Teknisk Tidskrift / 1931. Elektroteknik / 184 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10. Okt. 1931 - E. T. Glas: Starkströmselektriska radiostörningar och metoder för deras avhjälpande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kondensatorerna har erfarenheten visat, att L =
0,5-1,5 mH samt C = 0,01-2 [mikro]F äro lämpliga
värden. Spolarna böra helst utföras med s. k. kapacitetsfri
lindning och man bör ha uppmärksamheten fästad på
de resonansfenomen, som i vissa fall kunna uppstå
vid olämplig egenvåglängd hos filtersektionen. Fall
ha sålunda konstaterats, då störningen förvärrats
vid felaktigt dimensionerat filter. I ett stort antal
fall räcker det emellertid till att anbringa den
ovannämnda dubbelkondensatorn utan några spolar
(smärre motorer, generatorer) och har 2 X 0,1 [mikro]F då
befunnits vara det i allmänhet lämpligaste värdet för
småmotorer. Större kondensatorer tendera ofta att
försämra resultatet, till synes på grund av
förändrade kommuteringsvillkor. Till och med en så enkel
åtgärd som anbringandet av en enda kondensator
(vanligen bäst med 0,1 [mikro]F) direkt över borstarna
är för hushållsapparater stundom nöjaktigt. Man
bör därför alltid först undersöka, om det hjälper
med enbart kondensatorer, vilket ju är den
ojämförligt billigaste och enklaste metoden. Dessa böra
anslutas så nära maskinens borstar som möjligt, vilket
särskilt vid seriemaskiner bör aktges på, emedan
man annars till nackdel för resultatet kan få
magnetiseringslindningen mellan ena borsten och
kondensatorshunten etc. Det är icke utrett, i vad mån en
dylik shuntkondensator ej blott avleder alstrad
högfrekvens utan även undanröjer orsakerna till
störningen genom förbättrad kommutering. En
dubbel-kondensator enligt föregående är vanligen väsentligt
effektivare än en enkel shuntkondensator, vilket
otvivelaktigt får tillskrivas inflytande från de inre
kapacitetsförhållandena i maskinen. Resultaten
utfalla i övrigt ofta ganska olika för växelström och
likström vid t. e. en maskin av universaltyp. Man
finner sålunda ibland, att enkla kondensatorskydd
äro tillfyllest för likströmsdrift, men
högfrekvensfilter erfordras för växelströmsdrift (jfr föregående).
Vid småmotorer gör shuntkondensatorn oftast ringa
nytta, sedan effektiva spolar inkopplats. Stundom
har man nytta av en dubbelkondensator i filtern
enligt fig. 1, alldenstund man erhåller en
neutralpunkt (mittuttaget), som kan jordas.

Vid enkla fasta brytställen (t. e. ljus
skyltskontakter, birkaregulatorer, telegrafnycklar) är det svårare
att uppdraga allmängiltiga riktlinjer för
störningsskyddens utformning. Vanligen fordras i dessa fall
högfrekvensfilter enligt fig. 1 a och
kondensatorstor-leken kan med fördel väljas större än för
kommu-tatormaskiner. Ett gott värde är i regel 2 [mikro]F.
Någon gång har man har nytta av
dämpningsmotstånd i serie med kondensatorerna, tjänstgörande
som "laddningsbuffertar".

Då rörliga brytställen (t. e. spårvagnsbyglar)
störa, baserar man störningselirninationen på
införandet av speciella kontaktmaterial samt
ändamålsenliga bygelkonstruktioner. Man strävar då att
förhindra gnistans uppkomst.

En särställning intaga "högfrekvensapparater för
violetta strålar", emedan induktionsfältet där spelar
så stor roll. Man måste då nedbringa
patientkroppens högfrekvenspotential. Genom "kapacitiv
kortslutning" enligt fig. 2 omvandlas den ursprungliga,
starkt "strålande" öppna svängningskrets, som bildas
av patientkroppen, till ett led i en sluten
svängningskrets, vars fjärrverkningar som bekant äro betydligt
svagare. Enligt fig, förbinder man medelst
metallisk kontakt (bleck, ring e. d.) patientens kropp med
skyddets neutralpunkt. När skyddet är riktigt
dimensionerat, kan man på detta sätt ernå mycket
goda resultat, ehuru metoden icke är ofelbar vid
mycket litet .avstånd mellan störningskällan och
mottagaren eller i övrigt särskilt ogynnsamma
omständigheter. Liknande egenskaper ha i viss mån
störningarna från för medicinskt bruk avsedda
diatermiapparater, om än högfrekvenskretsen där redan
från början är sluten. Effektbeloppen äro emellertid
då mycket ansenliga (t. e. 1/4 kW högfrekvens).



Fig. 2. Anordning av störningsskydd vid "högfrekvensapparat
för violetta strålar".

Störningselimination kan för dessa apparater endast
ernås vid fullständig avskärmning av störningskällan,
dvs. också patienten, med metallnät ("Faradaybur")
under samtidig inkoppling av högfrekvensfilter i
diatermiapparatens tilledningar. Utformningen av
dämpspolarna för störningsskydd till
högfrekvensapparater är en ganska kinkig sak, emedan
induktansen måste vara mycket stor (av storleksordningen
50 mH) vid tillräckligt låg egenkapacitet. Sådana
spolar kunna blott utföras för relativt liten
strömbelastning (övre gräns ca 200 mA), om dimensioner
och pris skola bli rimliga.

För de i det föregående beskrivna filtren finnes
ingen anledning att tillgripa annat än vanliga
"luftspolar" utan järnkärna. Denna senare strävar för
övrigt att betydligt öka egenkapaciteten, vilket
stundom medför sämre resultat. När
strömbelastningen är mycket stor, kan det emellertid vara
omöjligt att konstruera rimliga spolar med
tillräcklig induktans utan att införa järnkärna. Man bygger
i regel störningsskydden, så att symmetri med
avseende på båda ledningsbranscherna uppstår. Detta
är ej alltid nödvändigt men inverkar oftast
fördelaktigt på grund av ledningens kapacitet till jord.

Elimination av högfrekventa störningar enligt
kompensationsprincip har laboratoriemässigt
utformats på några olika sätt, men metoden torde icke
vara generellt tillämplig i praktiken, då den bl. a.
ställer åtskilliga fordringar på mottagarna ur
konstruktionssynpunkt.

Då det gäller lågfrekventa störningar, erfordras
naturligtvis helt andra värden på induktans och
kapacitet, för att man skall kunna få lämpliga värden
på impedanserna. Spolar med järnkärna äro här
självskrivna, och kondensatorernas kapacitet måste
räknas i [mikro]F. Man påträffar någon gång mera
komplicerade fall, då båda slagen skydd måste införas.
Hit är t. e. att räkna störningen från en större motor,
som anslutes till ett klent dimensionerat nät, där ett
periodiskt spänningsfall orsakas vid
strömupptagningen till lamellerna.

Här skall icke närmare ingås på de fordringar,
som störningsskydden måste uppfylla med hänsyn
till beröringssäkerhet, brandfara m. m., endast
nämnas att "Svenska elektriska materielkontrollanstalten"
i Stockholm utför dylika provningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>