Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1931 - E. Erikson: Spännningsreglering i stadsnät för växelström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apparater samt framför allt en del mera
spänningskänsliga förbrukningsapparater såsom
röntgenutrustningar m. m. Däremot påverkas belysningens
kvalitet i långt mindre grad än man skulle vara benägen att
tro, såsom just framhållits i byrådirektör Jacobssons
föredrag. Visserligen behöver man knappast inom ett
stadsnät utnyttja så stor spänningstolerans som
± 10 %, vilket förekommer på landsbygdsnäten.
Kedan en variation av ± 5 % är i allmänhet en
tillräckligt rymlig tolerans, inom vilken nätspänningen
utan större svårighet kan hållas. Hur långt denna
långsamma dagliga spänningsvariation skall pressas
ned för att man skall erhålla vad som för stadsnätet
skall anses vara fullgod spänningsreglering beror som
nämnts rätt mycket på vad konsumentkretsen är van
vid. Som en hållpunkt för diskussionen härom kan
jag nämna en erfarenhetssiffra från Stockholmsnätet.
Enligt denna skulle en grundton av totala storleken
5 à 6 % (dvs. dubbla amplituden = 5 à 6 %) vara
ungefärligen den gräns man bör sträva att uppnå.
Att ytterligare nedbringa spänningsvariationen är i
det hela onödigt för de allra flesta behov, som
förekomma på stadsnätet. Enligt våra erfarenheter från
Stockholmsnätet föredraga vi att förlägga större
delen av den oundvikliga spänningsvariationen under
lampornas nominella spänning, alldenstund
klagomålen mer gälla för stor lampåtgång genom
överspänning än för låg spänning. Den moderna tendensen är
ju att icke spara på ljusstyrkan, och därför kommer
man snarare att lägga märke till en
spänningsnedgång genom ljusets ändrade färg än direkt genom
bristande ljusstyrka. Med avseende på ljusets färg
äro ju emellertid de alltmera använda gasfyllda
lampstorlekarna rätt okänsliga för spänningen. Övergå vi
sedan till de nämnda övertonerna i regleringskurvan,
så äro dessa på grund av sin ringa storlek och
varaktighet utan betydelse för såväl lampekonomien som
för värmeapparater, motorer och de flesta andra
förbrukningsapparater, men spela däremot en stor roll
ifråga om belysningens kvalitet. Inverkan på
belysningen beror i främsta rummet på
spänningsändringens snabbhet. Ju snabbare denna försiggår,
desto lättare uppfattas den av ögat och desto mindre
variation kan tillåtas. Inkoppling och även i vissa
fall urkoppling av förbruknings,apparater ge ju
praktiskt taget momentana spänningssättningar, och det
är i huvudsak sådana belastningsstötar, som förorsaka
belysningsstörningarna.
Alldeles särskilt obehagliga äro periodiska
spänningssättningar dvs. sådana, som uppträda med
jämna, korta mellanrum med en period från några
sekunder ned till ca 1/10 sekund. Sådana kunna
uppstå från t. e. kolvpumpar och kolvkompressorer med
otillräckliga svänghjul, från
punktsvetsningsapparater m. m.
Följande tabell visar vad vi i Stockholm bruka rätta
oss efter ifråga om tillåten storlek av dessa plötsliga
spänningssättningar och deras inverkan på belysning
med 220 V lampor av vanliga storlekar.
Spännings-sättningarna bli märkbara, respektive störande, då
nedan angivna värden överskridas.
Märkbara Störande Tillåten storlek
Icke periodiska > 0,5 % >1,0 à 1,2 % 0,7 à 1,4 %
Periodiska .... > 0,3 % > 0,35 % 0,3 %
(perioden ca 1 - 1/10 sek.)
Det råder det egendomliga förhållandet, att en
spänningssättning på t. e. 0,4 %, som ögat ej alls
uppfattar, om den inträffar en enstaka gång, kan
bliva märkbar, t. o. m. starkt märkbar och irriterande,
om den upprepas i en takt av ca 5-10 gånger i
sekunden. Siffrorna för det tillåtna spänningsfallet
ange det av strömstöten förorsakade spänningsfallet
fram till den punkt, där ifrågavarande konsuments
ledning avgrenas från ledningen till andra
konsumenter. Siffrorna gälla vidare för s. k. närbelysning
för läsning, precisionsarbete o. d. Man får
emellertid även ifråga om de icke i egentlig mening
periodiska variationerna taga hänsyn till, hur ofta de
förekomma samt hur långt deras verkningar sträcka
sig. Strömstötar på lågspännlngsnätet ge endast helt
lokala sättningar, spänningssättningar på
högspänningsnätet beröra större områden. Den övre gränsen
i tabellen kommer därför ifråga, då det gäller
kontinuerligt arbetande apparater, anslutna till
lågspän-ningsnätet och den undre gränsen för intermittent
arbetande sådana, anslutna till högspänningsnätet.
Återstår frågan, vilken grad av spänningsprecision
man med rimliga medel kan uppnå på ett stadsnät
för växelström, Som exempel har jag härvid valt
Stockholms 50-periodsnät. Detta kan med hänsyn
till spänningsregleringens ordnande representeras av
följande förenklade schema.
Från 30 kV skenorna, där primärkraften matas in,
utgå 30 kV ledningar till ett flertal
transformatorstationer med 6 kV skenor, varifrån vidare utgå
lokala 6 kV fördelningssystem till nätstationer och 6
kV abonnenter. Som allmän regel kan ju sägas, att
ju lägre de procentuella spänningsfallen i ett
distributionssystem kunna hållas, desto stabilare och
enklare blir spänningsregleringen. Det finnes emellertid
vid stadsdistributionen ett hinder att draga full
nytta av de låga procentuella spänningsfallen, som
man skulle kunna erhålla tack vare korta avstånd och
stor belastningstäthet. Detta hinder ligger i
nödvändigheten att hålla ned kortslutningsströmmarna på
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
