Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Aug. 1931 - S. Velander: Spänningsvariationernas inflytande på energiens värde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
TEKNISK TIDSKRIFT
l AUG. 1931
£80
200
f60
130
20
fl
QO Q2 94- 96 93 <00 ’ f02 10^ iO6 43% W
spann / na
Fig. 1. Spänningsvariationernas inverkan på glödlampornas
ljusstyrka (/?) och livslängd (A) samt på kostnad per
lumentimme (x).
elektriska glödlampor. Om man förutsätter att
lampan vid normalspänning har mest ekonomisk
livslängd, så erhålles den i fig. l angivna relativa
variationen i kostnaden per lumentimme (»-kurvan).
Belysningen har emellertid sin betydelse
huvudsakligen därigenom, att den möjliggör för oss att utföra
arbete, Under i övrigt oförändrade förhållanden
växer arbetseffekten och det däremot proportionella
arbetsresultatets värde per tidsenhet med ökad
belysning, i varje fall inom praktiskt förekommande
gränser. Arbetseffektens variation med belysningen
mätt i lux ställer sig emellertid väsentligen olika allt
efter arbetets art. Ehuru undersökningarna på detta
område äro långt ifrån slutförd,a, synes man kunna
utgå från att arbetseffekten i stort sett varierar med
belysningen så som fig. 2 angiver. Över en viss gräns
ändrar sig arbetseffekten med logaritmen för
belysningen, men under detta gränsvärde sjunker den allt
snabbare för att vid en viss belysning gå ned till Ö.
Denna belysning kan allt efter arbetets art ligga
mellan en ringa bråkdel av en lux och några tiotals
lux. Ungefär likartat förskjuter sig den övre gränsen,
där den logaritmiska variationen börjar. Man kan
därför anse den i fig. 2 uppritade kurvan gälla
någorlunda generellt om belysningen anges i relativtal.
Kostnaden för belysningen jämfört med själva
arbetskostnaden varierar n.aturligtvis också från fall
till fall. För ett visst arbete kan det således hända,
att belysningskostnaden vid mest ekonomisk storlek
är lika stor som arbetskostnaden per tidsenhet, för
ett annat arbete är kanske förhållandet mellan dessa
värden t. e. 1/±5. För v,arje fall finnes det emellertid
en viss belysningsstyrka, som ger det bästa
ekonomiska resultatet. Väljer man sålunda sin belysning
under denna gräns, finner man, att en ökning av
belysningen medför en större ökning av
produktionsvärdet än av belysningskostnaden. Ovanför gränsen
ifråga är förhållandet det motsatta. Vid gränsvärdet
bör alltså den relativa ökningen i arbetskostnad +
be-lysningskostnad vara lika med den relativa ökningen
i produktionsmängd, Väljes belysningen så, att den
motsvarar detta gränsvärde ernås ekonomiskt
optimum.
Detta kan lätt visas matematiskt. En varas
självkostnad sammansättes i stort sett av kostnader för
material, belysning och arbete, i vilken senare
kostnad inbegripes såväl avlöningar som lokal- och
maskinkostnader o. d. Materialkostnaden är
proportionell mot produktionskvantiteten och alltså även
mot arbetseffekten, och den kommer därför att
variera med belysningen så som fig. 2 visar.
Kostnaden för belysning kan antas växa i direkt
proportion till ljusstyrkan. Arbetskostnaden kan däremot
anses vara oberoende av densamma (timavlöning).
Sättes arbetskostnaden per tidsenhet = a,
belysningen i lumentimmar per tidsenhet - fr,
belysningskostnaden per tidsenhet = Z,
materialkostnaden per tidsenhet = m och
produktionsmängden per tidsenhet - p,
så är alltså
a = konst.,
l = *± . &,
P = f (&),
m = k2’p - k2’f(b}.
Totalkostnaden per tidsenhet blir alltså
K = a + k±b + k2 . f (b)
och kostnaden per produktionsenhet
K _a + k^b + k2.f(b)
Genom derivering erhålles som villkor för minimum
a -f #!&"" f (b)
Denna ekvation innebär, att likhet måste råda mellan
rel. ökningen i arbetskostnad + belysningskostnad å
ena sid.an och rel. ökningen i produktionsmängd å
andra sidan.
Förefinnes vid själva minimipunkten ett visst
förhållande c mellan arbets- och ljuskostnad, så att
a
fås
h ’ { ’
U ’ ~7~77T" ==
- eller /’ (b) =
Spänningsvariationernas inverkan på belysningen
undersökes nu under den förutsättningen, att optimal
l
l
sm xo sno
20 x so 70 m
Fig. 2. Arbetseffekten vid olika stark belysning angiven i
relativtal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
