- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik /
157

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1931 - K. Küpfmüller: Utjämningsförlopp inom telegraf- och telefontekniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 SEPT. 1931

ELEKTROTEKNIK

157

u-JL + l y

2 V *-

Fig. 19.

Rätvinkliga tecken med
enkelström.

d (t)

Fig. 20. Amplitudspektrum för

ett oändligt långt streck, dvs. en

plötsligt isatt spänning.

De enskilda termerna i
serien representera en allt
trognare återgivning av
det rektangulära förloppet.
För de första
delsvängningarna erhålles en total
kurva enligt fig. 17. De
högre övertonerna utfylla
mer och mer hörnen i
de rektangulära tecknen.
Med det Fourierska
åskåd-ningssättet kan man tala
om ett amplitudspektrum
för den rektangulära
kurvan. Den innehåller
enstaka svängningar med
fullt bestämda
frekvenser och bestämda
ampli-tuder, som avtaga omvänt
proportionellt med
frekvensen, se fig. 18. Man
kan göra dessa
delsvängningar uppfattbara genom

att sätta en rektangulär spänning på en
svängningskrets, bestående av en induktansspole och en
kondensator i serie samt avslutad av en högtalare.
(Detta demonstrerades genom försök.) Då denna
svängningskrets vid resonans erbjuder ett mycket
Htet motstånd mot resonansfrekvensen,
genomsläpper den av amplitudspektret huvudsakligen endast
frekvenser, som överensstämma med
resonansfrekvensen. Genom att variera kondensatorn kan man
framlocka alla de olika delsvängningarna.

I fig. 19 är den rektangulära kurvan ånyo återgiven
rnen förskjuten uppåt på sådant sätt, att
tidsperioder med spänning l omväxla med sådana med
noll-spänning.

12 ^ rin (2 y+!)<»,,*

U = -2+l^l––2^+1– ...... (8)

Ju längre perioden för de rektangulära tecknen
göres, desto mindre blir grundfrekvensen och desto
mer närma sig amplitudspektrums delsvängningar
varandra. L£ter man perioden bliva oändligt stor,
övergår den periodiska kurvan till ett
spännings-språng. Summan övergår då till en integral.
Spänningen låter sig framställas under formeln:

^ = -5- +

’sm co t

––––-d co

co

(9)

Amplitudspektret har nu Övergått i ett
kontinuerligt spektrum, se fig. 20. Delsvängningarnas
ampli-tuder avtaga omvänt proportionellt mot frekvensen:

(10)

n co

Spänningssprånget innehåller alltså alla frekvenser
mellan noll och oändligheten.

Då man vill undersöka, hur ett godtyckligt system
förhåller sig till ett sådant spänningssprång, behöver
man alltså blott studera verkan av
kontinuerliga växelspänningar och sedan åter sammansätta
de olika delsvängningarna, dvs. integrera över
samtliga frekvenser. Detta förfaringssätt leder närmast
till formuleringen av egenskaperna hos ett
distor-sionslöst ledningssystem.

Om en växelspänning TJ^ påtryckes ett
godtyckligt överföringssystem, som kan bestå av ledningar,
konst- och tillsatsledningar, förstärkare etc., så
erhålles vid anordningens uttag en spänning U2

TT TT - u - / u f-i ^^

U*= U±e e J ............ (11)

De båda spänningarna hava olika effektivvärde.

)»t

. t-6.-’"

«t ..

^H

6 = 4
a= CL
0 = konst

Fig. 21. överföring utan distorsion.

Förhållandet uttryckes genom faktorn c~~ , varvid b
kallas anordningens dämpningsexponent eller
dämpning. En skillnad i fas förefinnes också, i allmänhet
ligger spänningen U2 och U^ med en vinkel a. Vi
kalla a vinkelexponenten eller fasvinkeln för
systemet ifråga. De båda storheterna a och b kunna lätt
erhållas genom mätning eller beräkning. Med
till-lämpning av vad som förut anförts gäller nu: Varje
delsvängning hos den påtryckta spänningen har vid

mottagningssidan eri amplitud som är e~ gånger
.den ursprungliga och dess f as vinkel ligger vid
mottagaresidan efter med en vinkel a.
Spänningsförloppet vid uttaget erhålles genom summering av alla
delsvängningarna

^

o

- b sin (co t - a)

d co (12)

Dämpnings- och vinkelexponenterna a och b
bestämma alltså utjämningsförloppet, och de äro
tillräckliga för bedömning av en viss anordnings
egenskaper vid telegrafering eller telefonering. Inför
nian i ekv. (12) följande villkor:

b = b0 = konst l

a = cot0 J ...........

erhålles:

(13)

Spänningen vid mottagningssidan erhålles alltså av
spänningen vid sändaresidan genom en förskjutning
av tiden - t0 samt genom multiplikation med den

konstanta faktorn e ~~ °.

På en plötslig spänningsstegring vid början av
överföringssystemet följer alltså en plötslig
spänningsstegring på systemets uttagssida.
Spänningsförloppets form bibehålles också vid andra
godtyckliga spänningsformer, då vilken kurva som helst kan
tänkas sammansatt av oändligt små
spänningssprång. Vi säga, att en sådan överföring är utan
distorsion och villkoren för en sådan distorsionsfri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:12:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1931e/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free