Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1931 - E. T. Glas: Starkströmselektriska radiostörningar och metoder för deras avhjälpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ligen spridas längs belysningsledningen, från vilken
såväl störningskälla som mottagare (nätansluten)
matas. Förhållandena äro för resten mycket
skiftande i praktiken, beroende på olika slags
förläggning av belysningsledningarna (skilda stigare, kabel
eller luftledning, vilken senare gynnar
högfrekvensens utbredning). Särskilt störningar från s. k.
högfrekvensapparater kunna längs luftledningar utbreda
sig förvånande sträckor, åtminstone för samma
transformatorutgrening (landsbygdsnät).
Störningarna uppvisa ofta ett utpräglat beroende
av lyssningsvåglängden. Motorstörningar äro
vanligen mest utpräglade på de kortaste
rundradiovågorna, störningar från högfrekvensapparater städse
på de längre, vilket ej är ägnat att förvåna, då man
betänker, att de ingående teslatransformatorernas
egenvåglängd vanligen ligger inom detta område
(t. e. [lambda]=1 450 m). I praktiken måste man likväl
vara ganska försiktig, då man gör observationer av
detta slag, emedan mottagarnas känslighet oftast
varierar ganska starkt med våglängdsinställningen.
Urtypen för en radio störning kan man säga vara
en knäpp, sådan som iakttages, då en vanlig
ström-ställare omvrides. Ifrågavarande enkla typ är
mycket vanlig (termostater, manöverapparater,
blinkfyrar etc.) men trots sin enkla beskaffenhet ingalunda
lättare att komma till rätta med än de till synes
mera komplicerade motorfallen. Vid dessa senare
föreligger ju ofta viss avskärmning, stora kapaciteter
till jord i brytställets närhet etc.
Ej sällan befinnes störningen vara huvudsakligen
förorsakad av någon felaktighet (ojusterade reläer,
fastkilade borstar, bristfälliga släpringar,
glappkontakter i lamphållare etc.) eller bristfälligt montage
(strömbegränsare m. m.) och man bör då självfallet
justera själva anläggningen, innan störningsskydd
överväges. Ett intressant hithörande fall utgöres av
krypströmmar på grund av någon felaktig Isolator å
ett högspänningsnät, anliggande trädgrenar, skadade
transformatorer osv. Gnistbildningen är sällan
iakttagbar vid okular besiktning och ett målmedvetet
sökande med portabel mottagare är den enda metod
som står till buds. Åtskillig nytta torde dylika
metoder kunna göra även ur starkströmsteknisk synpunkt.
Ehuru radiostörningar först och främst åtfölja en
uppstående gnistbildning och stundom minskas eller
helt försvinna, då gnistan övergår i ljusbåge
(strömmen genom kontaktstället överstiger ett visst värde)
måste man likväl hålla i minnet, att även en till synes
stationär ljusbåge kan förorsaka radiostörningar,
om än av mindre betydelse än de förut nämnda. Som
uppslag till förklaring kan nämnas, att när en
ljusbåge uppträder, alltid viss benägenhet till
sväng-ningsinsättnmg på grund av det uppkomna negativa
motståndet finnes. Kontinuerliga svängningar kan
man knappast vänta sig, men även om liknande i
ringa omfattning störande svängningsförlopp skulle
uppstå, kan en stark störning förorsakas genom
modulation från nättonen m. m. Man kan också ha att
göra med vissa momentana förändringar i bågen.
Erfarenheten har sålunda visat, att kvartslampor,
ozoniseringsapparater etc., som arbeta med stående
ljusbåge, kunna störa radiomottagning.
I allmänhet gäller den regeln, att ju mindre ström
genom brytstället, desto starkare störning. Vid
ljusskyltar med blinkanordning härröra sålunda ofta de
värsta störningarna från de intermittent brutna
lampgrupper, som innehålla minsta antalet lampor, vid
spårvagnar äro störningarna värst, då vagnen rullar,
dvs. endast belysningen tar ström, små
miniatyrmotorer störa mycket ofta synnerligen starkt osv.
När gnista uppträder vid slutning och brytning,
beror dess störande inverkan ganska mycket av
strömarten (lik- eller växelström). Vid observation på
kommutatormaskiner av universaltyp utfaller en
jämförelse vanligen till nackdel för växelströmsfallet,
vilket är att återföra till försvårad kommutering. Då
öppna kontakter förekomma, kan mycket vinnas
genom att utföra kontaktytorna av gnistsläckande
material, vilket praktiskt utbildats framförallt vid
spårvagnsstörningar.
Störningsskyddens principiella utförande.
Störningsskydden skola antingen förhindra
störningens uppkomst eller också hindra, att en given
störande emk når mottagaren. I det förra fallet har
man vanligen att göra med gnistsläckning i en eller
annan form, i det senare oftast med spärrning av
belysningsledningen för framträngande högfrekvens,
kombinerat med kortslutning av högfrekvensen,
företrädesvis invid själva störningskällan. När ett starkt
induktionsfält är med i spelet, får man emellertid
vidtaga extra åtgärder. Från lågfrekventa
störningar bortses t. v.
Fig. 1 anger de vanligaste metoderna. Där visas
dels ett störningsskydd i form av en
dubbelkondensator med till maskinstommen - ej till "jord",
vilket ingalunda alltid kommer på ett ut - ansluten
mittpunkt, dels ett enkelt högfrekvensfilter med olika
placering av shuntkondensatorn. Vi tänka oss, att
något av dessa filter anbragts på en
kommutatormaskin. Därvid uppstå olika fall beroende på
maskinens inre motstånd och nätets motstånd.
Shuntkondensatorn avleder ju högfrekvens i samma mån
som impedanserna, sedda från shuntens anslutnings-
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
