Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 162 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1931 - Siffer Lemoine: Förstatligandet av vissa privata rundradiostationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Karta angivande inom Motalastationens rayon liggande privata
relästationer.

lägna inom den zon av 1,5 millivolt per meter, vilket
normalt må anses räcka till för mottagning1 med
kristallapparat med utomhusantenn. Förhållandet är
emellertid, att svårigheten att anordna lämpliga,
effektiva och av varandra oberoende antenner i
stadssamhällen växer proportionellt med invånareantalets
storlek. På vissa orter, t. e. i Norrköping och Örebro,
med en i stadens centrala delar koncentrerad
bebyggelse, skulle följaktligen vid ett eventuellt
nedläggande av den lokala rundradioverksamheten ett ej
oansenligt antal lyssnare, vilka hittills varit i tillfälle
avhöra riksprogrammet med helt enkla
mottagaregrejor, bliva hänvisade ej blott att ändra sina
apparater att passa till Motalas högre våglängd - vilket i
och för sig måhända icke skulle ställa sig så
omständligt eller kostsamt - men därjämte att uppsätta
utomhusantenn, kanske i förbindelse med anskaffandet
av rörmottagare, vilket senare, om också icke
innebärande oöverkomliga svårigheter, dock i praktiken
skulle medföra en individuellt i många fall kännbar
utgiftspost såväl beträffande anskaffning som
underhåll.

Detta var skäl nog att på sin tid låta udda vara
jämt, även om företagna undersökningar av
lyssnareantalet inom de områden, som begränsas av likvärdig
hörbarhet från lokalstationen och från Motala, på
vissa platser klart och tydligt visade, att det för den
statliga rörelsens ekonomiska facit faktiskt vore
fördelaktigare att låta den lokala rundradio verk
samheten upphöra.

Beträffande tillkomsten av de lokala relästationerna
har var och en av dem sin särskilda historia, som här

endast helt kortfattat må beröras. Det svåraste
problemet var tvivelsutan finansieringen av
stationsanskaffandet, vilken kostnad belöpte sig på i runt tal
upp till 10 000 à 12 000 kronor. På sina håll
erhöllos större eller mindre kommunala anslag eller lån att
återbetalas, då förhållandena så medgåve, på andra
uppbringades erforderliga medel direkt av
allmänheten medelst teckningslistor eller genom mellankomst
av privata mecenater. Under alla omständigheter var
sparsamhet till yttersta grad ett av nödvändigheten
dikterat motto. Så mycket större erkänsla äro för
den skull såväl staten som lyssnarne på resp. platser
skyldiga de personer, som med uppoffring av tid och
arbetskraft ställde sig i spetsen för idén att
förverkliga de emellanåt nog så löst fjamkomna
funderingarna på lokal rundradiosändare samt tack vare vilkas
energi dessa planer bragtes till verkställighet.

Den första och i regel också den största svårigheten
var därmed övervunnen. Av telegrafstyrelsen givna
utfästelser säkerställde nämligen såväl program som
driftens upprätthållande. Fria ledningar stodo till
förfogande för riksprogrammens överföring,
varförutom bidrag - i enstaka fall först efter uppnående av
viss licenssiffra - utbetalades i enlighet med av
kungl. maj:t fastställda principer i mån av antalet
licenser inom resp. stationers verksamhetsområden.
Det skulle föra för långt att närmre ingå på dessa
detaljer, vilka jämväl falla utom ramen för här
avsedd redogörelse. Nämnas må blott, att de från
början relativt sparsamt tilltagna men under årens lopp
successivt ökade driftsbidragen för året 1930
belöpte sig på en sammanlagd summa av cirka 300 000
kr., fördelade på de olika stationerna med nedan
angivna belopp: Falun 23 000 kronor, Borås, Eskilstuna.
Gävle, Halmstad, Hälsingborg, Jönköping,
Karlskrona, Karlstad, Norrköping, Trollhättan, Uppsala
och Örebro vardera 15 000, samt övriga stationer,
vilka icke uppnått licensantalet för stipulerat
maximibidrag, mindre belopp.

2. Relästationerna och utvecklingen.

De privata relästationerna ha ostridigt haft en
viktig uppgift att fylla. Tillkomsten av en lokal
säri-darestation betydde och betyder fortfarande för
tusen-den av lyssnare möjligheten att överhuvud taget
komma i åtnjutande av de förmåner, rundradion
erbjuder. I första ögonblicket överväldigade inför den
nya uppfinningen ställde man lyckligtvis ej
fordringarna högt: blotta hörandet skänkte tillfredsställelse,
och kraven på kvalitet döko först senare upp.
Utvecklingen på området har emellertid gått fortare än
vad någon kunnat ana eller vad till och med flertalet
lyssnare ännu äro medvetna om. I detta hänseende
äro de tekniska framstegen givetvis ej självändamål
utan ha till främsta uppgift att utnyttjas för att tjäna
utveckling och framåtskridande.

Sett ur denna synpunkt ha de privata
relästationerna på ett eller annat undantag när kommit i ett
visst stillastående läge, vilket härvidlag är liktydigt
med tillbakagång. Att mottagareapparater,
tillverkade år 1925, icke kunna ställas i paritet med årets
modeller, torde väl näppeligen någon vilja bestrida,
och lika slätt, kan man säga, stå sig dåtida
sändare-utrustningar i fråga om de helt nya finesser, som
förhållandena sedan dess påkallat. Att så blivit fallet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>