
äro försedda med två fasta primäruttag för 72,5 resp.
67,5 kV, varav det högsta användes i de centralare
stationerna och det lägsta i de periferiska. Dessutom
finnas på sekundärtransformatorernas sekundärsida
fyra under drift omkopplingsbara uttag för 20, 21, 22
resp. 23 kV.

Sekundärsystemets reglering är vida svårare,
emedan man här skall på en central punkt reglera
spänningen så, att den blir lämplig för ett stort antal
olika belägna konsumenter. Det är klart, att man icke
kan hålla normal spänning hos alla konsumenter
utan i stället måste eftersträva att största möjliga
antalet konsumenter få bästa möjliga spänning
.

Då jag nu i allra största korthet skall söka belysa
problemet, avser jag främst det stora flertalet
konsumenter, som äro anslutna enligt
trespännings-systemet (20, 3 resp. 0,22 kV). Till en början kan då
konstateras, att de spänningsfall, som äro gemen-


[1] Föredrag vid Svenska elektroingenjörsföreningens
sammanträde den 20 mars 1931.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free